Just det, den här finns ju kvar...

Det här va ett tag sen. September 2014 var senast jag skrev nåt här.
Tiden då mitt liv rusade framåt. Åt exakt rätt håll. Vi hade börjat renovera ett hus att flytta till. Jag var äntligen gravid med vårt andra barn.
Så lyckligt ovetande jag var då. Om vad som skulle hända inom bara ett par månader.
Hela min värld skulle rasa.
Hela min varelse skulle smulas sönder till spillror och min uppfattning om människor skulle för alltid förändras.
Det låter kanske överdrivet dramatiskt. Herre gud, ingen har dött. Folk separerar varje dag.
Men kanske inte sådär.

Det har gått lång tid nu. Ett och ett halvt år. Än är inte alla delar lösta. Huset jag ska bo i är fortfarande inte klart så vi har inte kunnat göra en ordentlig bodelning. Men det viktigaste, barnen, är under kontroll och vi har fått till rutin på det. Inte alltid klockrent, men det funkar och barnen mår bra. Allt annat känns oviktigt i sammanhanget.

Jag brukar skoja om att jag ska skriva en bok om det här helvetet. Men samtidigt vill jag inte berätta. Inte för nån. Det finns så mycket som jag aldrig har berättat. Saker som hänt. Saker som har sagts.
Jag har inte berättat min version för att mota skvallret på byn. Bara försökt mildra skadan genom att försvara honom och säga att "Ibland blir det inte som man har tänkt". Och det är jag nöjd med. Jag vill inte att folk ska veta. Det räcker med det de redan vet.
Resten är mitt. Mitt att begrava långt bak i historien i hopp om att aldrig nånsin behöva uppleva det igen.

Ett löfte

Jag fick en kommentar att det kanske, möjligtvis är lite dåligt med uppdatering här på bloggen. och ja, alla har ju rätt till sin åsikt... Men jag lovade iaf ett inlägg denna helg, so here it is!

Dagen har varit riktigt bra. Började med mysmorgon med barnprogram på tvn med min skatt. Sen iordningställande av vallokalen inför imorgon. Målning av fönster, städ av badrum och Conny klippte gräset. Många måsten avkryssade!
Jag har nu målat om hela huset, grått för att matcha garaget istället för rött (svartaktig med torr och flagnande look). Det blev jätte fint och fräscht. Har området runt trappan kvar en strykning till och lite på garaget som ska målas en sista strykning. Sen kan jag lägga penslarna på hyllan för ett tag.
Vi pimpar huset och tomten för fullt just nu för att få klart en massa projekt samt öppna dörrar ifall vi väljer att sälja och flytta till sommaren. Vilket vi hoppas!
Älskar absolut huset, tomten och området på många sätt. Men det vore härligt på många andra sätt att flytta. Större! Och högre i tak. Och bättre isolering... Ja. Det finns vissa nackdelar här i vår stuga, men lyckligtvis vägs de upp av fördelar som gör att man står ut.

Imorgon är det som bekant valdag. och jag ska sitta som röstmottagare hela dagen. Nästan, vi har lite raster. Att vara röstmottagare innebär att jag är neutral. Hur hårt man måste dra det kan väl säkert diskuteras, men det absolut viktigaste för mig är ATT MAN RÖSTAR!!!
Om alla som vid förra valet lät bli att rösta hade masat sig dit och röstat på ett och samma parti, för enkelhetens skull kan vi ju säga ett helt okänt parti som i övrigt alltså inte fick några röster alls, så hade det partiet varit det tredje största i riksdagen idag!
För valdeltagandet ligger runt ca 80% och de enda partierna som i förra valet låg över 20% var M och S. Så gå och rösta!!!
Och försök få med dig alla andra.

Fina pojken min måste jag ju skriva om också eftersom jag uppdaterar så sällan. Han pratar nu hur bra som helst. Mycket och gärna som man säger!
Han är även blöjfri både dag och natt. Hur det nu gick till, min lilla bebis... *hrmpf*

Nu ska jag måla naglarna och sen sova gott. Är riktigt nöjd med dagen och läste nyss igenom handledningen inför imorgon för att friska upp minnet.
Massa roligt framför mig de kommande helgerna!
Nästa helg ska vi fortsätta med huset plus att svärmor fyller år så jag hoppas att det blir nån form av firande. Måndag-Tisdag sen ska jag på jobbkryssning. "Bygga relationer". Har inte känt mig jätte pepp för det men börjar ladda om lite nu, med rätt inställning brukar det mesta bli bra.
Sen är det en helg emellan innan det borde vara dags för Mickelsmäss i Örsundsbro! Denna älskade marknad som med skeptiska glasögonen på är mer eller mindre samma sak år ut och år in bla bla bla. Men som jag bara ÄLSKAR!!!! Tradition, cocosbollar och t-shirtar med roliga tryck (som man förvisso kanske redan tröttnat på såhär efter 20 år, men sluta gnälla jag älskar Mickelsmäss!).
Och helgen efter det::::: Dumdumdadum - ska jag åka med några kompisar och titta på bröllopsklänningar! För en av mina närmsta vänner ska gifta sig nästa sommar. Och jag har laddat under ett par veckor med "Brud i Beverly hills" som gick på tv.

Hög tid igen

Det har gått många månader och jag har varit på väg flera gånger. Men inga inlägg har det blivit.
Så idag var det dags! En nyinvigning av bloggen, så här inför sommaren.
Jag kollade in statistiken och blev otroligt glad att se att det fortfarande finns några trogna som tittar in här?! Jag har loggat in några gånger och det har alltid varit några som tittat in de senaste dagarna. Och den senaste månaden nu har det varit 278! Trots min inaktivitet. Kärlek till er!

Så vad har hänt sen sist?
Nu har jag skrivit nästa mening två gånger och sen suddat ut. Ska jag skriva känslorna som vill komma ut nu? Eller börja med livet i stort?
Jag är och vill vara optimist, så jag börjar väl med livet i stort. Och då är allt fantastiskt! Kian utvecklas nåt så otroligt just nu. Pratet har verkligen släppt och han är alldeles underbar såklart. Och trotsig. Skriker och slänger síg på golvet när han inte får som han vill. Slåss ibland. Ja ni vet, han är en tvååring.
Man skulle kunna tro och önska att huset/tomten var perfekt nu - meeeeen riktigt så är det inte. Vi har flera påbörjade projekt, som förhoppningsvis kommer bli klara innan vi flyttar härifrån. Eller gå i pension. För då orkar vi nog inte bygga murar och vedbod och staket, flytta stenar till ett stenröse och hoppas att vi någonsin ska få ordning på rabatterna. Det kan verkligen bli jätte fint här!

Jobbet då. Det rullar på. Om lite över en månad ska jag börja med bokföring. Jag har gått en kort kurs, så jag har lite koll, men 2 års kurs till hade nog inte skadat. Om inget annat så för min självkänslas skull. Det känns otroligt läskigt, men också väldigt roligt. En sommar full med frågetecken ligger framför mig den saken är i alla fall klar.

Ja, det var en lagom uppdatering för idag tror jag. Det finns andra känslor här inne, men de får nog komma ut en annan dag. Klockan är mycket och jag har en del att göra innan jag kan sova. Eller så kanske jag skulle strunta i att sova och göra allt som jag tänkt göra de senaste veckorna men sen bara struntat i.

Appropå det, saker jag struntar i alltså, så tog jag tag i träningen i början på året. Det var askul och gick jätte bra, jag är riktigt stark! Men... så... slutade jag. Och nu känner jag mig som en total soffpotatis igen. Trodde verkligen att jag skulle bli gravid igen och det har bromsat mig lite. Och det gör det fortfarande. Trots att jag vet att jag behöver träna oavsett hur det blir med framtida graviditeter för min kropp behöver mer muskler. Men jag bara vill inte. Får se om jag kanske får ny inspiration till hösten. Men nu tänker jag bara njuta av sommaren och livet. Och reda ut det här med att sköta bokföring....

Dr Jones Jones, calling Dr Jones....

Ja nu vet jag iaf vad som är gjort denna gång.
Äggledaren på höger sida är helt borta. Vilket faktiskt är skönt då ska det inte kunna strula nåt mer. Ska tillbaka på återbesök i nästa vecka eller veckan efter. Känns bra att de ska kolla men samtidigt lite meningslöst med tanke på att jag var där och blev undersökt av en läkare OCH överläkaren samma dag som det hände och de uppenbarligen inte såg/förstod. Såå.... Men nu hoppas jag att det är över.

Jag har tråkigt här hemma dock. Och det ska bara Tisdag......
Funderade på om jag kanske ska ta och bli blond igen? Då har jag nåt att göra i alla fall!

Sjukskrivning - min nya grej

Så var jag då tillbaka i sängen. Akut operation natten mellan torsdag och fredag och nu har jag kommit hem.
Sängliggandes och väntar på att smärtan i magen ska släppa.
Ont i ryggen också av ännu mera sängliggandes. Uttråkad. Uppenbarligen lite självömkande. Men det kunde ha varit värre!
Nu hoppas jag verkligen att det är över.

Uppdatering

Idag var det så dags för ännu en undersökning i uppsala.
Fick en isländska* som var trevlig och duktig. Kändes det som. Efter att hon undersökt gick hon för att prata med överläkaren som kom med tillbaka för att undersöka han med.
De kom fram till att nånting verkar vara kvar där inne. Så nu fick jag en tablett som ska hjälpa kroppen att få ut det.
Nästa vecka ska jag tillbaka igen och då hoppas jag att det ser bättre ut. Annars måste det till nåt annat... men det hoppas vi att jag slipper!

* Läkaren som sydde mig efter förlossningen var också isländska. Lite lustigt för jag hade inte gissat att det finns så många isländska läkare på akademiska liksom men jag lyckas få dem. Kanske är ödet!

Tabletten var en av de man tar vid medicinsk abort (då tar man två). Så efter nästan ett halvt kejsarsnitt och nästan en halv abort så vore det tusan om den här graviditeten inte skulle ge med sig....

Stilltje

Ja jag skriver inte just nu. Det får vänta.
Men min kropp är fortfarande inte helt okej. Så imorgon blir det ännu ett läkar besök. Och det är lite kaos på jobbet. Och den här veckan har jag jour. Så. Ja.
Men det blir bättre. Snart är det Oktober och då är det lugnare.
Men jag lutar mig mot det finaste i världen och känner att livet ändå är heöt fantastiskt; Min son!