Att bjuda in

Man kan bjuda in på många olika sätt. Man kan bjuda in människor på ett fysiskt plan, kanske genom en middag? Vi var hos farmor igår och fikade för att hon fyllde år, så det är ju ett sätt.
Sen kan man bjuda in männsikor på ett känslomässigt plan. Man kan riva en mur, öppna en dörr.
Alla individer har "sitt space", det är som en liten cirkel runt sig själv där ingen annan är välkommen. I alla fall inte utan inbjudan.
Dessa ytor är något man kan jobba med i betendevetenskap och speciellt om man håller på mycket med djur. Speciellt stora djur som hästar. Horsemanship är en av dessa "läror".
Den går bla ut på att hästen inte ska tränga sig in i "ditt space". Typ.
Nu är ju det här en väldigt förkortad version men jag hoppas budskapet och min poäng går fram!

Om man sen tittar på människor så finns det olika typer av människor.
Det finns de som är väldigt fysiska, de vill alltid stå nära när man pratar och gärna ta på andra människor, typ en hand på axeln eller annat oskyldigt. Den mänskilga kontakten ger värme och bjuder in.
Sen finns det andra människor som är väldigt noga med sitt space. De tar gärna ett kliv bakåt när man står och pratar, och står kanske med armarna i kors över bröstet, för att försvara så att ingen ska tränga sig på.
Jag vet inte riktigt vilken typ jag är. Jag skulle beskriva mig själv som en öppen person, men jag tycker nog inte riktigt om när folk ska stå jätte nära eller "ta på mig" i onödan. Den här analysen förvånar mig inte ett dugg, för jag är alltid lite mitt emellan. Jag tycker alltid att båda förslagen är bra. Jag är som ordet "Lagom" personifierad.

Men igår bjöd jag in. Jag gick fram till först min bror och sen min syster. Jag la deras händer på min mage och visade var de skulle trycka, för att känna sin lilla systerson där inne.
Båda tyckte att det var häftigt. Och jag tyckte att det värmde. Det kändes bra att ha dem - i mitt space!