Aj

Japp, det blir Aj!
Moderkakan har dragit upp sig och ligger nu bra, så det blir till att föda vag. Det känns skit läskigt!Och fantastiskt!
Jag frågade om hon hade tid att uppskatta vikten och det hade hon (för hon är så super snäll och trevlig, samma som när vi gjorde RUL). Han väger nu... 2,3 kilo, min "lilla" prins!
Cirka. Det är ju inget exakt, men hon uppskattade till det ungefär. Så han ligger lite över normalkurvan och kommer troligen att bli lite stor. Aj.
Inte jätte stor, men lite över medel. Troligen. Sen vet man ju aldrig.

Men det känns såklart bra att allt är bra. Och att han mår bra där inne. Skänt att veta att han definitivt får den näring han behöver!
Lite lustigt dock eftersom jag ligger mellan "smal" och "normal" kurvan och han ligger lite över "normal". I give it all to him! Haha.

Han låg nu med huvudet neråt och troligen kommer han ligga kvar så sa hon. Det brukar första barnet göra. Så det bekräftade att det är rumpan jag brukar känna upptill. Och att det är fötter och armar som boxar och kickar mig i sidorna. Såg lilla näsan och en liten plutande mun. Så söt!

Kände ett ganska stort mått av Aj-tänkande när vi gick ut och jag tänkte på det STORA barnet som ska ut där nere. (varför skulle jag fråga om storleken lixom??) Men nu har det sjunkit in och jag känner mig (för stunden) mer positiv och förväntansfull. Jag anar att det är precis så här dessa känslor kommer att fortlöpa. Förväntan och rädsla om vartannat. Men det kommer gå bra. Alla andra klarar det ju så då ska väl jag med göra det! Och gör jag inte det så snittar dem. Så. Ja. Jag är alltså inte "logiskt rädd" för själva upplevelsen, utan bara... ja... ni fattar säkert!

Nu ska jag iaf försöka hitta nån profylaxfilm på youtube. Läsa på om bedövningar. Träna på avslappning.
Okej, där ljög jag, det kommer jag inte göra. Jag hatar avslappning och blir bara stressad av att stirra i taket. Men kanske kan vi göra sådär att Conny nyper mig och jag ska slappna av, då får vi ju oss ett gott skratt i alla fall!