First on the scene

Idag fick jag för mig att åka till Enköping och titta på ny bil. Satte mig i bilen och började åka.

Efter några hundra meter ser jag en bil komma i mötande körfält ur en ganska skarp kurva. Bilen kränger till på vägen så jag bromsar in och ser hur bilen voltar över min sida av vägen och ner i diket på min sida.
Jag svänger in till sidan av vägen och springer fram för att se hur det gått.
Jag pratar med killen i bilen och frågar hur det har gått och om han är ensam i bilen. Under tiden plockar han ihop grejer och tar sig ur bilen själv. När han kommit ner på gräset (bilen står på sidan, alltså med passagerarsidan ner i marken) pratar jag med honom och kollar att han ser okej ut - på utsidan.
En man i en annan bil har också stannat bakom mig, men när jag börjar ringa 112 så går han tillbaka till sin bil och åker. Vilket känns lite konstigt för mig eftersom jag inte har 100 koll på vad jag borde göra.
Men efter bara en lite stund stannar två andra bilar och hjälper till! Skönt!
När ambulansen kommer stannar jag kvar tills dem fått in honom i bilen och jag berättat det jag sett. Fick även hjälpa till lite med båren och så, eftersom platsen på vägen var så tokig, precis vid en skymd kurva. Ambulanskillarna var toppen!

När allt var över åkte jag tillbaka till Conny och kramades. Då kom chocken och jag blev lite skakis. Och även Conny, för han tänkte på vad som hade hänt om jag kört lite lite snabbare. Hade jag varit 100-150 meter längre fram på vägen hade han smackat rakt in i sidan på min lilla skoda och tagit mig med sig ner i diket. Och jag kan säga att jag hade inte klarat mig så bra som han gjorde...
Som en av männen som stannade och hjälpte till sa: "Det är tur att det kan gå bra - när det går dåligt!"

Jag har länge tänkt på att byta bil och efter idag är jag säker. Jag ska ha en säkrare bil!