Hög tid igen

Det har gått många månader och jag har varit på väg flera gånger. Men inga inlägg har det blivit.
Så idag var det dags! En nyinvigning av bloggen, så här inför sommaren.
Jag kollade in statistiken och blev otroligt glad att se att det fortfarande finns några trogna som tittar in här?! Jag har loggat in några gånger och det har alltid varit några som tittat in de senaste dagarna. Och den senaste månaden nu har det varit 278! Trots min inaktivitet. Kärlek till er!

Så vad har hänt sen sist?
Nu har jag skrivit nästa mening två gånger och sen suddat ut. Ska jag skriva känslorna som vill komma ut nu? Eller börja med livet i stort?
Jag är och vill vara optimist, så jag börjar väl med livet i stort. Och då är allt fantastiskt! Kian utvecklas nåt så otroligt just nu. Pratet har verkligen släppt och han är alldeles underbar såklart. Och trotsig. Skriker och slänger síg på golvet när han inte får som han vill. Slåss ibland. Ja ni vet, han är en tvååring.
Man skulle kunna tro och önska att huset/tomten var perfekt nu - meeeeen riktigt så är det inte. Vi har flera påbörjade projekt, som förhoppningsvis kommer bli klara innan vi flyttar härifrån. Eller gå i pension. För då orkar vi nog inte bygga murar och vedbod och staket, flytta stenar till ett stenröse och hoppas att vi någonsin ska få ordning på rabatterna. Det kan verkligen bli jätte fint här!

Jobbet då. Det rullar på. Om lite över en månad ska jag börja med bokföring. Jag har gått en kort kurs, så jag har lite koll, men 2 års kurs till hade nog inte skadat. Om inget annat så för min självkänslas skull. Det känns otroligt läskigt, men också väldigt roligt. En sommar full med frågetecken ligger framför mig den saken är i alla fall klar.

Ja, det var en lagom uppdatering för idag tror jag. Det finns andra känslor här inne, men de får nog komma ut en annan dag. Klockan är mycket och jag har en del att göra innan jag kan sova. Eller så kanske jag skulle strunta i att sova och göra allt som jag tänkt göra de senaste veckorna men sen bara struntat i.

Appropå det, saker jag struntar i alltså, så tog jag tag i träningen i början på året. Det var askul och gick jätte bra, jag är riktigt stark! Men... så... slutade jag. Och nu känner jag mig som en total soffpotatis igen. Trodde verkligen att jag skulle bli gravid igen och det har bromsat mig lite. Och det gör det fortfarande. Trots att jag vet att jag behöver träna oavsett hur det blir med framtida graviditeter för min kropp behöver mer muskler. Men jag bara vill inte. Får se om jag kanske får ny inspiration till hösten. Men nu tänker jag bara njuta av sommaren och livet. Och reda ut det här med att sköta bokföring....

Dr Jones Jones, calling Dr Jones....

Ja nu vet jag iaf vad som är gjort denna gång.
Äggledaren på höger sida är helt borta. Vilket faktiskt är skönt då ska det inte kunna strula nåt mer. Ska tillbaka på återbesök i nästa vecka eller veckan efter. Känns bra att de ska kolla men samtidigt lite meningslöst med tanke på att jag var där och blev undersökt av en läkare OCH överläkaren samma dag som det hände och de uppenbarligen inte såg/förstod. Såå.... Men nu hoppas jag att det är över.

Jag har tråkigt här hemma dock. Och det ska bara Tisdag......
Funderade på om jag kanske ska ta och bli blond igen? Då har jag nåt att göra i alla fall!

Sjukskrivning - min nya grej

Så var jag då tillbaka i sängen. Akut operation natten mellan torsdag och fredag och nu har jag kommit hem.
Sängliggandes och väntar på att smärtan i magen ska släppa.
Ont i ryggen också av ännu mera sängliggandes. Uttråkad. Uppenbarligen lite självömkande. Men det kunde ha varit värre!
Nu hoppas jag verkligen att det är över.

Uppdatering

Idag var det så dags för ännu en undersökning i uppsala.
Fick en isländska* som var trevlig och duktig. Kändes det som. Efter att hon undersökt gick hon för att prata med överläkaren som kom med tillbaka för att undersöka han med.
De kom fram till att nånting verkar vara kvar där inne. Så nu fick jag en tablett som ska hjälpa kroppen att få ut det.
Nästa vecka ska jag tillbaka igen och då hoppas jag att det ser bättre ut. Annars måste det till nåt annat... men det hoppas vi att jag slipper!

* Läkaren som sydde mig efter förlossningen var också isländska. Lite lustigt för jag hade inte gissat att det finns så många isländska läkare på akademiska liksom men jag lyckas få dem. Kanske är ödet!

Tabletten var en av de man tar vid medicinsk abort (då tar man två). Så efter nästan ett halvt kejsarsnitt och nästan en halv abort så vore det tusan om den här graviditeten inte skulle ge med sig....

Stilltje

Ja jag skriver inte just nu. Det får vänta.
Men min kropp är fortfarande inte helt okej. Så imorgon blir det ännu ett läkar besök. Och det är lite kaos på jobbet. Och den här veckan har jag jour. Så. Ja.
Men det blir bättre. Snart är det Oktober och då är det lugnare.
Men jag lutar mig mot det finaste i världen och känner att livet ändå är heöt fantastiskt; Min son!

Så bra skrivet!

Detta är väl värt ett par minuter av din tid:

http://vaniljlatte.wordpress.com/2013/08/12/ar-du-redo-att-bli-foralder/

Helt normalt!

Det måste ju vara det uttryck svenska gynekologer/barnmorskor använder mest. Men för en gång skull blev jag bara glad av att höra det.
Märkte att det verkar vara en ny blödning på gång (ursäkta oversharing men det är faktiskt min blogg så nu blir det så!). Och jag tänkte att det säkert är som det ska. Men jag ringde gynakuten för säkerhets skull. Och mycket riktigt. Hon sa själv att det är dumt att de glömmer informera om att den kommer komma, men det är helt normalt. När gravid hormonerna nu sjunker i kroppen så kommer livmodern att stöta ut den uppbygda slemhinnan. Så jag kan förvänta mig en kraftig mens. Så det var ju positivt! Eftersom det betyder att gravid hormonerna troligen fortsatt att sjunka som de ska.
På tisdag ska jag lämna blodprov för att kolla just hormon nivån och igår tog jag bort förbandet. Det ser fint ut. Baddade med lite vatten i morse och tänkte duscha ikväll. Inte tvätta såret men låta vatten rinna över för att skölja lite lätt.
Det har kliat en del idag, men det tolkar jag som positivt för det är nog för att det läker.
Har just haft besök av både svärmor och min vän med dotter. Trevligt! Nu ligger jag på sängen och vilar magen medans kian sover.

Och sist men inte minst: Jag är nu Faster!!! En fin och frisk liten pojke tittade ut igår. (Samma dag som Liam, haha!)
Får se när jag får träffa underverket. Det lär säkert dröja lite. Men nu är han i alla fall här. Mys.