Suck

Humöret rusar ibland. Jag blir arg. Och sen inser jag att det var onödigt, och jag känner mig dum. Samtidigt som jag fortfarande känner surheten ligga och pyra.

Snart är det helg. Bara några timmar kvar, det känns skönt. Blir jour i helgen igen, jag har bytt med min kollega/bror för han är sjuk. Så då blir jag hel ledig nästa helg istället. Bara hoppas att helgen flyter på bra.

Middagen idag är iaf nyttig. Fsik med potatis och ärtor. Känns bra att äta nyttigt.
Nu tittar jag på lite Criminal Minds från min nya DVD box. I love!
Finns extra matrial på den också, lite bakom kulisserna osv - det gjorde mig extra glad! Och nu blev jag glad av att skriva om det.
Som sagt - mitt humör är svajigt!!

Skulle rida ikväll, men Nasi var lite halt. Inte mycket, men han markerade. Så jag avbröt ridningen och tog en prommenad med Rufus istället. Så får Nasi vila imorgon och så får vi se hur han verkar på Lördag.
Nu ska jag snart ta en ducsh, sen blir det sova och längta... ja, vart längtar jag? Till Mars skulle jag tro. Bebis i famnen, vår på igående och inget jobb att gå till.

Så sött!

Conny har varit så trltt den senaste tiden. Vi har gått och lagt oss före tio typ varenda kväll!
Och idag ligger jag här i soffan med ögon som bara vill stänga sig, tittar på klockan: 20.50!
Haha, ja vad ska man säga? Jag kan i alla fall skylla på graviditeten!

Idag blåser det en aning utanför. Svärmor ringde för att tala om det. =P Men egentligen skulle hon nog varna oss för att det skulle öka i natt. Men jag sa det till Conny när han lagt på: Vi bor pålandet  här märker man när det blåser!
Inne i samhället kan mn ibland titta ut och tänka, hmm, det ser ut att blåsa ordentligt. Men bor man på landet som vi gör så finns inte så mycket tvivel.
Jag hoppas inte vindarna ställer till med en massa problem för folk bara. Olyckor och strömlöst. Ursch och fy!

Imorgon är det en vecka kvar till vi ska på Ultraljudet i Uppsala. Äntligen!
Och på torsdag har jag gått 18 fulla veckor och påbörjar således vecka 19.

Snart snart din lilla buse ska jag nog få känna dina små sparkar!

First on the scene

Idag fick jag för mig att åka till Enköping och titta på ny bil. Satte mig i bilen och började åka.

Efter några hundra meter ser jag en bil komma i mötande körfält ur en ganska skarp kurva. Bilen kränger till på vägen så jag bromsar in och ser hur bilen voltar över min sida av vägen och ner i diket på min sida.
Jag svänger in till sidan av vägen och springer fram för att se hur det gått.
Jag pratar med killen i bilen och frågar hur det har gått och om han är ensam i bilen. Under tiden plockar han ihop grejer och tar sig ur bilen själv. När han kommit ner på gräset (bilen står på sidan, alltså med passagerarsidan ner i marken) pratar jag med honom och kollar att han ser okej ut - på utsidan.
En man i en annan bil har också stannat bakom mig, men när jag börjar ringa 112 så går han tillbaka till sin bil och åker. Vilket känns lite konstigt för mig eftersom jag inte har 100 koll på vad jag borde göra.
Men efter bara en lite stund stannar två andra bilar och hjälper till! Skönt!
När ambulansen kommer stannar jag kvar tills dem fått in honom i bilen och jag berättat det jag sett. Fick även hjälpa till lite med båren och så, eftersom platsen på vägen var så tokig, precis vid en skymd kurva. Ambulanskillarna var toppen!

När allt var över åkte jag tillbaka till Conny och kramades. Då kom chocken och jag blev lite skakis. Och även Conny, för han tänkte på vad som hade hänt om jag kört lite lite snabbare. Hade jag varit 100-150 meter längre fram på vägen hade han smackat rakt in i sidan på min lilla skoda och tagit mig med sig ner i diket. Och jag kan säga att jag hade inte klarat mig så bra som han gjorde...
Som en av männen som stannade och hjälpte till sa: "Det är tur att det kan gå bra - när det går dåligt!"

Jag har länge tänkt på att byta bil och efter idag är jag säker. Jag ska ha en säkrare bil!

Bite the bullet

Nu ska jag vara lite krass. Och lite dömande.

Det finns en artikel på Aftonbladet som handlar om vuxna personer som inte blir beviljade operationer eller behandlingar pga vissa livsval. Det var nån som var tvungen att sluta röka för att få en operation tex.

Nu har jag inte läst artikeln, men kommenterar ändå, det är ju super smart! Men det är mest principen jag vill diskutera, inte sakfrågan.

För det första, om man är sjuk eller har väldigt ont nånstans och läkarna säger ”Sluta röka så hjälper vi dig”. Då är det väl bara att sluta??? (Nej, jag är inte rökare som du märker). Jag vet att det är enormt svårt att sluta röka. Men då har man ju inte så jäkla ont då, om det inte är värt att fimpa för det.

Och för det andra, vad är det för barnslig j*vla inställning att säga ”Ingen ska tala om för mig vad jag ska göra eller inte göra”?? Nej men ha ont då!!!

Nu har jag som sagt inte läst artikeln, så det finns säkert omständigheter bla bla bla. Kanske läser jag artikeln imorgon och dementerar detta inlägg. Men till dess: Ta er i kragen eller tig och lid!

Sol!

Vilket underbart väder! Och här sitter jag, inne framför datorn. Fy skäms!
Men jag ska gå ut nu. När som helst.

Tog en ridtur på Sara på förmiddagen och sen gick jag ut till mamma och pratade lite. Tiggde till mig en middag inom överskådlig framtid. Vi brukar träffas hela familjen och äta middag hos mamma och pappa nån gång ibland, men nu var det jätte länge sen!
Jag har inte träffat min brors sambo sen i Juni! Och det är klart att jag kan bjuda hem dem hit istället.
Men det är inte riktigt lika smidigt. Mindre hus, färre stolar osv...
Men jag sa att jag kan vara med och laga maten! Så vi får se om det blir nåt, jag hoppas på nästa helg!

Nu ska jag ut och njuta av solen!

Spänning och utlandsresa

Ninis: Nej, jag vet inte om det är en pojke eller flicka, bara att jag fått för mig att det är en pojke. =)

Magen har spännt och varit stickg lite under hela dagen men nu har det släppt lite. Får se hur det blir imorgon. Eftersom min kollega och tillika bror är dunderförkyld så har jag tagit jouren en kväll tidigare. Jag hoppas att det blir en lugn helg så att jag inte stressar upp mig en massa, för det gillar tydligen inte *Liten.

Eftersom jag bara hade två veckors semester i sommar och spenderade dem båda liggandes på soffan så har jag bestämt att jag i år, likt förra året, ska ta en vecka ledigt i Oktober.
Förra året gick tyvärr hela veckan åt till veterinär besök och oroande och släpande av Rufus eftersom han slet av sitt korsband på söndagen före. Jag hoppas på en förbättring i år!

Tanken var från början, och är väl till viss grad fortfarande, att jag ska vara hemma för mig själv och bara ta det lugnt. Men så har jag och Conny även pratat lite om ifall vi skulle ta och åka nånstans. Innan *Liten kommer till världen så att säga.
Jag har föreslagit en weekend till London men intresset verkar svalt. Conny föreslog istället en vecka till Egypten! Vilket ju känns... lite mer. Prismässigt tror jag dock inte det blir så stor skillnad för all inclusive i Egypten är så jäkla billigt! Men då blir det ju en hel vecka. Och långt hemifrån. Mitt i en graviditet.....
Tanken är väl i så fall att vi ska åka i Oktober/November när jag förhoppningsvis ska må ganska bra men inte ha blivit allt för stor än.
Men så är det ju det här med maten... OM vi skulle åka till Egypten så blir det nog till samma hotel som vi var förra gången (URtråkigt och fantasilöst jag vet! Men när man är gravid så är det nog skönt att slippa obehagliga överaskningar). Och dem hade jätte bra mat och allt var kalas bra så just det är jag inte orolig för. Men däremot så är det ju vissa saker man inte ska äta som gravid, och det är ju lite svårt att hålla koll när man är utomlands, känns det som...

Men jag vet inte. Nu när jag skriver om det så känns det inte som att jag är så på. Hålla på och åka bort... Man vet ju aldrig hur jag kommer må från en dag till en annan....
Plus att det känns klokare att spara pengarna....
Tror jag...

Aaa... dessa I-lands tankar!