Hög tid igen

Det har gått många månader och jag har varit på väg flera gånger. Men inga inlägg har det blivit.
Så idag var det dags! En nyinvigning av bloggen, så här inför sommaren.
Jag kollade in statistiken och blev otroligt glad att se att det fortfarande finns några trogna som tittar in här?! Jag har loggat in några gånger och det har alltid varit några som tittat in de senaste dagarna. Och den senaste månaden nu har det varit 278! Trots min inaktivitet. Kärlek till er!

Så vad har hänt sen sist?
Nu har jag skrivit nästa mening två gånger och sen suddat ut. Ska jag skriva känslorna som vill komma ut nu? Eller börja med livet i stort?
Jag är och vill vara optimist, så jag börjar väl med livet i stort. Och då är allt fantastiskt! Kian utvecklas nåt så otroligt just nu. Pratet har verkligen släppt och han är alldeles underbar såklart. Och trotsig. Skriker och slänger síg på golvet när han inte får som han vill. Slåss ibland. Ja ni vet, han är en tvååring.
Man skulle kunna tro och önska att huset/tomten var perfekt nu - meeeeen riktigt så är det inte. Vi har flera påbörjade projekt, som förhoppningsvis kommer bli klara innan vi flyttar härifrån. Eller gå i pension. För då orkar vi nog inte bygga murar och vedbod och staket, flytta stenar till ett stenröse och hoppas att vi någonsin ska få ordning på rabatterna. Det kan verkligen bli jätte fint här!

Jobbet då. Det rullar på. Om lite över en månad ska jag börja med bokföring. Jag har gått en kort kurs, så jag har lite koll, men 2 års kurs till hade nog inte skadat. Om inget annat så för min självkänslas skull. Det känns otroligt läskigt, men också väldigt roligt. En sommar full med frågetecken ligger framför mig den saken är i alla fall klar.

Ja, det var en lagom uppdatering för idag tror jag. Det finns andra känslor här inne, men de får nog komma ut en annan dag. Klockan är mycket och jag har en del att göra innan jag kan sova. Eller så kanske jag skulle strunta i att sova och göra allt som jag tänkt göra de senaste veckorna men sen bara struntat i.

Appropå det, saker jag struntar i alltså, så tog jag tag i träningen i början på året. Det var askul och gick jätte bra, jag är riktigt stark! Men... så... slutade jag. Och nu känner jag mig som en total soffpotatis igen. Trodde verkligen att jag skulle bli gravid igen och det har bromsat mig lite. Och det gör det fortfarande. Trots att jag vet att jag behöver träna oavsett hur det blir med framtida graviditeter för min kropp behöver mer muskler. Men jag bara vill inte. Får se om jag kanske får ny inspiration till hösten. Men nu tänker jag bara njuta av sommaren och livet. Och reda ut det här med att sköta bokföring....