Britney!

Kl 19.30 skulle det börja. Men klockan närmade sig 19.30 och då såg det fortfarande ut såhär i globen:

Mycket konstigt tyckte vi! ljuset släcktes musiken började... men vilka är det som sjunger?? Två blondiner skriker/sjunger och små studsar runt på scenen. Illa låter det och fåniga är dem. "Förband alltså" tänker vi. Men HUR har dem fått bli förband till Britney, för dem var verkligen dåliga. Jag ber om ursäkt, jag brukar inte vara så hård, men det där var... illa.

Jaja, dem ylar en kvart och sen är dem klara, yes! Det börjar alltså 20.00 tänker vi. Väntar en kvart, ljuset sänks återigen och ut kommer - en kille?

Joe Jonas, för er som sett Diseny chanel. Inte jätte bra, men absolut inte dålig. Småtjejerna (som trots åldersgräns 13 år kommit in, men det är en annan disskussion för ett annat inlägg) var säkert överförtjusta.

"Ett förband till??" tänker vi smått förbryllade och jag går ut en stund. *Liten sparkar lite i magen, så i mitt nojiga mes tillstånd, och utan Britney på scen så går jag undan från den höga musiken en stund. Varpå han lugnar sig igen och sen är lugn resten av kvällen.

Även Joe får sjunga och studsa en kvart, "okej, halv nio kommer hon alltså börja, suck" tänker vi. Men nej sördu!!! För när klockan är halv nio, då kommer det upp ett räknavärk på monitorerna som räknar ner från 29 min 50 sekunder.

VARÖR skriver man på biljetten att det börjar 19.30 när det egentligen börjar 21.00??????????

Ja, som du förstår var detta min första "riktiga" konsert.

Jag vet att det brukar vara förband. Men varför all denna tidsspillan? Är det alltid så?? Jag gillade det inte. Tyvärr, jag är väl för gammal kanske! =D

Kan tillägga att de ville ha 40:- för en dubbel daim/ dubbel japp i kiosken. 40?! Kostar typ vaddå, 5,90 i butik? Är det det man kallar ocker....? (Nu kom chokladen in där igen....)

Jaja, nu ska jag sluta gnälla som en tråkig pensionär!

Klockan blev ju till slut nio! Och äntligen kom hon! The one and only: Britney Spears!



Så vad tyckte jag? Var det vad jag förväntat mig? Fick jag gåshud?

På a svarar jag "Nja" och på b "nej".

Precis när hon kom in tänkte jag "shit, där är hon" och jag log ett stort leende. Men sen var det lixom allt jag kände. Låtarna var bra, men inte optimala. Hon mimade typ till varenda en och det enda "mellansnack" hon fick ur sig var "Hello Sockholm!" typ... Läste en ganska träffande recension i expressen:

Visst är det trist att hon mimar mesthela tiden (å andra sidan tänkte man att det kanske inte var så dumt ändå när hon väl sjöng), men det var ju ändå en okej show.

Om det enda mellansnack man kan få ur sig på 90 minuter är "Hello Stockholm", så tyder det på en stor osäkerhet.

För att läsa hela: http://m.expressen.se/nyheter/1.2593536

Och det är en ganska bra sammanfattning tycker jag.

Det var bra, men inte hänförande. Jag är glad att jag åkte för jag ångrade mig bittert förra gången hon var här att jag snålade mig till att inte åka. Men jag tror att förra turnén var bättre, den skivan var ju grymt bra. I mina pop-älskande öron.

Jag skulle nog ge upplevelsen FFF. Såg på Saras blogg att hon givit samma betyg.

Skulle jag ge själva konserten i sig ett betyg, och bortse från mina egna personliga känslor. Max FF. Vilket jag tror var vad Expressen och övriga kritiker gett...

Så allt som allt. Jag är nöjd med kvällen och att jag äntligen fått se henne live. Även om det inte var en så stor upplevelse som jag trott.

Jag sa till Sara på tåget hem att kanske är det för att jag just nu står inför så mycket annat, så mycket större. Att en ung kvinnas mimande på scen, helt enkelt inte kan mäta sig mot min sons första sparkar innifrån min mage.