Idag känns det bättre!

Inte för att jag var jätte nojjig igår om det "lät" så. Men besöket på förlossningen idag kändes mer äkta.
Rummen var fina och barnmorskan trevlig - förstås.
Hon berättade vad som händer när man kommer dit osv och pratade lite om förloppet samt lite om smärtlindring.
Min nya favorittanke var ju bäckenbotten bedövning tills jag nyss läste Karin kommentar till inlägget nedan. Men som sagt så ska jag läsa på mer om det om det blir aktuellt. Så hoppas jag att Karin har fel och att bedövningen är fantastisk! ;-) hehe
Nej, men jag planerar/hoppas att ha en dialog med barnmorskan när jag väl är där. I min lilla fantasivärld ska jag kunna prata när jag är där, vilket kanske är lite fel.... Eller prata kan jag väl, men tänka och ta logiska beslut kanske är lite mycket begärt. Kanske får jag skriva om det i förlossningsbrevet så får hon guida mig lite. Och prata med min vanliga BM innan, vid rutinbesöken. Hon har jobbat på förlossningen i Uppsala (dit jag ska), så hon har ju koll!

Andra halvan av kommentaren är ju att Karin inte upplevt den fasen jag fasar för som värst... Så det är ju också betryggande förstås!

Conny är inte en av de män som lixom "sugs in" i det här med förlossning. Han känns lite som en biroll och tar nog inte riktigt till sig vad det är som ska hända. Eller, vad ska man säga? Han tar ju till sig, han är fullt medveten om vad som kommer! Men det är inte så att han tar upp ämnet här hemma eller frågar hur jag tänker och känner. Vilket nog till viss del beror på att jag tar upp det lite då och då så han hinner väl inte... Men jag vet inte. Jag tror (räknar med) att han kommer vara fantastisk när vi väl är där. Hans huvuduppgift är ju att säga snälla och uppmuntrande saker och hålla mig på gott humör och det är han faktiskt väldigt duktig på!

Bara imorgon kvar i detta ovetande. Sen kan jag börja förbereda mig mer konkret.