Bilder

Än än gång har klockan gått fort och det är dags för sömn snart. En ny arbetsvecka är på ingång och den här kommer avslutas med jour... Inte helt kul, men bara att bita ihop. Bara typ 9-10 stycken kvar, sen ska jag vara mammaledig! Det gör det hela mycket lättare!

Igår var jag och tittade på systra mi och fina Stelpa när de tävlade femgång - duktiga var dem! På förmiddagen tävlade de i tölt och kom 4 av 20 delatagande! In i A-final då alltså. Finalerna var idag så hon valde att stryka sig. Men ändå, så bra!
Femgången gick inte lika bra, galoppen strulade lite och så hon fick inte hela långsidan med pass. Men hon fick pass! Så sjukt att dem började träna pass för bara nån månad sen på allvar och dem redan kan tävla i det.
Man blir ju så sugen på tävling när man sitter där!

I onsdags, tror jag det var, hade vi dimma här på landet och med det kom en hel drös av nät på marken. Så coolt! Kändes som hämtat ut nån skräckfilm och att spindlarna höll på att ta över jorden, typ. Nät överallt - jätte vackert!
Nu var det inte spindel nät förklarade conny för mig, utan spinnmal. Men ja. Vackert var det i alla fall.

Och ett spindelnät var det i alla fall.

It's alive!!!

Jag har varit lite nojig. Jag erkänner. Har försökt att inte vara det, men det har kommit krypandes...
har funderat på att ringa BM och be om att få komma och lyssna på hjärtljud. Men hållit mig för alla har sagt "Det är klart allt är okej!"

Men igår ringde jag och hon sa att "Det är inte säkert att vi hittar nåt hjärtljud och då kommer du nog bli ännu mer orolig. Men om du vill chansa är det bara att du kommer ner så klämmer jag in dig mellan två patienter." Hur bäst är dem på min MVC??? Så snälla!
Jag funderade lite och åkte sen ner.

La mig på bristen och hon började med att känna på magen för att hitta livmodern. Och det var svårt sa hon. Till slut hittade hon den långt ner och sa att den var liten. (Inte så konstigt att jag inte lyckats känna den själv!)
Fram med micen iaf och än en gång "Då försöker vi men det är inte säkert att jag hittar!". Jag väntar och det är tyst.......
"Fan!" tänker jag. Men jag ska inte noja mer nu. Jag visste att det kunde bli såhär........
"Jag har en gammal Ultraljuds maskin från Jesus tid, jag kan försöka med den..." säger världens bästa BM! Hon går och hämtar och så på med mer kladd.
Och där är han! Min lille pojke!
Bilden är liten och grynig. Men jag ser att han rör sig lite, men inte mycket, han låg nog och sov när vi kom och störde. =) En liten liten prick visar ett pickande hjärta. Lättnad!

Så nu vet jag att jag har en levande liten liten bebis därinne. Det känns fortfarande lite overkligt. Men underbart!
Jag vet ju inte om det är en pojke eller flicka, men när jag låg där på britsen så var det tanken som kom, när jag såg bilden. Inbillning eller instinkt? Det är frågan....

Barnlek

Surfade runt på facebook och läste en status:
"När jag var liten, då hade jag ingen Xbox utan en sand-box. Vi hade inget Wii utan skrek wiii i skogen. Jag hade en cykel och tennis skor.. Min mamma ringde mig inte på mobilen.. hon ropade istället mitt namn från en öppen dörr.. Jag lekte med mina vänner UTOMHUS.. inte ONLINE.. Posta detta på din vägg om du har druckit kranvatten, skrapat upp knäna och klättrat i träd och överlevt... :)"

Och jag kunde inte låta bli att börja fundera....

Jag hade Nintendo 8-bitars. SÅ roligt! Sen kom det playstation som vi fick en jul, men det var lixom inte riktigt lika skoj och spelandet rann ut ganska mycket i sanden.
Jag lekte ute men tittade även en hel del på tv, och spelade lite tvspel. Jag fick min första mobil när jag va typ 14 tror jag...
Det är min bakgrund i ämnet.

Men tanken som slog mig har inte med mig och mina tv vanor att göra. Utan med den person (som för er info är nånstans mellan 40 och 50 år) som skrev detta, eller iaf kopierade in det på sin status. För jag vet, first hand info, att hennes son hade tvspel. Och har spenderat flera helger de senaste åren med att LANA. (= sitta massa männsikor i ett rum med datorerna ihop kopplade och spela dataspel istortsett oavbrutet under en hel helg!)
Om hon nu älskade sin barndom och vill förespråka den och samtidigt trampa lite på den barndom som det sena 1900-talet och tidiga 2000-talet erbjudit sina nya männsikor - varför köpte hon dessa saker till sin son? Varför uppfostrade hon honom på ett sätt som fick honom att föredra instängda rum med dataskärmar, framför skogsprommenader och kojbygge?

Nu kan man ju inte bokstavligen forma sina barn hur man vill. Speciellt inte när det gäller intressen. Det vet jag.
Men det är ju ändå våra föräldrar som försett oss med dessa prylar. Och, like it or not, skapat detta samhälle och detta teknikberoende. För inte tusan har barnen gjort det själva!

Nu inser jag att jag är lite av ett mellankort i denna lek. Eftersom jag är född på 80-talet så har jag nog kanske fått det bästa av dessa två världar. Lucky me!

Vad tycker du?? Spelade du tv-spel? Kan man argumentera att det är föräldrarnas ansvar när barnen "bara sitter framför datan", eller är barnen mer individer än så?

2 dagar iaf!

Japp, nu har jag gjort mina ryggövningar även ikväll. Ska verkligen försöka fortsätta med det. Annars kommer min rygg att gå av om några veckor!
Kvällen har även gått till dammsugning av huset, ridning och hundprommenad. Jag känner mig nöjd!
Vet inte om det är Connys hemkomst som peppat mig så in i bomden eller om jag helt enkel bara mår bättre - men skönt känns det!

Morgonen bjöd däremot på näsblod, för första gången någonsin i mitt liv och seriöst illamående. Så nära att kräkas, uatn att faktiskt göra det, trodde jag var omöjligt.
Fick bli en tidig lunch för att bekämpa illamåendet och det hjälpte faktiskt! Runt lunch kom som vanligt den ofantliga tröttheten över mig. Den håller i sig i ungefär 1-2 timmar, sen blir jag som vanligt igen.

Nu är klockan mycket, detär garanterat Connys fel! För när jag var ensam hemma låg jag oftast och snosade såhär dags. Men å andra sidan har jag ju haft lite mer för mig ikväll. Det tar ju inte så lång tid att ta sig från soffan till sängen, som varit de senaste veckorna kvälls schema.......

Hormoner och flås

Ja, idag har graviditetens mindre smickrande sidor visat sig lite extra.

Hormonerna ställer till det och jag kan helt enkelt inte tygla alla små känlsor som skuttar omkring inom mig. Jag blir arg. Jag blir ledsen. Och jag fräser i onödan.
Inte helt charmigt, speciellt för mannen som nu äntligen ska bo hemma i veckorna igen efter lång tid med borta arbete.
Nu ska vi inte på något säga att jag har fel i mina.... känslor. Men jag känner att dem kanske blir lite lite överdrivna.... om jag uttrycker mig så... då förstår ni kvinnor precis vad jag menar, eller hur???

Och mitt flås. Ja, vad ska man säga. Nog för att jag inte tränat på länge, förutom ridning och prommenader då. Men idag gjorde jag änligen mina ryggövningar. Bara två olika, 3 set med varje, fast det är ju med båda armarna så på sätt och vis blir det 6 set med varje. Men ändå! Ingen tyngd, endast min kropp. Och jag blev trött och flåsade! Mitt så kallade träningspass varade i under en kvart....
Måste verkligen fortsätta med dessa övningar och mer därtill.. Annars vet jag inte hur detta ska sluta!

Här är övningarna jag gjorde. Det är ju pinsamt att flåsa över dessa överhuvudtaget!

Här är alltså mina nyförvärv. Jeansen är mamma byxor. Men topparna är vanliga i tora storlekar.



Och här är dem otroligt söta tofflorna till vår lilla bebis. Det kommer ju vara kallt i Februari!





Shoppat i regnet

Ja, det är tur att affärerna har tak, för fy vad det regnar här... Har gjort sen igår kväll och jag ser ingen ljusning i horisonten!
Det blev H&M och en par byxor och några tröjor. Tröjorna blev dock "vanliga" i stora storlekar. För gravid-tröjorna såg jag ut som en heffaklump i!
Dem hade flera snygga byxor som satt riktigt bra. Men dem var lixom tajta modeller. Så jag tror jag ska vänta några veckor och handla lite mer sen. När jag ser i vilken fart och vilka delar av min kropp det tänker fortsätta växa...
Och en liten liten bebis sak blev det. Min första!!!

Återkommer under em/kvällen med bilder på mina nyförvärv.
Nu ska jag bege mig till syster och se om vi ska ge oss ut i regnet på en ridtur... Kusin Tess ska tydligen vara där och fika, och då gillar jag att dyka upp för lite småprat!

Fredag kväll...

Så skönt. Fredagskvällar är så härliga. Iaf när man har ledig helg.

Imorgon ska jag och mamma åka på en liten shopping tur. Eller jag hoppas att det blir shopping iaf. jag måste titta på mammakläder. =D
Byxor i första hand, hoppas hitta två par sen kan jag nog behöva lite tröjor också. Mina är lite... korta. Och tajta. Men det är glipan som blir som är värst. eftersom det är bra matrial så spänner dem ju inte. Men som sagt, det ser ju inte jätte snyggt ut!
Tyvärr har jag en förmåga att inte hitta nåt när jag är inställd på att handla. Men när jag bara åker med som sällskap kan jag komma hem med flera påsar. Men den här gången har jag ju ett konkret behov, så förhoppningsvis hittar jag lite. Borde väl vara fyllt med höstnyheter nu??

Min första magbild!

Den kanske inte ser så stor ut på den här bilden. Men den är där! =)

And I love it!

Om en liten stund kommer Conny hem. Och han ska inte åka igen på Måndag!!! Jag är så glad. Fast det känns fortfarande lite overkligt, haha.
Men nu har han fått jobb på hemmaplan i ett par månader framöver, så förhoppningsvis ska det gå bra och han trivas. Jag hoppas han blir kvar hemma vääääääääääääldigt länge!

Med alla kollegor på sin plats på jobbet kan jag äntligen syssla med mina egna arbetsuppgifter. Skönt! Och roligt!

Och ikväll... Har jag äntligen städat!
Disken är ren, golven är både dammsugna och skurade. Duschen är skurad och jag har dammat vardagsrummet. Känner mig så otroligt nöjd! Och glad.

Och såklart har Rufus fått sina prommenader enligt plan.

Livet leker! =)

Bebis

Tittar på en film, som det var en super söt bebis i!
Kollar in på datorn och ser att fina Karin äntligen fått träffa lilla Gunnar på utsidan. =)

Jag och Conny gick en skogsprommenad med Rufus tidigare ikväll, det var mysigt.

Tyvärr är det nu söndag kväll och imrogn är det åer vanliga öppettider, 8-17 på jobbet. Inte jätte kul.
Men bara att bita ihop!

Nu är det dags att sova anrt. Tror det blir med ett leende på läpparna och bebisar i tankar ikväll. =)

Spänt

Tack Ninis för tipsen hur jag kan känna efter - ska prova!
Och du anonym som bor nära och ligger så lika - skoj! Hoppas få se mer av dig. =)

Igår hade jag en väldigt spänd mage. Vet inte varför och vet inte vad det var.
Jag tyckte att det började på eftermiddagen efter att jag smakat en "gubbröra" (med sill och potatis och grejer i) hos mamma. Men bara lite grann till att börja med.
Sen tyckte jag att det blev mer och mer under kvällen.
Magen var lixom ganska stor och ganska hård.Och så spände det, mest upptill. Om man säger... pecis under huden där diafragman sitter. Och precis under huden i nedre delen av magen under naveln...
Var lite gasig ska väl tilläggas. Men inte mycket, eller iaf inte som vill komma ut. Kan det ha varit det?

Googlade på sammandragningar nyss (vilket känns väldigt tidigt) mn det verkar inte kännas sådär....
Nån som har en teori om vad det kan vara eller iaf känt lika?

Nu verkar det vara borta iaf. Och fick faktiskt sova hela natten! Brukar behöva gå upp och kissa minst en gång. Så det var riktigt skönt att få sova oavbrutet.

Idag ska vi åka på en liten shoppingtur. Sommaren är slut, även om vi fortfarande har några soldagar kvar så märks det att den riktiga sommarvärmen är borta. Så jag har fått slå på lite element här hemma.
Och vi skulle behöva ett nytt element till badrummet. Ett litet som man kan sätta på väggen. Det vi har använt har vi fått ställa på golvet och med tanke på att vi inte har så överdrivet mycket fri golvyta i det här huset, vill man gärna njuta av den som finns!

Det var länge sen jag bjöd på några bilder nu. Så här kommer en gammal på vårt lilla hus  i vårskrud. =)

Och en bild på Nasi och Pysen (nu boendes på annan adress).

Upp och ner och förhoppningsvis upp igen!

Tänk va det svänger att vara gravid.
I söndags var jag jätte pigg och tog både prommenad och ridtur. Plus ett litet mini mini pass på cykeln.
Måndag mådde jag normalt, inte lika överpigg, men bra.
Tisdag onsdag dåligt! Mådde illa hade typ, ja vad ska man säga, inte ont i magen. Men den kändes inte som vanligt riktigt. Typ spänd kanske?
Plus att jag var enormt trött. Så då blev det soffläge så mycket som möjligt. Förutam de obligatoriska prommenaderna med Rufus.
Och idag mår jag normalt igen. Så jag hoppas på en såndär super pigg helg nu!

Var hos kiropraktorn igår, men ryggen känns fortfarande inte helt hundra. Antingen fick han inte ut riktigt allt eller så är det bara för att det satt så ordentligt att det nu känns konstigt att vara rak. Kan vara vilket som.
Ska tillbaka om några veckor igen så att vi ser till att rygg och bäcken osv håller sig som det ska nu när jag börjar växa och luckras upp här och där.

Magen har blivit lite mera spänd. Den har nog inte växt så mycket mer, men förut var det lixom mjukare, som om jag bara var lite tjockl. Men nu är den spänd och när man trycker så tar det lixom stop. Kanske kan jag snart känna livmodern. Det vore häftigt!

Många på AFF har redan fått komma på ett första ultraljud och jag är lite avis. men jag känner mig inte så orolig just nu, så det känns helt okej att vänta lite till.

En kväll extra

Japp, vi fick en kväll extra tillsammans. För Conny var tvungen att gå till kiropraktorn imorse. Och så ska han dit på Måndag igen , så kanske blir han hemma även nästa måndag kväll.
Det är väldigt trevligt. Sällskap. jag har egentligen inte så mycket emot att vara för mig själv, spec inte nu när jag har Rufus. Men den senaste tiden har jag saknat Conny så mycket när han är borta, så då känns det skönt att få ha honom hemma lite extra ibland.

Jag mår mycket bättre. På dagarna iaf.
Jag är pigg och glad och har inga problem att äta. Kvällen kommer och jag känner mig fortfarande pigg. Tills klockan närmar sig 18... Då kommer gäspningarna. Jag hamnar lätt i soffläge. Och när man sen ska laga mat... ja, då är det inte det mysigaste som finns.
Men det går. Och nu är det dags för sömn igen. Härligt!
Haha, lite knäppt kanske. men jag längtar ju fram så mycket!

Jag delar alltid upp saker, för att det inte ska kännas så långt.
Nu är det sista veckan som jag har såär härliga arbetstider (9-16) from nästa vecka är det 8-17 som gäller igen. Inte toppen kul.
På lördag är det troligtvis födelsedags fika hos Connys syster.
Sen är det inte så mycket roligt förrän i September. Då kommer Conny köra cross tävlingar typ 3 av helgerna. Plus att både mamma och svärmor fyller år.
Och sen! Ultraljud!!! 21 September är det äntligen dags!
Även i Oktober blir det en eller två crosstävlingar och så ska jag på Britney konsert. Mobba mig om du vill, men jag står för att jag alltid älskat hennes musik! Haha.
Sen kommer ju November och inledas med återbesök hos BM. Sen är det inte så mycket mer.
Men sen kommer ju December som alltid går tok fort!
Januari blir nog lite som November, men nog lite annorlunda eftersom det då är så nära!
Och sen är det Februari!
Ja du ser. Det är ju typ ingen tid alls kvar! ;)

Fina ni!

Tack fina Ni för era kommentarer!
Både här och på AFF såklart. =)

Ang min oro så får vi se hur jag gör. Jag vill inte nojja, och oroa mig. Och mestadels går det bra.
Så jag ska försöka att bara ta det lugnt och njuta. Det gör jag ca 95% av tiden.
Får se hur jag känner i veckan. Kommer oron tillbaka så kanske jag ringer. Men just nu känner jag mig lugn. Det är ju det här med kontroll. Man vet ju lixom inte hur det står till därinne!

Oro är en mycket tråkig sak. Det lixom gnager.
I allmänhet försöker jag att inte oroa mig för graviditeten, förlossning och föräldraskapet. Försöker tänka att det löser sig! Man får ta det som det kommer så kommer allt bli bra. Och jag har ju massa fina människor omkring mig när jag behöver råd, stöd eller hjälp. =)

Just för förlossningen är jag inte så orolig. Det känns så mycket utanför min kontroll. Så där skulle jag nog kalla känslan snarare............. LIVRÄDD! =D
Men det återkommer jag om vid ett senare tillfälle. ;)

Nojar lite....

Ja, nu kunde jag inte låta bli att noja lite i morse...

Jag är nu i vecka 12 + 2. Alltså har jag gått över 12v och missfallsrisken är enligt vissa sajter 65% lägre. Nice!
Men... En tanke som slår mig, är tänk om h*n redan är död. Tänk om vi kommer till rutin ultraljudet om 6 veckor och dem säger "Den här graviditeten stannade av i vecka 9".
Det händer. Det är inte vanligt. Men det händer.
Och imorse låg jag platt på rygg i sängen och magen var ovanligt smal. I vanliga fall är det en liten bulle där, men nu hade jag ju inte ätit på länge så den va lixom ihop dragen.
Så jag började känna på magen. Trycka och känna. Men jag kunde inte känna livmodern. Fast den snart ska vara stor som en grapefrukt....

Men jag har googlat runt lite och detär ju såklart INDIVIDUELLT! Som allt annat.
Jag och min syster brukar skoja om att när man går till gyn så är allt "normaaaaalt". Vad man än säger. Och det känns lite lika med det här med graviditet. Allt är individuellt.
Vissa verkar kunna känna livmodern i vecka 12 och vissa inte förrän i vecka 16. Och vissa känner den säkert aldrig alls för dem nojar inte runt som jag!

I övrigt mår jag fortfarande ganska bra. Lite trött ibland. Mår lite illa ibland. Men helt okej.
Magen har växt med 3cm sen innan jag blev gravid. Kan tyvärr inte väga mig för jag måste köpa nya batterier till vågen. Men jag hade gått ner 1kg mellan v 7 och 10. Så kanske har det börjat ticka uppåt igen. Jag vet inte... Ska köpa batterier och undersöka saken.