Scary - or not?

Igår var det Halloween kalas för syskonbarnen. 18 glada, utklädda och kaxiga barn.
Jag, Conny och svågern gömde oss i skogen för att spöka utmed stigen. Vi hör barnen borta vid "start". Förväntansfulla, kaxiga och rädda. Men inga barn kommer gående....?
Till slut kommer en drös på massor av barn! Och straxt efter dem nästa drös och sen den sista drösen.
I stort sett alla på en gång med andra ord.
Vi skrämde lite och dem blev lite rädda. Men inte alls som det var tänkt / hoppats. Blir ju inte alls lika läskigt när de kommer så många på en gång.

Så helt lyckat skulle jag inte säga att det var. Men men. Det var ju inte mitt kalas och jag hade inte lagt ner speciellt mycket arbete på det. Värre för svägerskan som kämpat. Men jag tror barnen var nöjda ändå, även fast de inte blev tokrädda, så jag tror att som kalasordnare och mamma var hon nog nöjd ändå!

Såhär såg vi ut, mannen och jag!

Kalaset bestod av 18 barn. Varav 5 flickor. Ganska många pojkar med andra ord!
Kaxiga pojkar. EN av dem var lite skraj och vågade säga det. EN! Jag gillade honom. ;-)
Jag blir lite nervös när jag tänker på att det är en gosse i min mage, när jag ser hur kaxiga vissa är. Jag vill inte ha en sån. "För tuff" pojke. Jag vill ha en snäll pojke. Som kan bjuda på sig själv och erkänna att han blir rädd. Som inte alltid behöver vara störst, bäst och starkast. Conny har lovat att vår son kommer bli så, så jag hoppas han har rätt!

En av svägerskans pojkar var super go som liten. Han satt ofta i mitt och Connys knä. Mycket oftare än nåt av de andra barnen. Han har nu blivit större, närmare bestämt 8. Och med åren har han blivit kaxigare. Conny tar fortfarande upp honom i knät och lixom "tjuvhåller" honom ett par sekunder och typ kittlar honom lite. Och pojkens första reaktion är att försöka brotta sig loss, men det går ju inte. Och då ser han nästan nöjd ut. Det känns som att egentligen VILL han sitta där. Men inte vill visa det.

Mot mig... not so cute! Hans hobby är att rimma på mitt namn och säga "elaka" saker. Typ Fis-Frida. Eller, du är DÅLIG på det där. Och såna saker.
Min kompis teori är att han "testar mig". För att se hur jag ska reagera. Om jag kommer tycka mindre om honom kanske? Problemet är att han lyckas. Vad ska jag göra lixom? Ibörjan kittlade jag honom och skojade typ "hurrödu - sådär säger man väl inte!" och jagade honom eller nåt. Men han gav inte upp och till slut (moget eller inte) så började hans ord såra mig.
Igår ledsande jag igen och sa att om han inte kan vara snäll behöver han inte prata med mig, för det är inge roligt när han är elak.
Och visst, det var säkert fel. Men vad ska jag göra?? Det är ingen annan som "märker" och säger nåt. Och jag har ingen lust och orkar faktiskt inte låtsas som ingenting hur länge som helst. Oftast låter jag de första små kommentarerna passera, men till slut säger jag ifrån. Inte hårt, bara lugnt och tydligt.

Fler läsare!

Så himla soligt att det har blivit så många som läser min blogg!
31 stycken igår! Det är kanske inte så många i vissas ögon, men för mig känns det som flera tusen. Jag tackar ödmjukt för visat intresse! Och sänder här en liten ros till er alla.

Nu ska jag iväg till hästen för lite kärlek, tar med hunden och hoppas att de båda känner sig älskade och ompysslade, även om de får dela på min uppmärksamhet.

Sen bär det nog av en sväng till sjukhuset idag med. Hade nog tänkt hoppa det idag, men jag pratade med mamma nyss och hon lät så ensam.... Så kan vi inte ha det!

Tack fina ni för kommentarerna!
Mamma mår lite bättre idag och dem har en teori om vad det kan vara och har bytt medicin. Så nu hoppas jag att dem har rätt så att hon mår ännu bättre imorgon!
Hon blir kvar på sjukhuset över helgen, vilekt jag tycker känns skönt.
Igår låg hon fortfarande kvar på intensiven när jag och Sara kom på besök men idag hade hon fått flytta upp på en avdelning. Så idag när jag kom hem kände jag mig... ja... sjukhusig?
Så det blev hopp in i duschen för att bli av med eventuella bakterier. Både Sara och Conny gissade på att det är för att intensiven är så steril och noga med allt, medans de på avdelningen får va lite som dem vill. Det blir ju lite "mindre hygiensikt då".
Får se om jag åker in en sväng imorgon igen, kan tänka mig att det blir så.... Men jag är inte helt säker än. Får se.

Nu är det i alla fall helg. Och jag ska nog krypa till kojs redan nu. Känns skönt att få sova.

Igår var medryttare S här och red tillsammans med Sara. Det hade gått bra men hon hade velat springa flera gånger. Inget fel med det och eftersom de inte red så himla långt så klarar han ju det. Men... ja, jag vill ju inte att dem springer för mycket! Han hade varit rejält svettig när dem kom tillbaka... Men det var fint väder igår och han har ju satt ordentlig päls redan, så det är ju inte så konstigt.
Idag var medryttare A här. Och hon skulle bara skritta en tur sa hon. Det gillade jag att höra!
Ska inte döma åt nåt håll än. Jag gillar dem båda. Och tänkte ge det ett par veckor och se hur det känns, hur dem verkar och hur Nasi verkar trivas.
Så får jag göra en utvärdering sen.

Tror jag ska försöka mig på en liten tur imorgon. Eller i alla fall ta in och borsta honom. Känns så konstigt att inte "träffa" honom mer än en puss i hagen...
Sen på kvällen är det dags för halloween.kalas hos cissi. Deras sex barn och de tre äldsta har fått bjuda fyra kompisar var. Så tjugo barn!
Men jag är inte så jätte delaktig. Jag har kommit med lite idéer och förslag och så ska vi vara med och spöka på spök-stigen. Och sen hjälpa till lite inne.
På de kalas som Sara haft för sina barn har jag ju haft en betydligt större roll.

Så vi får se om det blir en tripp till sjukhuset däremellan nånstans... eller om jag sparar det till Söndag.
Det är besökstid från 13.30. Och jag måste ju va hemma absolut senast 17 för att hinna duscha och göra mig klar för att skrämmas. Så jag får se helt enkelt.

Trevligt och Otrevligt

Tänk va det kan svänga, på bara ett fåtal timmar kan man uppleva ett helt spektra av känslor!

Igår kväll smet jag lite tidigare från jobbet för att hinna till AFF-räffen i stan. Trodde att jag skulle vara jätte nervös, men det kändes jätte bra hela vägen. Personalen skulle ju hjälpa till att visa oss alla till samma bord, så det skulle ju vara super smidigt. Hittade till resturangen jätte snabbt, ja, det var ju jätte lätt så konstigt vore kanske annars. Men ändå. Kommer in genom dörrarna och följande scen utspelar sig:

Mycket folk och jag förstår på de två sällskapen framför mig att det är väntetid för att få ett bord. Tur att vi hade lite små-förbokat tänker jag!
Jag - "Hej, ett bord för AFF"
Personalen tittar på ett ganska tomt papper och säger - "Jag har ingen sån bokning"
J: Eh, okej... Det ska finnas en notering.... ett gäng tjejer...???"
P: "Aa, nej tyvärr. Men du kan gärna få gå in och leta efter dem!"
(Jo, tjena, blir ju lätt tänker jag!)
J: "Nja... jag vet inte hur dem ser ut....."
Personalen ser lite frågande på mig  och svarar: "Men du kanske har ett nummer du kan ringa?" med ett lite svårtytt leende (han tycker jag är konstig!)
J: "Nej, det har jag inte heller........." säger jag lite skamset... och undrar HUR jag ska kunna hitta dem i detta myller.
Till min räddning kommer en av de andra i personalen:
"Jag har visat några av dem andra - så jag vet vart dem sitter!"

Och mycket riktigt, där sitter dem! Och så trevligt vi hade!
God mat, mycket prat. Och blandat prat, verkligen toppen trevligt!
Jätte skoj att få träffa dem "live" som man "pratat" så mycket med. Och speciellt Anna som jag haft kontakt med så länge - över ett år!

Starxt efter tio var jag hemma igen och kröp i säng. Vaknade efter kanske en timme eller så av ett sendrag i vaden - o så mysigt sätt det är att vakna på - not!
Men det släppte efter bara en liten stund och jag somnade om som en stock.
För ytterligare max en timme.....

00.58 ringer min mobil. Det är mamma. Hon flåsar och låter... riktigt lidande! "Kan du komma ner?" frågar hon kvidande, mellan häftig andhämtning. "Ja självklart!" säger jag och flyger ur sängen!
Ner i 2000km/h ungefär - tur att jag bara bor 3km bort!
När jag kommer dit sitter hon i fotäljen med skyhög puls och andas häftigt och kan knappt prata för att hon andas så konstigt. Och har frossa.
Pappa är bortrest till Malmö och kom hem idag på förmiddagen. Så det är bara hon och jag där.
Jag ringer 112 som kopplar mig till nåt, kan det ha hetat sjukvårdakuten? Inte 1177, utan nåt mellanting mellan 112 och 1177 kändes det som.
SUPER trevlig kvinna får jag prata med och när jag är typ mitt i mitt berättande om hennes symtom säger hon "Ja, ambulansen har åkt i alla fall så den är på väg, känns det okej att vänta på den?"
Om det känns okej att vänta? Jag trodde jag skulle få böna mig till att ens få komma in till akuten! Kändes verkligen super bra och ambulansen kom inom mindre än en halvtimme.
Vi fick åka med in till akuten och var framme där 01.52.

Väl där togs prover och det kom en doktor. (En ung och snygg doktor! Jätte trevlig även han.) Troligen har hon en infektion eller liknande i kroppen, men de vet inte var. Så hon blev inlagd och är kvar där än. De har börjat behandla med antibiotika och väntar på odlingar från proverna som togs.
Känns skönt att hon är där, så de har koll på henne. Min fina underbara mamma!
Ska åka in om en stund och hälsa på. Jag åkte därifrån vid 5 i morse, för då fick hon ett rum som delades med en annan som sov. Så då fick jag inte vara kvar hos henne. Så då kom Conny och hämtade mig.

Har jobbat på dagen och varit hos BM på 25-veckors koll. Allt såg bra ut!
Klockan två åkte jag hem och somnade som en STOCK. Sov sov en gris. Slept like a baby. Ja, kalla det vad du vill, underbart skönt var det i alla fall!

Nu ska vi äta lite lat-middag, färdiga köttbullar med spagetti och påssås. Ibland får man göra så. ;-)

Kram på er alla fina!
(Kommentarer som hemska/liknande läskiga historier och liknande undanbedes. Jag vill inte bli nojjig - jag tänker lita på att hon får bra vård eftersom hon nu är i händerna på proffs!)

Att fasa ut sig själv...

Förra veckan hade jag två kvinnor på besök för att provrida Nasi. Båda var trevliga och kändes bra och dem gillade nasi, såklart vem kan annat?
Så nu har vi bestämt att de ska börja rida honom, så att jag lixom fasas ut... Den ena ska rida Torsdag och Söndag och den andra kommer ha två dagar i veckan, men troligen mer flytande. Så tills vidare kommer jag också att kunna rida typ en dag i veckan om jag vill. Det känns bra!

Idag hade vi en annan kvinna på besök, denna gång på jobbet för att eventuellt ersätta mig där.
Det känns lite skumt, att lixom ersätta sig själv i sitt liv. Men bra. Jag längtar så till Februari. Och det här är bara steg på vägen!

Aldrig ensam

Conny blir borta över natten och jag har spenderat största delen av dagen med Sara och barnen - mysigt! Det blev ridning med hundar och Matilda, sen fika med kusin Tess och hennes barn. För att sen följas av massa systerprat och lite middag. Fsikbullar i hummersås, blir det lyxiagre än så en lördag?! Lyxigt eller ej, gott och mättande och det är ju ändå huvdpoängen med middag!

Nu är jag och Rufus hemma, han ser lite... ledsen ut, saknar väl husse. Det första han gjorde när vi kom hem var att titta efter Conny. Han gör alltid det och ser alltid besviken ut när han inte hittar honom. Söt!

Men förutom Rufus har jag annat fint sällskap här hemma, ännu en älskad pojke gjorde sig uppmärksammad ikväll, efter ett par lugna dagar:

Jag började surfa runt lite och hamnade på svtplay och sen tv4play. Tänkte för mig själv att jag nog saknar tv i alla fall... Att inte alltid behöva kolla på erier och filmer som jag oftast redan sett flera gånger. Hamnade framför några korta intervjuer och sen Hellenius Hörna. För att till sist landa i Bonde söker Fru. Jag vet ine vad du tänker nu när du läser, men när jag skriver så känner jag hur kvalitén på programmen lixom dalade!
Och nu... mitt huvud.... känns som mos! Helt..... ja, mosigt! Vilket skit det finns på tv. Haha!
Inget illa menat, programmen i sig, ja, dem är väl typ underhållande, men... Ja, ingenting för mig. Inte just nu i alla fall.
Speciellt inte Bonde söker Fru. Det är ju bara... alla dessa program. Seriöst? Jag vet inte jag. Inget för mig i alla fall!

Dagen har varit trevlig, mycket trevlig. Och kvällen... ja, vad ska jag säga. tyst? Avslappnande antar jag.... Men nu är ju huvudet alldeles mosigt så jag kan ju inte säga att jag känner mig toppen nöjd. Tror jag ska gå ut med Rufus en liten stund. Få lite frisk luft så jag piggnar till.
Men hur trevligt osv jag än haft, så har ännu en hel helgdag gått och jag har itne gjort nånting här hemma. Så otroligt tröttsamt! Jag vill städa och pyssla och göra fint! Men... det blir fortfarande inte av. Snart hoppas jag. Snart snart. Men troligtvis inte imorgon, heller...

Solo påä obestämd tid

Jag antar att det är en sån sak man absolut inte ska skriva på en offentlig blogg?? Som att be mördare och andra bad-guys komma på besök. Iaf om man, som jag, lever i criminal minds världen. =P
Haha! Men skämt å sido. Conny ska åka till Linköpoing en sväng och han kanske kommer hem redan ikväll, eller kanske inte förrän imorgon. Han är lite mer... spontan än jag själv om vi säger så!
Men inkräkatre göre sig icke besvär - jag har fortfarande min beskyddande 45 kilos akita som inte gillar främlingar kvar här hemma. Och med största sannorlikhet kommer jag att umgås med syster yster som också är manlös för tillfället!

Nu ska jag nog ta mig till Åby. Kanske. eller så ska jag hålla mig här hemma och fixa lite.
Fixa är ett bra ord! det kan betyda "Lägga mig på soffan och titta på tv" eller "Gå med hunden och sen bläddra i kataloger och på internet efter inrednings inspiration" eller "Städa altanen och huset, skruva ihop möbler och baka!".
Inte så konkret beskrivande ord helt enkelt!
Vi får se vad dagen för med sig..........

vecka 24!

Idag går jag in i vecka 24! Känns kanon bra måste jag säga!
Det är ju dårå idag enligt sista mens, men enligt RUL kanske jag gick in i ny vecka i typ tisdags. Men jag fortsätter räkna som jag gjorde innan eftersom det skiljer så lite.

Vecka 24. En liten lite pojke bor i min mage, han sparkar lite då och då. Jag skulle nog säga att jag känner varje dag, även om det inte är lika mycket varje dag. Ett par dagar, som förra fredagen tex, sparkar han nästan hela dagen. Helt underbart!

Jag har fått en AWARD!

Jag har fått en AWARD!

Jag har fått den från Karin, och nu antar jag utmaningen och skickar den vidare!

Om man fått denna award så ska man göra följande:
-Länka till den man fått det av
-Fullborda de 5 meningarna
-Skicka awarden till 5 andra bloggar

1. När ingen ser eller hör mig... Pratar jag för mig själv 

2. Jag går aldrig hemifrån utan... Lypsyl

3. Min blogg heter som den gör för att... Jag började skriva den när vi kämpade för att bli gravida. Min dröm om familj kändes så svår åtkomlig, men jag längtade så!

4. Om jag vågade skulle jag... hoppa fallskärm?

Jag tycker inte att jag låter några rädslor begränsa mig...

5. Om tio år kommer jag att... Förhoppningsvis vara tvåbarns mamma. Med ett bättre ordningssinne. ;-)

Problemet för mig nu när jg vill skicka den vidare är dem flesta jag vill skicka till redan har fått den från annat håll. Så går det när man är långsam!

Men jag tar dem jag hade tänkt ändå:

Ninis   Längtan    Busan!    Sara    Waitingforlove

Reflektioner från affären

Härom sistaens när jag var i en affär och skulle handla fann jag mig själv framför denna hylla.

Jag skulle köpa ägg så jag kände att jag kommit rätt. Men när jag läste på kartongerna så blev jag jävligt irriterad.

 Det fanns vita ägg. Bruna ägg. Ägg med extra stor gula. Ägg med extra omega3. Osv osv osv. Jag minns inte vilka olika ägg det fanns. Men en sort var svåra att hitta: VANLIGA ÄGG!

HUR får man ägg med större gula? Hur får man in extra omega3? Jo, antalgligen beror det på vad man matar hönsen med. Men seriöst, varför allt detta?? Vem åker till affären med en inköpslista där det står "en kartong bruna ägg"??

Jag vill ha vanliga saker.

När jag läser livsmedelsverket råd till gravida blir jag också irriterad. LÄTTmjölk och fil m.m. mackor UTAN smör.

Att försöka följa kostråd måste vara det svåraste som finns. För det beror ju alltid på vem man frågar. Och så är ju alltid i slutändan allting individuellt och du måsgte själv hitta vad som gäller/passar dig.

Hur förvirrande är det inte t.ex att dem tar fram ett helt eget smör, vars hela poäng är det här med hjärtat och bla bla, kör stenhårt på det i reklam och allt. Sen PLOPP! Får vi ine säga så och så. För det stämmer visst inte riktigt till 100%... och för vissa kan det rent av vara dåligt att äta detta super smör.

Inte min stil. Jag vill ha vanliga ägg. Jag vill dricka den mjölk jag känner för. Och jag vill ha smör på mackan!

En annan dag, i en annan affär blev jag... ja, lite lite irriterad kanske. Men mest kanske stressad? När jag såg detta framme vid kassan:

Det var då den 8e Oktober. OKTOBER! Och dem börjar sälja julkalendern.

Jag tycker, med bestämdhet, att detta är för tidigt! Visst, nu börjar ju julkalendern 1 dec, så i November är det väl ändå dags att börja sälja. Men Oktober var väl lite att ta i?

Och det som då gör mig lite irriterad i detta fall, är att dem lixom smyger igång julhandlen lite lite tidigare varje år. Jag ÄLSKAR julen och tycker att det är underbart när affärerna är julpyntade och spelar julmusik. Men det får ju inte bli för tidigt.

Jag brukar själv vilja julpynta hemma i mitten på December. Mannen fyller år på Lucia och då vill jag gärna ha det pyntat och fint när folk kommer. För sen när julen är slut ser jag lixom inte riktigt charmen längre utan brukar vilja städa ut julen igen.

Ja, det här blev ju ett lite agro inlägg. Ut med frustrationerna bara! Men jag hoppas jag inte framstått som en rabiat häxa för det. ;-) Jag är en ganska snäll tjej och har suttit med ett lenede på läpparna medans jag knopat på detta.

Hoppas nån mer har en åsikt och vill kommentera. =)

Britney!

Kl 19.30 skulle det börja. Men klockan närmade sig 19.30 och då såg det fortfarande ut såhär i globen:

Mycket konstigt tyckte vi! ljuset släcktes musiken började... men vilka är det som sjunger?? Två blondiner skriker/sjunger och små studsar runt på scenen. Illa låter det och fåniga är dem. "Förband alltså" tänker vi. Men HUR har dem fått bli förband till Britney, för dem var verkligen dåliga. Jag ber om ursäkt, jag brukar inte vara så hård, men det där var... illa.

Jaja, dem ylar en kvart och sen är dem klara, yes! Det börjar alltså 20.00 tänker vi. Väntar en kvart, ljuset sänks återigen och ut kommer - en kille?

Joe Jonas, för er som sett Diseny chanel. Inte jätte bra, men absolut inte dålig. Småtjejerna (som trots åldersgräns 13 år kommit in, men det är en annan disskussion för ett annat inlägg) var säkert överförtjusta.

"Ett förband till??" tänker vi smått förbryllade och jag går ut en stund. *Liten sparkar lite i magen, så i mitt nojiga mes tillstånd, och utan Britney på scen så går jag undan från den höga musiken en stund. Varpå han lugnar sig igen och sen är lugn resten av kvällen.

Även Joe får sjunga och studsa en kvart, "okej, halv nio kommer hon alltså börja, suck" tänker vi. Men nej sördu!!! För när klockan är halv nio, då kommer det upp ett räknavärk på monitorerna som räknar ner från 29 min 50 sekunder.

VARÖR skriver man på biljetten att det börjar 19.30 när det egentligen börjar 21.00??????????

Ja, som du förstår var detta min första "riktiga" konsert.

Jag vet att det brukar vara förband. Men varför all denna tidsspillan? Är det alltid så?? Jag gillade det inte. Tyvärr, jag är väl för gammal kanske! =D

Kan tillägga att de ville ha 40:- för en dubbel daim/ dubbel japp i kiosken. 40?! Kostar typ vaddå, 5,90 i butik? Är det det man kallar ocker....? (Nu kom chokladen in där igen....)

Jaja, nu ska jag sluta gnälla som en tråkig pensionär!

Klockan blev ju till slut nio! Och äntligen kom hon! The one and only: Britney Spears!



Så vad tyckte jag? Var det vad jag förväntat mig? Fick jag gåshud?

På a svarar jag "Nja" och på b "nej".

Precis när hon kom in tänkte jag "shit, där är hon" och jag log ett stort leende. Men sen var det lixom allt jag kände. Låtarna var bra, men inte optimala. Hon mimade typ till varenda en och det enda "mellansnack" hon fick ur sig var "Hello Sockholm!" typ... Läste en ganska träffande recension i expressen:

Visst är det trist att hon mimar mesthela tiden (å andra sidan tänkte man att det kanske inte var så dumt ändå när hon väl sjöng), men det var ju ändå en okej show.

Om det enda mellansnack man kan få ur sig på 90 minuter är "Hello Stockholm", så tyder det på en stor osäkerhet.

För att läsa hela: http://m.expressen.se/nyheter/1.2593536

Och det är en ganska bra sammanfattning tycker jag.

Det var bra, men inte hänförande. Jag är glad att jag åkte för jag ångrade mig bittert förra gången hon var här att jag snålade mig till att inte åka. Men jag tror att förra turnén var bättre, den skivan var ju grymt bra. I mina pop-älskande öron.

Jag skulle nog ge upplevelsen FFF. Såg på Saras blogg att hon givit samma betyg.

Skulle jag ge själva konserten i sig ett betyg, och bortse från mina egna personliga känslor. Max FF. Vilket jag tror var vad Expressen och övriga kritiker gett...

Så allt som allt. Jag är nöjd med kvällen och att jag äntligen fått se henne live. Även om det inte var en så stor upplevelse som jag trott.

Jag sa till Sara på tåget hem att kanske är det för att jag just nu står inför så mycket annat, så mycket större. Att en ung kvinnas mimande på scen, helt enkelt inte kan mäta sig mot min sons första sparkar innifrån min mage.

Blogga ifatt

Min man är lätt att älska. Speciellt just nu när han sitter i duschen och skurar och gör fint. =D
Tog ett kort på det hela men fick inte lägga ut det på bloggen... Hehe. Luktar klorin i hela huset, och det känns väldigt skönt att slippa stå där på alla fyra i värsta ångorna.
Jag bloggar och äter Dumlekola istället!

 Nu när jag googlade efter en bild på dumlekola så kom denna bild upp:

Det såg inte heller äckligt ut........

Hmm, ja, vi skyller på att jag är gravid.... och så diskuterar vi inte saken vidare. okej??

Idag var jag hos kiropraktorn. Igen. Jag är där ganska ofta. Lite för ofta enligt min egen smak. Men det är inte mycket att göra. I min utopi av mammaledighet ska jag ju såklart träna upp mig sen, efter graviditeten och komma i bättre form och få starkare rygg, och då kommer jag inte behöva gå dit lika ofta. Bra va?!
Nej, jag sneglar inte upp på bilderna ovan medans jag skriver........ varför säger du så??? vart var jag? Ja just det - träning!
Tyvärr så känns inte ryggen helt hundra just nu heller. Det brukar dengöra efter att han rätat ut mig. Men han ville att jag skulle komma tillbaka om 3 veckor igen. Så får se vart detta slutar.

Jag har en hel massa inlägg ligger på lur i mitt huvud, men som aldrig blir skrivna. Många av dem är kopplade till bilder som jag har i min mobil. Men jag har ingen sladd så jag kan få över dem till datorn. Så det jag måste göra är att bluetootha dem till min andra mobil, för att sen ta dem därifrån till datorn. Inte jätte jobbigt eller svårt. Men det tar en stund, och det verkar aldrig bli av!
Det är samma sak med min nya magbild som jag tänkt lägga upp - i telefonen.
Lånade systerns "vanliga" kamera när vi var på konserten. och för att få över bilderna? Pluppa in kamerans minnes kort i datorn och shoop! Så var det klart! Så nu vill jag köpa en kamera! Vi har ju den stora dyra fina som jag gav Conny i julklapp förra året och den är jätte bra! Men ingenting man släpar med sig jämt. Så jag tror jag ska se över om det inte finns nån billig man kan köpa, som "resekamera" eller "i-farten-kamera".

nu ska vi se om jag kan få ordning på lite bilder och bjuda på!
Tar en dumlekola till så länge.....

Konsert ikväll

Japp, ikväll ska jag på konsert. Kanske sjunker jag i mångas ögon nu, men jag ska gå på Britney!
Jag har alltid älskat hennes musik. Kan inte och behöver ju faktiskt inte förklara varför. Jag bara gör det.
När jag är ledsen så blir jag ghlad av hennes låtar. När jag tränar blir jag peppad. Inför bröllopet hade jag ipoden redo och lyssnade på henne på väg till kyrkan, och blev lugn och samlad.
Syster yster åker med (såklart!) Vi åker vid halv sex.
Ska bli intressant att se vad *Liten tycker om den höga musiken.... Ska ha på mig min vinter jacka när vi åker, för då tänkte jag att jag kan lägga den över magen om han verkar ha det jobbigt där inne.
Men jag tror inte att det ska vara någon fara. Vi har platser på läktaren.

Idag kom min annons om medryttare ut. Och en person har ringt! 35 årig kvinna som red som ung. Det ahde jag inte ens vågat drömma om! Hon kommer imorgon och ska titta och prova så får vi se vad hon tycker och hur jag känner.
Hon var mest intresserad av 2 dagar i veckan, jag hade hoppats på 3. Men att ha en vuxen vore ju topp! Hade förväntat mig att det bara skulle ringa små tjejer.
Så vi får se, vad det blir. Känns bra att vara på gång i alla fall. För veckorna går ju och även om det går bra att rida nu så vet jag ju inte hur länge det kommer funka. Plus att turerna vi tar nu är ju inte direkt långa.

Närmar mig en gräns

Nämligen 70 strecket på vågen! 69,9 stannade den på idag.
Om min fina kula putar ut för fullt. Måste be Conny om hjälp att ta en ny magbild.

Idag jobbade jag över, kom hem straxt efter sju och då var det snabbt igång med middagen. Lax blev det - riktigt gott! Men proppmätt blev jag! Det lilla livet där inne tar nog mycket plats känns det som.
Men godis sugen blir man...Spec efter maten. Dumlekola vore gott. Mycket gott. Jätte mycket gott!

Overkligt

Ibland slås jag av hur totalt overkligt det här är.
Att jag är gravid, det är bara helt fantastiskt underbart!
Men att det kommer att komma ut en liten människa, en pojke, som sen ska bo hos oss. Det är verkligen svårt att förstå ibland.
Jag ska bli mamma. Conny pappa. Vi ska få barn. Vårat barn.
Jag kan inte tänka mig något finare.

Jag har sagt upp mig!

Ännu en helg isär, i alla fall mer eller mindre.
Igår åkte Conny till crossbanan typ kl 6. Kom hem 17.40 och jag skulle vara på tjejmiddag 18.
Som tur var hade jag gång avstånd så han gick med mig så han vi prata iaf 10 minuter igår!

Idag har han fällt träd igen medans jag hållit mig borta. Jag kan inte hjälpa till och fick inte vara i huset ifall nåt träd föll fel. Så jag fick hålla mig hos syster yster hela eftermiddagen.

Sen på kvällen åkte jag och sara på Center möte. Ett av mina sista...
Jag skickade ett mail till dem i förra veckan och förklarade att jag inte kommer att vara med i styrelsen de närmsta åren. Det känns inte helt rätt helt enkelt!
Jag vet helt ärligt inte om Centern är mitt parti. Och jag känner att det här med politik kanske inte är min grej riktigt.
Och nu med *Liten på väg så känner jag att jag ville sålla bort lite måsten ur mitt liv.

Jag är med i bygdegårdsföreningen och tar ganska stort ansvar där. Jag arbetar heltid i familjeföretaget, vilket egentligen betyder mer än heltid, för jobbet finns alltid där, på någon nivå. Och jag känner att jag brinner mer för dessa och andra saker än jag gör för politiken. I alla fall just nu!
Jag är mycket nöjd med mitt beslut och skulle jag ändra mig så vet jag att jag är välkommen tillbaka.
Jag tror att en miss kanske var att jag klev från helt vanlig medborgare som inte hade nån som helst koll egentligen på hur kommunpolitik går till - till att vara styrelseledamot och förhållandevis aktiv inom partiet. När jag pratade med vår gruppledare om att jag inte vill vara med längre så frågade han om det var deras fel, om jag tyckte jag fått för lite uppmärksamhet. Och jag tänkte NEJ, snarare tvärtom!!! Jag har fått massa uppmärksamhet, dem lyssnar och förklarar och tycker allt jag säger är så bra. Jag tror nästan att det gick för fort med min politiska resa...
Ja, jag vet inte. Men nu är det slut för nu i alla fall. Och det känns skönt. Och rätt.

Jag är fan ganska bra!

Jag är inte så skrytsam av mig, egentligen. Men när det gäller matlagning - då är jag fan ganska bra alltså!!
I Tisdags när jag kom hem från shoppingen "slängde jag ihop" en lax rätt. Bara in i ugnen med laxen svängde ihop en sås, bara hofta ihop lite grejer och hoppasdes att det skulle bli gott. På med det på laxen inne i ugnen och voila! Det blev gott!
Igår, gryta. MUMS! Det tar sin lilla tid, men å så gott det smakar.
Ikväll blev det pannkakor. Men svapstuvning. Så snarare crepes kanske. Men iaf - Gott!
Det jag säger är alltså inte att jag är någon gourmé kock, utan att jag kan slänga ihop en god middag - bara sådär. Och det är jag faktiskt riktigt stolt över!

En heldag på vift

Nånting är fel på blogger. Vet inte vad, men nånting är fel. Jag kan inte kommentera andras bloggar, varken som anonym eller inloggad. Och inga kommentarer kommer in här heller. Nu brukar jag inte ha super-duper många kommentarer men några trillar ju inte lite då och då.
Hoppas att blogger lyckas lösa problemet snart.

Igår var jag i Uppsala, nästan hela dagen. Skulle på ett nytt Ultraljud kl 11.00. Denna gång var det mest för att vara försökskaning åt en BM som skulle avlägga prov och visa att hon kan göra UL.

Och när jag låg där så tänkte jag att jag förstår de kvinnor (och män såklart) som blir oroliga under sitt UL. För oj va noga hon var! Och med noga så menar jag långsam. Hon letade och letade för att hitta bra vinklar och för en stund blev jag nästan lite rolig för att nåt var fel! Fast jag redan gjort ett RUL som visade att allt var okej.
Och jag märkte på de två BM som satt bakom och skulle avgöra om hon kan eller inte att dem nog tyckte hon överdrev lite.
Men hon hittade allt och allt såg fortfarande bra ut. Och hon var inte dålig bara lite längsam, så jag hoppas hon fick godkänt. Alla blir ju nervösa vid prov och med lite övning så blir hon säkert ännu bättre!

Efter ultraljudet, som var klart vid 12 hade jag hela dagen ledigt och för mig själv. Eftersom jag jobbar 8-17 och skulle behöva vara borta 10-14 så kändes det bra att ta hela dagen istället. Så jag åkte in till stan först först att leta nya mamma byxor. Och man bara måste ju älska H&M! Den butiken i Uppsala är ju dessutom lite större (iaf jämfört med Jakobsberg dit jag brukar åka) så dem hade lite mer.
Ett par snygga svarta byxor, ser ut precis som mina vanliga, förutom den undebara långa resåren över magen. Ett par svarta tights blev det också, även dessa med resår över magen.
Trodde att jag skulle kunna/vilja ha vanliga byxor som sitter lågt, men dem sitter faktiskt inte lika bra och är inte lika sköna!
Det blev också en mysig kofta. Den blir perfekt nu när temperaturen sjunker.


Efter kläder hade jag tänkt gå till en syaffär och titta på tyg och skumgummi. Jag har en liten plan att eventuellt sy ett eget spjälskydd till spjälsängen. Men tiden var på väg att gå ut på parkeringen och jag hade ingen lust att gå och fylla på för att sen gå tillbaka för att shoppa lite till... Spec eftersom jag inte vet om jag kommer få bumpen ur och faktiskt sy det. Och då har jag kanske köpt en massa grejer i onödan. Så jag ska nog vänta lite till och fundera vidare lite till först.

Så istället åkte jag ut och gick på IKEA. Otroligt skönt att sröva omkring där när inte det inte var så mycket folk! Men det blev inte så mycket inandlat, några såna där små Lack-hyllor bara.
Vi ska köpa ett matbord, men det hade dem inte hemma. Och jag vill köpa en ny soffa. Ektorp. Jag tycker den är så fin och skön! Och billig! Men Conny gillar den vi har. Så troligtvis kommer jag att få köpa fåtöljen istället, för jag vill ha nåt annat att sitta i. Speciellt när bebisen kommer och jag ska sitta och amma...

Sen blev det Rusta en sväng för att köpa två nya stolar som vi ska ha i köket. Kartongen var STOR och lite tung. Inte helt optimal för mig att bära kan jag säga. Och inte fanns det några vagnar heller.... Tur att jag hade fått parkering precis utanför dörrarna.

Och efter allt detta började jag känna mig rätt färdig. Hade ju tänkt att jag skulle åka och titta på barnvagnar också. Men det glömde jag helt bort och var helt ärligt alldeles för trött för att orka! Så det blev in på City Gross för mat shopping istället.
Och när jag står där i kassan, en hel del folk bakom mig och med massa mat på bandet. Allmänt ganska trött. Då funkar inte mitt betalkort. För Nordea hade tydligen nåt problem. Det var ju inte så skoj kan jag säga! Som tur var hade de en bankomat där, så jag kunde ta ut och betala kontant.

Allt som allt var dagen bra. Och det var trevligt med en dag ledigt.

En helg som äkta man.

Den här helgen har jag agerat man. Anledningen är att min systers man, världensbästa-johan, har hjälpt Conny här hemma hos oss med träfällning. Så i utbyte har jag varit med Sara och barnen. 10 träd har de fällt – mycket bra jobbat!

Igår var det lite jobbigt ska jag vara ärlig att säga. Och jag konstaterade att man inte är van att vara så länge med barn, när man inte har egna (eller jobbar på dagis (eller vad det nu heter i korrekta termer!) ). Just den här konstanta… Ja…. dem lixom pratar eller busar eller bråkar eller nåt annat. Vad det än är så är det just det, att det är nånting hela tiden! Och det är man ju inte riktigt van vid. Och det är, har jag trott när jag funderat och nu känner fått lite bekräftat, just det som är det mest revolutionerande med att få barn. Man kan ju förvänta sig mycket skrik, blöjbyten och ingen sömn. Man vet att det är bärande och handlande och en massa annat. Men jag tror att det kanske är ju just det här konstanta som gör att man tycker det är så jobbigt. Ja, dem som tycker det alltså, det är det ju inte alla som gör!

Men för att återgå till min helg som make. Vad gör man då, som man och två barnsfar en hel helg? Jo, man kör bil! Oj va vi har åkt hit och dit! Och då har det här ändå varit en ganska lugn helg! Inga kalas eller fritidsaktiviteter. Först skulle vi handla. Sen var vi på iofs kalasfika, men hos en vuxen. Sen skulle ”frugan” på hundkurs och eftersom hon inte har körkort så var det först skjuts dit och sen hämtning två timmar senare. Idag var det skjuts först till en loppis plus hämtning och sen åkte vi tillsammans till Mickelsmäss. Jag klagar inte, för det var trevligt och jag fick massa efterlängtad tid med mina underbara syskonbarn. Jag saknar dem så. Jag jobbar, de är i skolan och vi ses helt enkelt inte riktigt lika mycket som förr. Tror det är mycket för att när jag är där inne och pratar med Sara så är barnen på sina rum eller liknande. De har lixom annat för sig än att hänga med mamma och moster hela tiden – konstigt! Så det var jätte härligt att få umgås extra med dem en hel helg. Och eftersom Johan fick spendera helgen med motorsåg utomhus så är han nog inte helt missnöjd med sitt byte han heller!

Som sagt ska jag vara ärlig och säga att gårdagen kändes… intensiv. Men idag har barnen varit änglar! Kanske var det för att jag var ifrån dem en stund mitt på dagen i typ 1,5 timme när de var på loppis. Att jag fick mitt andrum. Men sen var dem även helt fantastiska på mickelsmäss! Så duktiga hela tiden!!! Och jag sa ikväll att om våra barn blir så fina som dem kan jag vara väldigt nöjd!

Mina inköp på marknaden bestod av 13 par strumpor (för 100:-) och en t-shirt med eget tryck. Och såklart de fantastiska cocos-bollarna. I love them! Det var som vanligt 4 lådor för 100:- och vi gjorde som vanligt och delade på dem. Jag tog två lådor och syster yster med familj 2 lådor. Kruxet är ju bara att de är fyra stycken i familjen och jag är en! För Conny gillar dem inte. Han tar en eller två på sin höjd, resten slinker ner i min mage…. Men nu är vi ju två även i min kropp, så helt själv är jag ju inte i år i alla fall!