Summering av 2011

2011, årens år. Det bästa nånsin, fyllt med lycka!
Lite tung start, men det känns ju som bortblåst nu när jag tittar i backspegeln.

Januari
Rehab med Rufus och planering av bröllopet.
Conny friade kvällen före julafton och min hjärna började genast jobba på högvarv! Det var klännings provning och tankar om mat och tårta och blommor. Vi bestämde att datumet skulle bli sista April vilket bara gav mig (oss) 4 månader. Men det gick super bra och var jätte kul att planera allt!
Rufus opererades första gången i Oktober 2010 och ibörjan på året började han bli sämre i benet igen.

Februari
Jag fyllde 25. Tyvärr utan bebis i varken famn eller mage. Nasi hade en liten släng av kolik precis runt min födelsedag så de blev många prommenader - dag som natt!
Rufus ben var tydligt sämre och han fick genomgå ännu en operation.
Självklart fortsatt bröllopsförberedande.

Mars
Mera Rufus rehab och bröllops planering.
Mensen kommer troget varje månad vilket jag vet är svin tungt. Men nu, med en mage full av bebis kan jag knappt minnas den känslan.

April
4 veckor kvar till dam-dam-da-dam!
De sista förberedelserna görs i ordning och mina underbara vänner överraskar mig med världens roligaste möhippa!
Och sen, dagarnas dag: Vår bröllopsdag! Sov hos mamma och pappa på natten och smsade lite kort till Conny när jag satt hos frisören. Var inte riktigt så nervös som jag hade trott, men hade ju förberett mig på rejält mycket nerver, så kanske var det därför det kändes så bra. Jag sprang i stort sett ner för altargången. Skulle ha behövt nån som påminde mig om att gå sakta!
Kommer aldrig glömma känslan, när jag höjde blicken och såg in i Connys ögon. Allt annat försvann. Det var som att det bara var han och jag där. Min älskade, älskade man. Jag är så lyckligt lottad!

Maj
Bröllopsresa till Rhodos. Och den 17 Maj var det 10 år sen jag och Conny träffades för första gången.

Juni
Plussar!!! Allt annat känns helt oviktigt.


Juli
TRÖTT TRÖTT TRÖTT
Och ja, det var väl Juli det?

Augusti
Inget speciellt hände faktisk denna månad. Jag var gravid och dem flesta visste nu om det. Alltså alla som vi räknar som familj eller vän. Bekanta fick vänta ytterligare nån vecka.

September
Ultraljud i Uppsala och fick veta att vi ska få en son!

Oktober
Går på Britney konserten. Inte alls så bra och häftigt som jag hade väntat mig. Men nu har jag sett henne. Har även ut medryttarna för provridning och de börjar rida så att jag kan trappa ner.
Natten till den 27e ringde mamma och jag åkte ner för att sen åka med henne till Akuten. Hon blev kvar på sjukhuset i en hel vecka! Osch å fy - min fina mamma ska vara frisk!

November
Tja, tror inte det var nåt seciellt där? Dagarna gick och magen växte. Lovely!

December
Here we are! December är ju December och det har varit julpynt, födelsedagar och bebissparkar. Idag är sista dagen och jag känner mig allmänt nöjd med livet.

45 dagar kvar

Nerräknaren på sidan här är ju inställd på BF 16 Feb, och enligt ultraljudet är det ju 14e. Så idag är det alltså bara 45 dagar kvar! Det är inte så mycket.
Fick med mig en overall och en mössa från mamma idag, som hon köpt till lilleman. Ja, jag har sagt att hon kan ju vänta med att handla tills han är född, men det vill hon inte. Och overallen vill vi ju ha med till BB när vi åker in. Så den har hon tvättat idag så jag fick med hem.

Inom den närmsta tiden ska vi (jag och Conny) åka till Ikea, köpa spjälsängen och lite annat fix. Och sen ska jag tvätta alla kläder jag har köpt hittills. Så att allt är klart för ankomst!
Det är ju fortfarande 6,5 vecka kvar, så det är ju ganska gott om tid. Men nu är det ju helg och sen kommer tisdag. Och då är det bara 6 veckor kvar! Och OM han kommer tidigt så kanske det bara är 4. Och det är ju inte så mycket alls! Haha, ja, som sagt. Man får ju vinkla saker och ting ibland så att det låter bättre.

Imorgon är det nyårsafton och vi ska till Connys kompis på fest. Ska bli jätte kul! Men jag har förvarnat Conny att jag kanske kommer bli lite trött och inte orka vara kvar super länge. Förbi tolvslaget förstås. Det förväntar jag mig! Men kanske inte för långt in på småtimmarna... Men det får vi se hur det blir, Det är ju jag som kör så jag åker väl när jag känner för det!

Lite tråkigt har jag

Lånar Connys mobil för att spela wordfeud. Men det är ingen snabb som vill spela mot mig. Ett ord i halvtimmen är ju inte jätte kul. Iaf inte hela tiden....
Tittar satidigt på Sagan om de två tornen.
Och äter choklad.
Och facebookar.
Ska nog ta en dusch i väntan på nästa drag!

Började som bödel och avslutade med rea

Japp, imorse åkte jag till svärmors stall för att vara med och hjälpa till vid avlivningen av hennes ögonsten. En stor dam på 800kg!
Svärmor åkte när veterinären kom så jag och Connys bror var kvar. Jag skulle egentligen vara kvar själv, men ifall att denna dam på 800kg inte betedde sig som väntat som var det ju inte optimalt att stå där med gravidmagen i luften! Så därför fick han vara med och hålla i.
Det gick jätte bra. Lugnt och stilla.
Först fick hon en spruta med lugnande. Sen två sprutor med avlivningsmedel. Och sen, när hon redan var död fick hon mer avlivningsmedel rakt in i hjärtat för att man verkligen skulle vara på säkra sidan!
Så resultatet blev att hon först var groggy av bedövning. Och sen när hon väl fick det andra medlet som låg hon på marken inom en minut. Hon la sig snällt ner, och bara somnade.

Jag hade inte väntat mig nåt annat, för det är så det "ska" gå till. Men man vet ju aldrig. Eftersom det inte var min häst och inte ens en häst jag hållit på nämnvärt med så hade jag heller inga egna känslor inblandade som gjorde det hela jobbigt. Utan jag kunde lugnt bara bevittna och tycka att allt kändes "bra".

Svärmor är ju såklart jätte ledsen. Att behöva ta dessa beslut över liv och död är verkligen tungt! jag vet att jag har mitt beslut framför mig. Nasi är både till åren och några sjukdomar i bagaget. Men jag är tacksam för varje dag han mår bra!

Efter några timmars jobb bar det sen av till Kista galleria med mamma och syster. Och fina Matilda (systerdotter). Jätte trevligt som vanligt! Jag var egentligen inte så sugen på att åka. Trängas med massa folk och rota i reahögar där allt ligger slängt i ett virrvarr. Men eftersom det alltid är trevligt när vi åker så åkte jag med ändå.
Och jag hittade faktiskt en del! Ja, inte till mig själv kanske, tre par trosor (för gravid-tjockisen börjar få stor rumpa!!) och ett par örhängen kom jag hem med till mig själv.
Conny fick ett par ysbyxor till, tre t-shirtar och en "snygg vuxen-tröja" som han bad mig titta efter. Jätte snygg med blå och stålgrå ränder.
Och resten då? Ja, Vår lilla prins förstås! Det står det tom på en av bodysarna jag köpte "Mum and dad´s little prince" SÅ söt!!!
Nu handlar jag inte så mycket i 50 eftersom han troligen kommer att vara lite stor. Men jag har några plagg i 50 och sen några i 56. Så nu klarar vi oss ibörjan med kläder. Sen kommer man ju öka på rejält. Men nu har vi en bas, vilket känns skönt.

Vi har även bestämt att vi ska åka till IKEA nån kväll snart och köpa sängen m.m. Sen är det bara för *Liten att titta ut när han vill!

Dagens inköp.

Nu är det över för denna gång

Julen alltså.
Kvällen före julafton hos syster min som sig bör.
Julafton hos mamma med "massa" familj. Inte jätte många, men de närmaste lixom.
Och gårdagen med Connys familj.
Klappat och klart. Och imorgon när jag vaknar är det dags att återgå till verkligheten med arbete och jour. Men det blir i alla fall lite light start, 4 dagars vecka och tid 9-16 både den här och nästa. Sen blir det normala veckor och tider i cirka 4-5 veckor innan det är dags att gå hem för längre tid!!! Om jag inte väljer att gå hem tidigare beroende hur allt känns när vi närmar oss.

Tänk att det redan imorgon är Tisdag igen. 7 veckor kvar till 14 Februari. Jag älskar att tiden går fort! Och med +/- 2 veckor så kan det vara så lite som 5 veckor tills jag får hålla min lilla prins!!! Eller så mycket som 9. Men, nära är det i alla fall.

Har tänkt en del på det här med förlossningen, såklart. Och läst lite i boken vi fick från BM vid inskrivningen. Läst om smärtstillande. Och fått tankar och input från kloka kvinnor.
Har kommit halvvägs till en insikt som jag tror är väldigt hälsosam. Nämligen att jag måste fundera på om jag är rädd för att spricka under själva föslossningen, eller om jag är rädd för att ha spruckit sen efteråt.
Jag tror ju att när man är där, mitt i allting så varken märker eller bryr man sig om om man spricker eller inte. Då vill man bara att barnet ska UUUUUT.
Och sen är det många som säger att de inte lidit av stygen efteråt.

Anledningen till att jag funderat i denna vinkel är att jag tror (och har fått höra) att om man har bedövning är det större risk att man spricker. Eftersom man inte känner och har samma möjlighet att anpassa och man får inte "den naturliga hjälpen" från kroppen. Så även om det dämpar risken för smärta under själva förlossningen så blir det kanske värre efteråt.
Och jag TROR att det är dagarna efter jag är mest orolig för. Men jag är som sagt inte säker än utan ska fundera lite till...

Nu ska jag nog försöka få min kropp att städa lite här hemma. En del av mig har lust att städa undan julen nu på en gång. Men det känns lite onödigt tidigt. Så det får vara kvar. Så tar jag bara lite vanlig städning nu. Om jag ens får det gjort!!

God Jul - Du är värdefull!

God Jul alla fina där ute!

 För min del började julen på riktigt igår, med den traditionella skinkmackan hos min syster. Ikväll blir det middag hos mamma och pappa, men farmor, mormor, farbror + partner och såklart mina syskon med familjer. Hela högen med andra ord!
Imorgon ska vi käka med Connys familj.
Sen är det lixom slut på julen.

Här är barnens julklappar:

Och här ligger dem inslagna under granen. Mys!

Måste få visa vad världens snällaste Karin skickat till mig! Ett helt paket med tygblöjor!!!

Ska bli skoj att testa när *Liten väl är här. Och så himla snällt av Karin!



Några första tankar

När det gäller andning och avslappning.
Jag har kollat lite på youtube. Man kan ju bara se korta filmer, reklam för de riktiga filmerna.
Här där jag bor finns det inga profylaxkurser. Inte som jag har lyckats hitta i alla fall. Då får jag ta mig till Stockholm eller kanske Uppsala. Och det kan jag ärligt säga att det känns lite långt. Om man inte kan hitta ett endags tillfälle.
Såvitt jag förstått det så handlar profylax om andning och avslappning. Och jag vet inte om det är en "kurs" som skulle passa mig och Conny. Att sitta i en ring och slappna av tillsammans med främlingar. Rättelse: Jag vet att det inte är en kurs som skulle passa mig och Conny!
Samtidigt så vill jag ju gärna vara så förberedd jag kan.

Jag är sån som person. Ska jag göra nånting vill jag göra det ordentligt. Och finns det något jag kan göra innan för att "förbättra" reslutatet så vill jag gärna göra det. Jag vill ju gärna ha MVG. Haha, MVG i barnafödande vore ju nåt!

Ett citat ur filmerna jag nu sett som jag verkligen gillade är:
Man kan inte påverka det som sker men man an påverka sin inställning till det som sker.
Det tycker jag låter kanon! Och det hoppas jag att jag ska klara. Jag tycker själv att jag kan hantera olika situationer... ganska bra? Vågar jag skriva det? Inte alltid förstås, men... ja. Jag hoppas det ska gå bra i alla fall!

Man kan också sammanfatta det såhär:
Jag kommer inte att gå någon profylaxkurs. Jag tycker inte om att träna avslappning utan hoppas lyckas förhållandevis bra med den saken ändå.
Andas har jag gjort i snart 26 år, får jag instruktioner om hur jag bäst andas så borde jag klara även det... Självklart skulle jag klara det bättre om jag hade gått en kurs, men nu kommer jag inte att ha gjort det. Så istället för att fundera på det, så accepterar jag fakta och hanterar sanningen.

Nu ska jag läsa om Smärtlindring.

Aj

Japp, det blir Aj!
Moderkakan har dragit upp sig och ligger nu bra, så det blir till att föda vag. Det känns skit läskigt!Och fantastiskt!
Jag frågade om hon hade tid att uppskatta vikten och det hade hon (för hon är så super snäll och trevlig, samma som när vi gjorde RUL). Han väger nu... 2,3 kilo, min "lilla" prins!
Cirka. Det är ju inget exakt, men hon uppskattade till det ungefär. Så han ligger lite över normalkurvan och kommer troligen att bli lite stor. Aj.
Inte jätte stor, men lite över medel. Troligen. Sen vet man ju aldrig.

Men det känns såklart bra att allt är bra. Och att han mår bra där inne. Skänt att veta att han definitivt får den näring han behöver!
Lite lustigt dock eftersom jag ligger mellan "smal" och "normal" kurvan och han ligger lite över "normal". I give it all to him! Haha.

Han låg nu med huvudet neråt och troligen kommer han ligga kvar så sa hon. Det brukar första barnet göra. Så det bekräftade att det är rumpan jag brukar känna upptill. Och att det är fötter och armar som boxar och kickar mig i sidorna. Såg lilla näsan och en liten plutande mun. Så söt!

Kände ett ganska stort mått av Aj-tänkande när vi gick ut och jag tänkte på det STORA barnet som ska ut där nere. (varför skulle jag fråga om storleken lixom??) Men nu har det sjunkit in och jag känner mig (för stunden) mer positiv och förväntansfull. Jag anar att det är precis så här dessa känslor kommer att fortlöpa. Förväntan och rädsla om vartannat. Men det kommer gå bra. Alla andra klarar det ju så då ska väl jag med göra det! Och gör jag inte det så snittar dem. Så. Ja. Jag är alltså inte "logiskt rädd" för själva upplevelsen, utan bara... ja... ni fattar säkert!

Nu ska jag iaf försöka hitta nån profylaxfilm på youtube. Läsa på om bedövningar. Träna på avslappning.
Okej, där ljög jag, det kommer jag inte göra. Jag hatar avslappning och blir bara stressad av att stirra i taket. Men kanske kan vi göra sådär att Conny nyper mig och jag ska slappna av, då får vi ju oss ett gott skratt i alla fall!

Hatrick!

Japp, jag kör ett tredje inlägg idag också.
Har funderat nu fram och tillbaka och kommit fram till att jag nog faktiskt hoppas på valig förlossning. Hur galet jag själv än tycker att det låter så ÄR det något som jag vill uppleva! Läskigt men häftigt!

Och så har jag funderat på om jag borde gissa på vad jag tror att det blir??
Kanske vill nån mer gissa? (Ja - jag tigger kommentarer) ;-)

Min syster kom med en teori för lite sen. Nämligen att eftersom jag varit kissnödig sen dag 1, om det kanske beror på att moderkakan ligger och trycker på kissblåsan?
Dem säger ju att det är vanligt att man är kissnödig i början och slutet, men här snackar vi nonstop!
Så det är ju ett tecken på att moderkakan i så fall skulle ligga kvar långt ner.

Å andra sidan så känner jag inte speciellt mycket sparkar från insidan. Jag känner när han trycker och pressar. Men inte så mycket sparkar, trots att man känner dem utifrån. Om Conny håller med handen så kan han känna sparkar fast jag tycker att det är kavlugnt där inne.
Och det skulle ju i så fall tyda på att moderkakan dragit upp sig och ligger som en bra stötdämpare.

Så långt är det ju 50/50.
Det enda övriga jag har att komma med är statistik. Att det ska vara väldigt ovanligt att den INTE drar upp sig.

Så summa summarum lutar det väl åt att den SKA ha dragit upp sig och att jag om ca 8 veckor har svin ont och önskar att den inte hade gjort det!

2 dagar, 8 veckor

Japp, idag är det två dagar till julafton. Eller egentligen är det ju bara imorgon kvar för det är ju redan kväll. Och det är ca 8 veckor till min lilleman kommer ut och hälsar på oss för första gången!
8 veckor har varit lite som ett mål för mig. För 8 veckor är lite! Och eftersom det är +/- 2 veckor, så kan det vara bara 6 veckor kvar - ännu bättre!
Jag vill ju såklart inte att han kommer ut för tidigt, men jag längtar ju, så känner han sig redo i v 38 så är det helt okej för mig!
Eftersom jag vet att jag har tidig ägglossning så borde det ju rent teoretiskt kunna vara så att han kommer lite tidigare. Fast jag vet att det inte är så, för då skulle ju alla som gör IVF osv veta exakt när det är dags. Och så är det ju inte!

Imorgon är det i alla fall dags för domen - äntligen! 9.15 ska vi vara där och kolla moderkakan.
Har ju funderat en del fram och tillbaka i dagarna och har väl bara kommit fram till att det finns för och nackdelar med båda scenariorna.
Men jag tror nog ändå att jag innerst inne hoppas på "vanlig" förlossing.
Sen hoppas man ju såklart alltid att allt ska vara "normalt" men just det här är ju inget allvarligt om det inte skulle vara det så. Ja. Vi får ju se. Men jag är inte nervös eller så, bara nyfiken!

Ska fråga den som gör ultraljudet om jag kan få en liten gissning på storlek. Jag vet att det inte är därför jag är där, så dem  kanske inte har varken tid eller lust. Men frågan är ju fri, så jag hoppas! Bara ett litet ungefärligt. Speciellt om jag ska föda vag... Så jag vet om det är dunderklumen eller en liten smurf om ska ut! Och ja, jag vet - det behöver inte spela nån roll. Men ändå.

Grattis Rufus!

Idag fyller fina Rufus 4 år. Grattis sötaste!
Så här kommer lite bilder från åren som gått.
Jag valde att inte ta med någon bil från operationerna, de finns under fliken TPLO, ville hålla det till gladare bilder här.

En av de första bilderna från nya hemmet.

Första leken med nya kompisar.
Ser du att han är mindre än en drever???

Trött liten kille med matte på jobbet.

Tja... nöjd?

I bilen.

Läskigt när husse startade crossen!

Rufus tittar på Twilight - varulvar.

En höstbild.

Bild från igår när vi (jag) klätt granen och slagit in julklappar.

Idag känns det bättre!

Inte för att jag var jätte nojjig igår om det "lät" så. Men besöket på förlossningen idag kändes mer äkta.
Rummen var fina och barnmorskan trevlig - förstås.
Hon berättade vad som händer när man kommer dit osv och pratade lite om förloppet samt lite om smärtlindring.
Min nya favorittanke var ju bäckenbotten bedövning tills jag nyss läste Karin kommentar till inlägget nedan. Men som sagt så ska jag läsa på mer om det om det blir aktuellt. Så hoppas jag att Karin har fel och att bedövningen är fantastisk! ;-) hehe
Nej, men jag planerar/hoppas att ha en dialog med barnmorskan när jag väl är där. I min lilla fantasivärld ska jag kunna prata när jag är där, vilket kanske är lite fel.... Eller prata kan jag väl, men tänka och ta logiska beslut kanske är lite mycket begärt. Kanske får jag skriva om det i förlossningsbrevet så får hon guida mig lite. Och prata med min vanliga BM innan, vid rutinbesöken. Hon har jobbat på förlossningen i Uppsala (dit jag ska), så hon har ju koll!

Andra halvan av kommentaren är ju att Karin inte upplevt den fasen jag fasar för som värst... Så det är ju också betryggande förstås!

Conny är inte en av de män som lixom "sugs in" i det här med förlossning. Han känns lite som en biroll och tar nog inte riktigt till sig vad det är som ska hända. Eller, vad ska man säga? Han tar ju till sig, han är fullt medveten om vad som kommer! Men det är inte så att han tar upp ämnet här hemma eller frågar hur jag tänker och känner. Vilket nog till viss del beror på att jag tar upp det lite då och då så han hinner väl inte... Men jag vet inte. Jag tror (räknar med) att han kommer vara fantastisk när vi väl är där. Hans huvuduppgift är ju att säga snälla och uppmuntrande saker och hålla mig på gott humör och det är han faktiskt väldigt duktig på!

Bara imorgon kvar i detta ovetande. Sen kan jag börja förbereda mig mer konkret.

Ge mig ett kejsarsnitt!!

Nej, riktigt så illa är det väl inte. Men det här med att föda fram ett barn.... det känns... ömt.
Jag är lite rädd för själva "utskedet" helt enkelt.

Denna eftermiddag var det ju dags för förläldraträff. Och idag skulle vi prata om förlossning. Imorgon ska vi åka på besök på förlossningen.
För det första är barnmorskan som håller i gruppen... ja, inte jätte bra helt enkelt. Hon är ju säkert kunnig, men hon har aldrig hållit i en sån här grupp förut, så hon vet lixom inte vad hon ska säga. Så hon pratar lite (lite för lite kan jag tycka, måste ju finnas massor att berätta???) Och sen säger hon "Har ni några frågor?" Och gruppen är... ja, vi är lite tråkiga. Typ tysta. Men sen när nån väl frågar nåt så känns det inte som att man får speciellt vettiga svar. Flera gånger idag sa hon "Fråga det imorgon när ni är där", men hallå? Ska inte hon veta typ "allt"?
Nej, det är klart hon inte kan. Men ja. Det känns inte super givande helt enkelt. Men lite gav det.

Vi fick bla se en film. Men den var väldigt odramatisk. Vilket ju såklart är bra! Men, ja, jag tror inte att alla har det sådär lätt, så det kändes lite som falsk marknadsföring.
Båda kvinorna i filmen nöjde sig med lustgas och massage från sina män. Och ingen av dem skrek en enda gång. Eller ens ojade sig. Utan dem andades in lustgas under värken och när den var över kunde dem prata och ibland tom skoja med dem andra i rummet. Man fick ju även se själva födseln hos den ena, och inte ens då var det dramatiskt. Hon stod på knä vid sängen och sa väl kanske "uhuh" men absolut inte högt.
Visst är det bra att ha en sån bild framför sig! Och en vision av att det ska vara så. Men det gör ju ont. De flesta jag pratat med säger att de vid nån tipunkt kännt att "Nej, det här GÅR inte" och då är det nästan över. Men den känslan var inget de visade i filmen.
Och det förstår jag ju. De vill ju inte skrämma upp oss. Men jag vill innte lulla omkring i nån inlindad fantasivärld heller...

En sak som barnmorskan däremot berättade om som jag kände "Yes - den ska vi ha!" var bäckenbedövning. Nice! Eftersom det är den känslan jag är rädd för. Spricka och... ursch å fy. Så nåt som bedövar där lät ju tipp topp!
Tydligen är den lite ovanlig idag dock och inte ens så att alla BM kan lägga den. Men jag får väl hoppas att min kan det!

Men, vi får väl se. På fredag får vi veta hur moderkakan ligger.
Och just nu känner jag att skulle de säga att det blir kejsarsnitt, så kommer jag nog inte vara så ledsen för det. Men säger dem att det blir vaginal så blir jag nog inte så ledsen för det heller. (Men lite rädd...)
Eftersom jag vissa stunder (ofta) kan känna att jag vill uppleva en vaginalförlossning. Men denna gång kommer det ju inte vara upp till mig, så vi får se helt enkelt.

Film - Jägarna 2

I lördags kväll såg vi Jägarna 2.
Så om du inte har sett den och absolut inte vill få några hintar om handling eller slut kanske du inte bör läsa hela texten... Jag ska inte avslöja några detaljer! Men jag gör så att det stycke som kan vara lite avslöjande döljer jag så du inte råkar läsa nåt du inte vill se!

Jag gillar personligen inte ettan, för jag tycker den är så rå!
Googlade på den nu och såg att den kom ut 1996, vilket betyder att jag var 10 år då jag troligen såg den senast (kanske nåt år till). Så kanske skulle jag inte uppleva den som lika hemsk idag. Men jag klarar bara inte av filmer med våldtäkt scener! Jag blir alldeles.... Ja, jag vet inte. Jag klarar bara inte av det.

Den här filmen, tvåan alltså, var bättre på det sättet. Fortfarande ganska rå och en del scener som kan upplevas som jobbiga. Men inget som jag inte klarade av att se. Tex inga våldtäkter.

Här kommer stycket som kan uppleveas som lite avslöjande, för att läsa: markera texten:
Den enda nackdelen med filmen var egentligen att jag (och Conny) upplevde den som väldigt förutsägbar. Vi satt och försökte komma på alternativa lösningar, att det skulle bli en tvist lixom. Men det kom aldrig nån...
Jag formulerade mig som såhär; En bra film, bra gjord både när det gäller skådespel regi m.m, men lite fantasilöst manus.

Allt som allt så får den nog FFF av fem möjliga. Jag skulle kunna vara snäll och ge den FFFF, men, nja.... Vi kan ju säga FFFf alltså 3,5.

I'm Free!!

Japp. Nu är det ledighet som gäller!
Har haft jour i helgen, men nu har Sara den eftersomm hon ska jobba imorgon och inte jag. Man sover helt enkelt bättre utan jour. Nu har ju vi sovit rätt bra den här helgen ändå. men, ja, inatt blir det då ännu bättre!

Helgen har inte inneburit särskilt mycket händelser. Vilket har varit väldigt skönt också, för annars när man känner sig "oproduktiv" blir man nästan besviken eller stressad av att helgen snart är slut. Men eftersom jag är ledig hela veckan har det bara känts... bra. Lugnt och bra.

Hade väl tänkt/hoppats att jag skulle ta nån liten ridtur i veckan, men har börjat känna av foglossning och lite sånt. Så vi får se hur det blir med den saken.

Nu ska jag smaka julskinkan som jag nyss tog ur ugnen!

Till min bebis

Tänk om några veckor. Då vi kan håll dig i handen och se dig i ögonen.

Blotta tanken får mig att le och känna hur mitt hjärta växer för varje andetag.

Ärligt talat - vem bryr sig???

Jag är så trött på att klicka runt på olika tidningars sajter och se rubriker om Kungen. Visste han om maffian eller inte. Är bilderna fejk eller inte. Var han otrogen för 25 år sen eller inte.
FINNS DET NÅN SOM FAKTISKT BRYR SIG????

Eller läser folk bara för att dem inte har nåt bättre för sig?
Så är det väl med det mesta av "kändis tugget". Och nu ska jag inte låtsas att jag inte läser skvaller - för det gör jag! Och jag kan tycka att det är kul. Men innerst inne bryr jag mig ju egentligen inte. Men det är lixom skön, onödig information som man kan roa hjärnan med en stund.

Men när det gäller just kungen och hans eventualliteter... Ja, där har mitt intresse varit lågt redan från början.
Boken som alla tjafsar om har jag inte läst och ska väl inte yttra mig om. Men artiklarna som skrevs när boken kom ut var ju rena skämtet.
Patetisk kvinna: "Å vi gjorde det och det och drack sånt och bla bla bla"
Reporter: "Var kungen med då?"
Patetsik kvinna: "Eh... nej - inte den gången! Men hans vänner var där!"
Jaja... Om jag skulle kopplas ihop med allt mina vänner gjort skulle det nog förändra bilden av mig med.
Nu säger jag inte att kungen är "oskyldig", men vad han är skyldig till vet jag inte - vara ung, dum och kåt? OM han varit otrogen, så är ju det Silvias problem. OM han haft samröre med maffian så är ju det jävligt olämpligt. Men han kan ju ändå inte straffas för nåt eftersom vi har en puckad lag....

Som ung och dum hejade jag på kungahuset. Jag tyckte att dem var "fina". Ett fint ansikte på lilla Sverige. Men nu tycker jag bara dem kan avskaffas! VAD GÖR DEM???
Prinsen pussas med sin flickvän och prinsessan leker i USA.
Blivande drottningen behandlas med silkes vantar för att hon är gravid medans vanliga kvinnor som är gravida med TUNGA jobb minsan får jobba på som vanligt.
Nånting gör dem ju, allihopa, förutom att vara vackra. Jag gillar mest det drottning Silvia och Madelene gör eftersom de jobbar för childhood osv...
Men helt ärligt - är dem värda alla dessa pengar som vi lägger på dem varje år?
Hur vore det om vi tog dem där pengarna och la på........ tex sjukvård???????

Jag tror att jag är gravid...

Japp, det börjar faktiskt kännas så i kroppen...

• Jag har sammandragningar flera gånger om dagen.
• Höfterna värker lite ibland.
• Det är svårt att sova för det finns inget bra sätt att ligga på.
• Jag kissar OFTA.
• Jag tror jag har känt lite lätt tecken på foglossning.
• Jag tror att jag har börjat få lite halsbränna ibland.
• Och så är det nåt inne i magen som känns alldles fantastiskt - som om en liten människa snurrar runt och sparkas och grejar!

Med mindre än två månader kvar till beräknat födelsedatum har jag nu alltså börjat få lite krämpor. Kan inte klaga, för jag är överlycklig att jag klarat mig såhär länge!

Min stjärngosse!

Nu sitter mina söta stjärngosse och spelar på sin present. Ja, det är alltså min man jag pratar om! För han fyller år idag och har fått ett Wii av sin familj. Och sitter nu och spelar Zelda.
Min present till honom, förutom att jag bakat och fixat med fikat, var att dem fick ge honom spelet. haha.
Och så fick han äran att köpa sushi till middag. Snäll jag är va??
Nej, lite dålig fru kanske. Men jag var ju inne på att ge ett wii. Men sen när dem ville ge det så tänkte jag att "jaha!"då kommer jag billigt undan då.
Jag får ge nåt i julklapp istället. Har en idé, så mycket möjligt att det blir det. Men jag har faktiskt gett honom grejer flera gånger den senaste månaden "bara sådär". som tex när jag var och shoppade i Kista och kom hem med både mysbyxor och pyjamas till honom. Och dem grejer gillar han skarpt och annvänder ofta! Så på sätt och vis hade han ju redan fått present.

Här är resultatet av mitt bakande:

Det blev gott och svärmor tog till och med sig en bit av kakan med hallonmousse hem! Bättre betyg kan man ju inte få!
Ett av barnen åt 5 eller 6 bitar av chokladrutorna medans ett annat, minstingen, åt 3 av de översta kakorna. Och Conny älskar kolakakorna. Så allt som allt får jag nog känna mig nöjd!
Nästa bakprojekt ska nog bli matbröd.

Bakning för fullt!

Igår bakade jag kolakakor och en ny sortskakor som jag inte vet riktigt vad de heter. Nu bakar jag chokladrutor. Imorgon är tanken att jag ska baka nåt som ska få fungera som tårta.
Tror att det ska bli en kladdkaka med blåbärsmousse uppepå. Har aldrig gjort förut så vi får se hur det går!
Det är roligt att ha ett mål med bakningen för en gångs skull i alla fall. Ska nog inte göra fler sorters kakor nu dock. För då står man där sen med en miljon kakor kvar när alla åker hem.

Idag blev det mysig Advent Frunch.
Kom hem vid halv ett igår efter super trevlig tjejmiddag hos sara. Somnade väl vid ett snåret och vaknade därför inte förrän elva idag. Skönt! Måste ju passa på med sovmornar nu innan *Liten kommer.

Och nu är det inte så jätte långt kvar till han kommer ut och hälsar på oss! Det syns på magen.

En av middagsgästerna igår är beräknad till på torsdag. Och jag är nog inte mycket mindre än henne. Om jag inte tom är lite större. Haha! Men så är det ju, alla är olika.
På tisdag är det två månader till BF. Mys mys! Längtar som en tok.  Min söta lilla bebis........

Så gott

Kyckling i ugn, med ris och sås. Det var så gott så jag skulle kunna äta i flera timmar till.
Helt ärligt. Jag skulle kunna ta en portion till nu. Har bara kunnat äta en portion i taget de senaste månaderna, för annars har jag blivit så stopp mätt att jag trott jag ska sprängas. Nu har jag ätit två portioner och skulle mer än gärna äta en till...
Helt ärligt. Jag funderar på allvar att äta lite till. Men det ska jag inte. Tror jag.
Gud vilken intressant läsning det här blev! Haha.

Nu är det i alla fall helg. Imorgon tror jag att jag ska ta en tur till Barkarby (igen) för att köpa lite mera julpynt och en present till Conny som fyller år på tisdag.
Och sen på kvällen ska jag på tjejmiddag hos syster Sara - trevligt!
Nästa vecka ska jag jobba som vanligt och veckan avslutas med jour. Men sen, veckan efter, alltså veckan före jul - ska jag vara ledig!!!
Det ska bli härligt. Även fast jag tror att veckan kommer försvinna obehagligt fort. Har ju saker inplanerade tisdag, onsdag och fredag. Och sen är det jul! Så vips är nog min ledighet slut.
Men det gör inget, det får bli så. Under mellandagarna jobbar jag själv och när februari anländer kan det hända att jag går hem - vilken dag som helst!

Livet är fantastiskt.

Ännu en snabb visit

Jaha, idag var det besök hos barnmorskan igen.
"Hur mår du?" Blodtryck, SF-mått och hjärtljud.
Så - då var vi klara!
Besöken är verkligen snabbt avklarade, men det ser jag som nåt positivt. Finns inget knas att oroa sig för eller diskutera. Verkar det som. Hon klämde lite snabbt på magen men sa inget. Antar att hon kollade om han lagt sig med huvudet ner, men det visste jag att han inte hade... Det snurras runt rätt bra än så länge!
Däremot passade jag på att fråga om det här med att magen blir så spänd ibland. Och det var sammandragningar sa hon. Som jag misstänkt... Men jag trodde sammandragningar skulle vara mer obehagliga, för så upplevde jag dem då när det var sådär tidigt, typ v14. Men å andra sidan var allt läskigare då, när man inte kände bebisen. Nu känner jag ju rörelser flera gånger om dagen - det ger ett helt annat lugn!

Nu på kvällskvisten var jag iväg på ett ljusparty med Sara och Matilda. Partylight.
Trevligt och mycket fint finns det ju. Men jag får alltid beslutsångest! Och den här gången sket jag i att handla nåt överhuvudtaget. Men det är ganska bra, för Sara bestämde sig för att ha ett i slutet på Januari, så då kan jag handla då istället!

Nu är det dags att sova. Conny har eldat så det är varmt och mysigt här. Får se om han kommer frysa i natt ändå eller hur det blir. Han har frysit en hel del den senaste tiden, vilket inte är likt honom. Frysigt och varit kanon trött i flera omgångar. Men han var hos läkarn idag och dem hitta inget fel. Så kanske är det bara för att jag är så varm som han tror att han fryser. =P

Min lilla hund

Måste ju bjuda på den här fina bilden på vår "Lilla" Rufus när han ligger framför vår dubbelsäng. Ibland kan han ta plats om man säger så!

Sitter här i mitt mörka hörn...

Mina projekt som jag grubblat på under lång tid är ju äntligen avklarade. Det mest fantastiska av dessa är att jag nu mera har ett matbord att sitta vid. Både när vi äter och när jag vill pyssla med datorn. Förut har vi alltid suttit i soffan och det är inte optimalt.
Jag trivs mycket bra här vid bordet, men jag behöver mera ljus! Har en taklampa jag ska hänga upp. Men den är inte så fin, skulle vilja smacka på ett annat tyg... Det tar inte många minuter, men jag undrar om jag har nåt lämpligt hemma... Får kolla på det!

Tog beslut idag att jag ska vara ledig veckan före jul. Conny tyckte jag skulle vara det för då skulle han va hemma, och så när jag kommer hem säger han att han inte kommer va ledig. Suck!
Men det känns ändå bra att va ledig. För på tisdagen hade jag behövt smita tidigt för att åka på föräldrautbildning. På onsdagen hade jag behövt sluta vid lunch för då ska vi på besök på förlossningen. Och på fredagen hade jag behövt vara ledig på förmiddagen för att åka på ultraljudet. Så då känns det rätt bra att va ledig helt! Ska nog passa på att ta en tid hos kiropraktorn också då, så jag inte får ont mitt i julhelgen....

Imorgon är det återigen dags för BM besök. Ska bli spännande att se vad som ska göras. Om det bara är som senast kolla SF mått och hjärtljud eller om det blir lite mer klämma på magen osv. Ska fråga henne om spänningarna jag känner i magen är sammandragningar. Jag hade ju nåt som kändes som sammandragningar jätte tidigt. Typ vecka 14 eller nåt sånt. Då ska man inte ens ha det. Men dem kändes obehagliga och precis som folk beskriver dem. Det här jag känner nu är mer en väldigt spänd mage. Som att huden inte räcker till och som att bebisen verkligen pressar sig ut mot "väggarna". Men det kanske är sammandragningar det med... Vi får se vad hon säger!
Undrar också om det är tre veckor till nästa besök eller om det blir om två. För om tre veckor, då är det veckan mellan jul och nyår.

Nu ska jag googla efter inspiration på goda och fina tårtor, för till helgen vankas födelsedagskalas för Conny!

Just like old times!

Tack Susy och Karin för era kloka kommentarer! Jag hoppades att få lite vägledning och det fick jag! ;-)
Dags att börja surfa rätt på ett bra "startpaket" på blocket.

Idag var det träff med tjejerna från forumet. Men efter gårdagens julbord orkade jag helt enkelt inte!
Det böev inte så himla sent, var hemma vid midnatt. Men heöa dagen idag har jag varit SÅ tött! Även min bror och syster, tillika kollegor, var lite sega. Så till lunch åkte jag till Sibylla och köpte fett-mat till oss. Det var gott och hjälpte hjärnan lite på traven.
Trots kebaben så låg jag med huvudet mot skrivbordet en stund på eftermiddagen dock... Ska bli skönt att lägga huvudet på kudden om ett par minuter....

Istället för Stockholm blev det en ridtur. Japp, du läste rätt!
Var ut en liten sväng i lördags och märkte att det ju gick riktigt bra. Så idag stämde jag dejt med syster yster och gick ut för lite gemensam häst tid. Så trevligt och så efterlängtat!!!!
Världens bästa syster broddade BÅDA hästarna medans jag borstade, hur snäll kan man va?
Efter ridningen satt vi en stund vid hennes köksbord innan det var dags för mig att dra mig hemåt. Precis som vi alltid brukar.
Jag är så glad, och förvånad, att jag är inne i vecka 31 och fortfarande kan rida. Kort och inte ofta, men jag KAN. Trodde jag skulle drabbas av foglossning och ryggsmärtot i vecka 12, så jag ligger ju på enormt plus nu!

Så mig själv i badrumsspegeln igår och tänkte att "Shit viken mage jag har!"... Känns lite läskigt att den ska bli jätte mycket större. För nu växer den ju rejält dem kommande veckorna. Det känns nästan som att man kan se skillnaden från dag till dag. Men det kan man ju inte.
Än så länge är det inte jätte tungt. Men den är stor. Fick låna ett sånt magbälte av Sara idag. Ska prova det imorgon när jag går med Rufus, kändes bra när jag provade i alla fall.

Burr, Namn oxh Tygblöjor

Ca kvart över fem i morse vaknade jag. Du vet när man vaknar och lixom verkligen slår upp ögonen, som på film. Tanken i mitt huvud: Det är råkallt här inne!Alltså inte jätte kallt så att jag fryser, utan rått, som att det inte finns nån väme. Varmluftspumpen... är nästa tanke. Vi eldade igår kväll och glömde att slå på pumpen igen...
Tackvare allt mitt extra blod just nu så är det inte så att jag fryser i första laget. Hade detta varit en vinter utan bebis i magen hade jag fortfarande legat huttrande under täcket. Men inte idag. Upp och på med pumpen. Och såklart, kissa.....
Sen la jag mig under täcket och tokladdade med värme, för jag misstänkte att när Conny skulle vakna om ca 30 min skulle han inte uppleva kylan riktigt lika överkomlig som jag!
Och mycket riktigt, straxt före 6 ringde telefonen, aka väckarklockan, och jag fick agera element. Mysigt!
Kände mig lite som Jacob i Twilight. Haha.

Appropå det så så var jag ju och såg Twilight härom kvällen! Men Conny, min fina syster, min fina vän och hennes sambo. Trevligt!
Måste dock säga att jag inte tyckte filmen var så jätte bra. De andra har varit bättre. Men så är det väl alltid?
Fick lite pirr i magen när de skulle gifta sig. Känslan när hon går ner för gången - precis som jag minns den!

För att återgå till rubriken så ångrar jag att jag pratat så mycket om namn på bebisen med andra. Det här är ju inte nånting jag kan säga till Conny för då såger han väl "vad var det jag sa" eller nåt liknande, och det har jag ingen lust att bjuda på - trots att det är juletider!
Men det känns lixom inte som "mitt" namn längre. Kian alltså.
Och många vet ju att det ska bli en kille, eller vet iaf att det är vad vi får höra att det ska vara, sen väljer inte alla att lita på det. Och nu känns det som att det vet vad han ska heta också. Så nu är det lixom inget överaskande kvar alls....
Fast så är det ju inte. Det är ju ett barn!! Och alla kommer vara jätte nyfikna att se honom och vilja veta att han är okej osv. Men ändå, namnet känns ibland inte lika klockrent som det en gång gjorde...

Och så till tredje punkten. Tygblöjor. Ja, detta börjar bli lite av ett dilemma för mig.
Jag hade från början tre anledningar till att vilja använda tygblöjor:
1. Det är bättre för miljön
2. Det är bättre för barnets hud
3. Det är billigare

Nu läste jag en artikel nånstans, minns inte var och minns inte av vem, så jag har ingen aning om hur pålitlig den informationen var. Men poängen var i alla fall att om man torktumlar tygblöjor så är dem inte längre ett miljövänligt val.
Torktumla är ju överlag en dålig sak för miljön. Men när man bor lite halvtrångt och inte ens har två meter i takhöjd, så är en tumlare en gudagåva! Förstår du hur vi hade det vi skulle torka sängkläder förut?? Fick hänga på de få (två!) dörrar som finns i huset och så fick de hänga där nåt dygn. Och när vi tvättade underkläder blev det fullt på vår lilla tvättställning även detta i ett dygn.
Jag hängtorkar fortfarande vanliga kläder. Men sängkläder, underkläder och handdukar tumlas. Och skulle jag använda tygblöjor så kommer dessa med största sannorlikhet att tumlas.
Så då försvinner, enligt artikeln, punkt nr 1. Och blir snarare tvärtom - att det är dåligt för miljön!

Punkt nr två. Barnet hud. Här har vi ju en ganska odiskuterbar punkt. Får jag ett barn med känslig hud kommer det att bli tygblöjor - end of discussion! Men om inte....? Ja, då är ju punkt 2 ganska oviktig... För dagens engångblöjor är ju, i alla fall så vitt jag förstått, väldigt bra!

Punkt tre. Billigare. Ja. Jo. Det ska det vara. Antar att även detta är i förhållande till hurvida jag torktumlar eller ej? Och hur frekvent jag verkligen använder tygblöjor.
Conny är väldigt negativ, men han KAN ju ändra sig när vi väl har provat. (Och grisar kanske börjar flyga). Men om han fortsätter vara negativ så blir det väl så att när det finns överhängande risk att jag vill att han ska ta blöjbytet, tex om vi alltid ska "dela lika" när vi båda är hemma, så kommer jag att få gå med på engångs vid dem tillfällena. Och då är vi kanske nere på inte jätte mycket pengar att spara och då kanske det var skitsamma?

Så summa summarum vet jag nu inte hur jag vill göra. GUD vilken överaskning - jag som ALDRIG brukar VELA???
Eh... jo... kanske... ibland... lite....
Men jag tror att jag ska hålla mig till min plan. Köpa mig ett litet "testpaket" på blocket. Och prova. Känns det bra så känns det bra. Känns det dåligt så skiter jag i dem! (ursäkta ordvitsen - jag kunde inte låta bli!)
Och så ska jag googla lite mer på det där med miljövalet.... Få lite mer info på fötterna.

Ja, nu är klockan snart tjugo i åtta. Och då är det dags att börja dra sig ut mot bilen och ner till jobbet. Blev en annorlunda morgon idag. Mysig. Sitta i lugn och ro och äta frukost och blogga med adventsljusstaken brinnande. Mycket bra start på dagen!
Mindre bra att ha varit vaken sen kvart över fem när vi skka på julbord med jobbet ikväll. Känns som att jag kommer vara väldigt trött...... Men... Det får vi ta då.

Ha en bra dag alla fina!

Andra advent

Äntligen har jag julpyntat!
Lite glitter och lite tomtar, mycket mysigare. Bara granen kvar, men det får nog vänta åtminstonde en vecka till. Conny vill helst spara granen till dan före julafton, men det vill inte jag. Och eftersom det är jag som pyntar så...
Här kommer lite bilder från min pyntning:

Dagen har (förutom pyntningen) spenderats hos mormor med ljusstöpning. Trevligt och mysigt att få träffa släkten. Jag blev, ja... vad ska man säga...? Arg/sårad/förolämpad eller nåt.... Brast i tok gråt, vilket inte är likt mig, hormonkarusell AB. Men förutom det var det trevligt!
Tok inga bilder i år, men här är bilder från ett föregående år:

Och här är en bild från dagen:

Att bjuda in

Man kan bjuda in på många olika sätt. Man kan bjuda in människor på ett fysiskt plan, kanske genom en middag? Vi var hos farmor igår och fikade för att hon fyllde år, så det är ju ett sätt.
Sen kan man bjuda in männsikor på ett känslomässigt plan. Man kan riva en mur, öppna en dörr.
Alla individer har "sitt space", det är som en liten cirkel runt sig själv där ingen annan är välkommen. I alla fall inte utan inbjudan.
Dessa ytor är något man kan jobba med i betendevetenskap och speciellt om man håller på mycket med djur. Speciellt stora djur som hästar. Horsemanship är en av dessa "läror".
Den går bla ut på att hästen inte ska tränga sig in i "ditt space". Typ.
Nu är ju det här en väldigt förkortad version men jag hoppas budskapet och min poäng går fram!

Om man sen tittar på människor så finns det olika typer av människor.
Det finns de som är väldigt fysiska, de vill alltid stå nära när man pratar och gärna ta på andra människor, typ en hand på axeln eller annat oskyldigt. Den mänskilga kontakten ger värme och bjuder in.
Sen finns det andra människor som är väldigt noga med sitt space. De tar gärna ett kliv bakåt när man står och pratar, och står kanske med armarna i kors över bröstet, för att försvara så att ingen ska tränga sig på.
Jag vet inte riktigt vilken typ jag är. Jag skulle beskriva mig själv som en öppen person, men jag tycker nog inte riktigt om när folk ska stå jätte nära eller "ta på mig" i onödan. Den här analysen förvånar mig inte ett dugg, för jag är alltid lite mitt emellan. Jag tycker alltid att båda förslagen är bra. Jag är som ordet "Lagom" personifierad.

Men igår bjöd jag in. Jag gick fram till först min bror och sen min syster. Jag la deras händer på min mage och visade var de skulle trycka, för att känna sin lilla systerson där inne.
Båda tyckte att det var häftigt. Och jag tyckte att det värmde. Det kändes bra att ha dem - i mitt space!

Trångt redan nu??

Idag har bebis tyckt att det är trångt där inne. Han lixom pressar sig utåt, typ. Inte så skönt.
Ett tag spände det så rejält i magmusklerna så jag inte kunde gå rakt! Och så har han hittat nåt nere till vänster som gör lite små ont när han sparkar på.
Fortfarande inte ont, så att jag skulle kalla det ren smärta. Men det känns inte skönt.
Och jag tänker att... om han tycker att det är trångt nu, hur ska det då bli om ett par veckor när det verkligen är trångt???

Blev erbjuden att vara ledig från jobbet veckan före jul. Och då kommer troligen Conny vara ledig också. Så det känns lite lockande.
Den veckan har vi dessutom föräldrautbildning på tisdagen = måste slutalite tidigare. Besök på förlossningen på Onsdagen = måste vara ledig på eftermiddagen. Och Ultraljudet på fredagen = måste vara ledig på förmiddagen.
Så det känns ju klokt att ta ledigt hela veckan! Men då kommer jag att ha ca 7 veckor av jobb kvar sen, innan det är dags att gå hem.
Jag hade ju tänkt vara ledig vecka 3, för att sen jobba ca 3 veckor till bara. det hade jag tyckt va riktigt nice! Men... det här är väl vettigare antar jag.
Iofs, om det är lugnt på jobbet kan jag ju ta ledigt vecka 3 också!

Har lite ont i ryggen nu. Nånting sitter inte riktigt rätt. Väldigt irriterande för jag hade hoppats att inte behöva gå till kiropraktorn igen förrän kanske Januari. Men det känns som att jag måste boka in det före jul. Inte bra... Så inte billigt........

Mina medryttare har inte funkat helt klockrent den senaste tiden.
Medryttare S funkar bra, men var tvungen att ställa in i torsdags och fick sen plötsliga förhinder i söndags.
Medryttare A hörde jag inget ifrån förra veckan förrän på typ onsdagen då hon frågade varför jag inte svarat på smset hon skickat flera dagar tidigare, som jag ju då alltså inte fått. Och sen fick hon akuta förhinder den här veckan.
Resultatet har blivit att Nasi får lite mycket vila... Men han har ändå gått typ två dagar förra veckan och förhoppningsvis blir det två även denna vecka. Men jag vill ju minst tre, och fyra (som det är när allt flyter på) är perfekt...
Nu är det ju såhär att såhär kan det bli. Akuta saker eller bara tidsödande saker kan inträffa så man måste omplanera dagen. Det förstår ju jag med. Och det vädret som har varit de senaste två veckorna är ju inte direkt inspirerande för en ridtur! Men det är tråkigt.
Jag hoppas att det blir bättre flyt igen för jag tycker att det har funkat så himla bra, hittills iaf....

Som en väloljad maskin!

Idag har varit en riktigt bra dag! Och kväll!
Måndags mornar är aldrig så underbara som efter en jourhelg. Haha!

Efter jobbet åkte jag direkt ut till mammas hundar för att vädra och mata (eller, ja först till bussen med storebror, men det tar ju bara några minuter).
Sen åkte jag hem, för att finna brasan brinnande för fullt och potatisen nästan färdig kokt på spisen. Fisken låg halvtinad på bänken och bara väntade på mig.
Jag stekte och fixade fisken och 18.03 satt vi till BORDS (alltså inte i soffan!!). God och tidig middag, sittandes på riktiga stolar, kan det bli bättre?
Mannen och jag funkade alltså idag som en väloljad maskin!
Måste ju skriva även om såna dagar, så ni inte tror jag gift mig med en total mansgris. ;-)
Nu har vi även gått en gemensam prommenad med Rufus och Conny har fixat timer på några av julbelysningarna. Fantastiskt!

Dock har jag insett att jag har ett problem. Eller, egentligen har jag två. Jag har ju skrivit tidigare om mitt sötsug. Som jag nu kommit fram till inte direkt är nåt sug, utan snarare för att jag är uttråkad. Jag har inget annat att göra, så jag kan lika gärna äta nåt. Typ.
Detta har nu utvecklats till ett nytt problem. Jag vill baka. Typ jämt. Idag blev det julkola.
Och när det väl är bakat, så känns det ju dumt att inte äta... Ja, ni förstår kanske problemet?
Jag har för mycket fritid helt enkelt. Förr brukade jag rida flera kvällar i veckan och gå längre prommenader med Rufus. För ännu lite sen tillbaka klämde jag in lite träning på gym då och då också...
Och nu... åker jag hem... lagar mat.... äter mat....
Är just nu mitt i startgroparna för julpyntandet, så jag hoppas lyckas sysselsätta mig lite mer med det. Sen fyller ju Conny år om två veckor, så jag tror jag ska börja baka och frysa in tills dess.

Första advent

Så var den här, första advent! Glögg, julgardiner och tända stearinljus.
Ja, nu har jag glömt att fixa mossa, så ljusstaken är inte klar... Och glöggen blev det inte till att korka upp ikväll som jag hade tänkt. Men julgardinerna är uppe! Och en ljusstake (den andra gick sönder förra året vilket jag hade glömt) och så lite pappersstjärnor uppe i de andra fönstren.
Conny har satt upp ljusslingor ute och det blev jätte fint! Och jag har använt lite av det ris som blev när dem fällde träden till att dekorera vår nya vedbod.
Så lite har vi faktiskt fixat här hemma!
Och så har jag hämtat hem ett köksbord. Nu börjar det närma sig att vi kommer få till det som det är tänkt här hemma!
Men än dröjer det lite till innan jag är helt nöjd...

En julpyntning som jag däremot blev mycket nöjd med är bloggen! Precis som jag hade tänkt mig! Tog lite tid att få till bilderna, och dem blev kanske inte 100% som jag hade tänkt, har ju glömt bort hur man använder photoshop.... Men jag är nöjd! Och det är ju huvudsaken.
Får se om jag hinner "avpynta" och göra en ny top innan *Liten kommer... Julen kommer ju officiellt vara slut, men inte vintern, så....

Igår var vi till Connys syster och gjorde pepparkakshus. Det var jätte trrevligt, roligt och mysigt. Jag och Cissi fick varsin brännblåsa när vi höll på med det smälta sockret, men det gör inte mig så mycket, bevis på att vi iaf gjorde nånting utan fusk! Även glasyren gjorde jag (det är ju SÅ avancerat!) Men vi köpte byggsatser... Så... ja... fusk, men fint!

Det längst till höger var jag med och jobbade på.

Tydligen hade jag missat en del av poängen med pepparkakshus dock. Jag trodde dem skulle stå fina fram till jul. Men tydligen får man äta dem?? Så vi lämnade alla tre husen hos familjen med massa barn. Nästa år får vi helt enkelt göra husen närmare jul. Eller så bestämmer jag att det vi har hemma inte får ätas - förrän efter jul!

Fler tankar om könsroller

Ja, det går ju inte att missa vissa saker.

Idag pratade jag med Conny vid typ 15-tiden. Sa att vi skulle behöva ha lite saker handlade och eftersom han jobbar i Bålsta så kunde ju han svänga in på ICA innan han åker hem. Han skojade som svar att "nej, det gick nog inte...." Vilket är samma svar som jag alltid får när jag ber honom handla. Om jag inte får det svaret säger han "Vi kan åka tillsammans - efter maten?" Vilket jag tycker är otroligt onödigt eftersom han då åker 1 mil hem. Så ska vi åka 1 mil till affären och sen 1 mil hem igen. Visst inte långt. Men onödigt!
Är ju en annan sak när vi ska storhandla.
Hur som helst. Vid 16-tiden har han slutat och ringer mig, jag säger då "Kunde du handla eller?" svar: "Oj, det glömde jag! Och nu är jag redan halvvägs hemma...." Efter några tråkningar från mig säger han att han kan vända, men det är skitsamma. Jag klarar mig till imorgon.
Men detta är alltså inget ovanligt händelseförlopp.

Han åker således direkt hem och när jag kommer hem, drygt en timme senare så sitter han vid datorn.
Jag sätter mig bredvid en stund och pratar lite, sen går jag till bomdnedslaget, förlåt jag menar köket (Conny lagade middag igår), och börjar med middagen.
När det nästan är klart går jag in och säger, "maten är typ klar" och får till svar: "Å va bra för jag är jätte hungrig!"
*paus för reflektion*
Ser du nånting lite tokigt i den här historien?? Visst låter det lite som hämtat ur en film? (Om en mansgris)
Jag svarade med ett lätt skratt "Men vilken tur att maten lagade sig själv igen då!" och gick ut med ett leende och skar sallad. Om han nu var SÅ hungrig, så undrar man ju lätt varför han inte började med maten istället för att
spela dator.....

Nu sitter han åter vid datorn och jag sitter här. Men nu ska jag återgå till köket och se om jag kan hitta bänken under all disk!

*Ska absolut tilläggas att jag inte heller städar köket ordenetligt efter mig varje gång jag har lagat mat, men just nu kändes det lixom som pricken över i!
** Vill även klargöra att han inte alltid är såhär. Han städar och lagar mat lite då och då. =)

Jag undrar om alla idag bittra hemmafruar såg det komma krypandes och tog det med ett leende och en axelryckning, som jag gör nu. För att sen, x antal år senare vakna upp med ett huckle på huvudet och nariga händer efter allt diskvatten och där det bekymmesrlösa leendet förvandlats till en bitter grimas...

Representativ

Japp, idag har jag varit ute och visat upp mig och företaget. Det var jätte skoj!
Fick låna/fick en gravid skjorta av syster yster inför ändamålet som jag har pimpat lite med band och blomma.

Väl hemma var det bara middag och hundprommenad. Nu är det redan dags för sömn. Kändes riktigt motigt att gå upp imorse. Trots att det snart är jul och det betyder att det snart är Januari, vilket betyder att Februari är precis runt hörnet!
För än är det ca 12 veckor kvar. Och det är ändå ganska långt. Satt idag och funderade på vad jag gjorde för 10 veckor sen och det var lixom då vi gjorde ultraljudet - det var ju jätte länge sen!!
Samtidigt tycker jag att veckorna går fort. Jag gick ju nyss i i vecka 26 lixom och nu är det redan 28... Imorgon påbörjas enligt RUL v 29. Så det går ju fort.
Men jag längtar så......

Ångrar igen nu att jag inte har varit ledig nåt. För det kommer ju troligen ingen ledighet för mig snart heller... På Onsdag åker mamma och pappa bort en vecka, eftersom deras resa i November blev inställd pga mammas insjuknande. Och i December brukar vi ha ganska mycket på jobbet. Och jag brukar, av tradition, jobba över jul och nyår. Och i år infaller det ju så dumt så man knappt får nåt extra ledigt alls! Julafton borde alltid vara på en Tisdag tycker jag. Det är optimalt för en sån som jag som jobbar på kontor! Hehe.
Men, kanske kan jag knipa åt mig en eller två dagar ledigt här snart. Kanske i samband med nästa ultraljud? Eller bara två helt vanliga dagar? En Måndag-Tisdag kanske, förlänga helgen lite...
Ja, vi får se. Nu ska jag sova i alla fall!