Nej, riktigt så illa är det väl inte. Men det här med att föda fram ett barn.... det känns... ömt.
Jag är lite rädd för själva "utskedet" helt enkelt.
Denna eftermiddag var det ju dags för förläldraträff. Och idag skulle vi prata om förlossning. Imorgon ska vi åka på besök på förlossningen.
För det första är barnmorskan som håller i gruppen... ja, inte jätte bra helt enkelt. Hon är ju säkert kunnig, men hon har aldrig hållit i en sån här grupp förut, så hon vet lixom inte vad hon ska säga. Så hon pratar lite (lite för lite kan jag tycka, måste ju finnas massor att berätta???) Och sen säger hon "Har ni några frågor?" Och gruppen är... ja, vi är lite tråkiga. Typ tysta. Men sen när nån väl frågar nåt så känns det inte som att man får speciellt vettiga svar. Flera gånger idag sa hon "Fråga det imorgon när ni är där", men hallå? Ska inte hon veta typ "allt"?
Nej, det är klart hon inte kan. Men ja. Det känns inte super givande helt enkelt. Men lite gav det.
Vi fick bla se en film. Men den var väldigt odramatisk. Vilket ju såklart är bra! Men, ja, jag tror inte att alla har det sådär lätt, så det kändes lite som falsk marknadsföring.
Båda kvinorna i filmen nöjde sig med lustgas och massage från sina män. Och ingen av dem skrek en enda gång. Eller ens ojade sig. Utan dem andades in lustgas under värken och när den var över kunde dem prata och ibland tom skoja med dem andra i rummet. Man fick ju även se själva födseln hos den ena, och inte ens då var det dramatiskt. Hon stod på knä vid sängen och sa väl kanske "uhuh" men absolut inte högt.
Visst är det bra att ha en sån bild framför sig! Och en vision av att det ska vara så. Men det gör ju ont. De flesta jag pratat med säger att de vid nån tipunkt kännt att "Nej, det här GÅR inte" och då är det nästan över. Men den känslan var inget de visade i filmen.
Och det förstår jag ju. De vill ju inte skrämma upp oss. Men jag vill innte lulla omkring i nån inlindad fantasivärld heller...
En sak som barnmorskan däremot berättade om som jag kände "Yes - den ska vi ha!" var bäckenbedövning. Nice! Eftersom det är den känslan jag är rädd för. Spricka och... ursch å fy. Så nåt som bedövar där lät ju tipp topp!
Tydligen är den lite ovanlig idag dock och inte ens så att alla BM kan lägga den. Men jag får väl hoppas att min kan det!
Men, vi får väl se. På fredag får vi veta hur moderkakan ligger.
Och just nu känner jag att skulle de säga att det blir kejsarsnitt, så kommer jag nog inte vara så ledsen för det. Men säger dem att det blir vaginal så blir jag nog inte så ledsen för det heller. (Men lite rädd...)
Eftersom jag vissa stunder (ofta) kan känna att jag vill uppleva en vaginalförlossning. Men denna gång kommer det ju inte vara upp till mig, så vi får se helt enkelt.
Haha, det kommer gå så bra! Du kanske är en av dom där som föder utan smärta - vem vet?! Ett litet "Uuuh" och sedan är liten där, klibbig och fin!
SvaraRaderaEn liten reflektion... Bäckenbotten bedövning ska man inte ha om man är rädd att spricka! Då är det risk att du inte känner krystvärkarna och får ägna dig åt så kallad forserad krystning. Då är risken större att man spricker. Det är viktigt att inte ta i för kung och fosterland. Andas gärna förbi krystvärkarna om du inte känner att du verkligen måste trycka på.
SvaraRaderaMin erfarenhet är att utdrivningsskedet inte är det jobbiga. Varken med eller utan sugklocka. Den smärtan är så kort. Och helt ärligt så skrek jag faktiskt inte heller under mina förlossningar. Och med Gunnar (som var en "bra" förlossning) kände jag aldrig att jag ville ge upp heller. Det gör ju satans ont, så klart. Men med mycket avslappning och lugn så kan man hantera smärtan. Det kan ju låta konstigt, men det är faktiskt så! Du kommer fixa det fint!!! Oavsett om det blir snitt eller vaginalt, jag lovar!