Så bra skrivet!

Detta är väl värt ett par minuter av din tid:

http://vaniljlatte.wordpress.com/2013/08/12/ar-du-redo-att-bli-foralder/

Helt normalt!

Det måste ju vara det uttryck svenska gynekologer/barnmorskor använder mest. Men för en gång skull blev jag bara glad av att höra det.
Märkte att det verkar vara en ny blödning på gång (ursäkta oversharing men det är faktiskt min blogg så nu blir det så!). Och jag tänkte att det säkert är som det ska. Men jag ringde gynakuten för säkerhets skull. Och mycket riktigt. Hon sa själv att det är dumt att de glömmer informera om att den kommer komma, men det är helt normalt. När gravid hormonerna nu sjunker i kroppen så kommer livmodern att stöta ut den uppbygda slemhinnan. Så jag kan förvänta mig en kraftig mens. Så det var ju positivt! Eftersom det betyder att gravid hormonerna troligen fortsatt att sjunka som de ska.
På tisdag ska jag lämna blodprov för att kolla just hormon nivån och igår tog jag bort förbandet. Det ser fint ut. Baddade med lite vatten i morse och tänkte duscha ikväll. Inte tvätta såret men låta vatten rinna över för att skölja lite lätt.
Det har kliat en del idag, men det tolkar jag som positivt för det är nog för att det läker.
Har just haft besök av både svärmor och min vän med dotter. Trevligt! Nu ligger jag på sängen och vilar magen medans kian sover.

Och sist men inte minst: Jag är nu Faster!!! En fin och frisk liten pojke tittade ut igår. (Samma dag som Liam, haha!)
Får se när jag får träffa underverket. Det lär säkert dröja lite. Men nu är han i alla fall här. Mys.

Instagram

Idag har mycket av smärtan släppt. Så skönt! Jag tyckte att det var så konstigt att jag fortfarande hade så pass ont.  Men nu känns det bättre. Och imorgon ska jag ta bort förbandet. Lite läskigt tycker jag. Jag har ju ingen erfarenhet alls av sånt här. Men efter den här sommaren känns som som att jag kommer ha lite bättre koll på sårvård.. först knäna å nu magen.

Hade extremt tråkigt idag så nu har jag ett instagram konto.  Frid_is   (förstås)   mest för att jag vill kunna följa andra, så jag vet inte än hur aktiv jag kommer va. Men nu har jag det i alla fall.

Ligger och lyssnar på ljudbok och regn. Så nu måste jag upp å kissa. Sen hoppqs jag att slummern slår till. Så himla härligt att somna till saga! ;-)

Hem ljuva hem

Kian var lite avvaktande till en början. Men nu har jag fått gosa - äntligen! Ligger i sängen och lyssnar på hans andning. Och vilar. Snart ska Conny lägga honom i hans säng. Men en liten stund till får jag njuta, absolut min älskade pojke.

Idag får jag åka hem!

Nu har jag duschat och tagit på vanliga kläder. Om ca en timme kommer Conny och hämtar mig. Sen ska jag krama och pussa kian hela kvällen!!!!!
Stillsamt.

Så det kan gå

Ja, ibland blir det helt enkelt inte som man har planerat.
Helgen skulle bli den varmaste i år. Vi skulle sola, bada och spela brännboll. Istället ligger jag nu inlagd på akademiska sjukhuset i uppsala.

Det började förra fredagen med en liten blödning. En vecka före mens. Skumt tänkte jag. Tdigt missfall eller nidblödning. Fortsatte med lite små blödningar/flytningar under veckan. Så fedag morgon tog jag ett gravtest som visade positivt. Men jag anade att det var ett tidigt missfall på gång. Så igår (lördag) morse fick jag magkramper.

Ringde in till gynakuten som sa att det nog inte var nån fara, bara att vänta ut eller om jag fick feber eller ont på en sida skulle jag ringa tillbaka.
Så vi åkte hem till mina föräldrar för lite poolhäng så att jag skulle kunna ligga och vila. Men magen blev inte bättre. Så när jag skulle gå på toa svimmade jag två gånger, varpå Conny ringde ambulans.

Väl inne misstänkte läkaren utomkvedshavandeskap så det blev akut operation. Och mycket riktigt så var det. Jag var tydligen gravid i vecka 8 utan att ha vetat om det.

Så nu ligger jag här. Öm. Och ensam. Saknar Kian massor!!! Tror att jag kommer få åka hem imorgon. Är lite orolig att min lilla tromb till pojke kommer klättra på min mage men mamma får helt enkelt var tråkig i några dagar/veckor tills det här har läkt.

Känns... muppigt. Lite personalbrist på jobbet och jag verkar bli borta minst ett par datar. Bus-Kian som jag inte kommer kunna busa med eller ens lyfta.
Och hur det blir med eventuella framtida syskon får vi helt enkelt avvakta några månader och se hur vi känner och om det i så fall funkar bättre nästa gång. Tur att vi har världens finaste pojke redan som fyller mitt hjärta till bredden, tom på 5 mils avstånd.

Fick ett litet brev från Matilda. ♥

Slut på del två

Imorgon måste jag köpa den tredje boken!

Kian ligger och snörvlar i sin säng. Lite snorig. Han har sovit lite dåligt så det återstår att se om det är tänder på gång eller bara förkylning.
För en gångs skull är jag sov-redo före klockan tio. Jag räknar nämligen med dålig sömn i natt... dels pga Kians dåliga sömn.
Men i natt ska nog ingen leksak väcka mig iaf! Klockan ett-två i natt stod jag nämligen (inte mycket klädd) ute på altanen och skruvade ur batterierna ur Kians sparkbil. För den spelade. Flera gånger. Vet inte om det var ett litet spökbarn som ville leka eller en knasig mojäng. ;-) Men utan batterier så störde den inte längre mig i alla fall!

Snart är det helg. Den inleds med tjejkväll imorgon. Sen skulle vi spela brännboll med Connys familj på lördag men det verkar bli lite lite folk.
Och ingen Lill-kusin än. Jag väntar med spänning på att bli faster! Imorgon är de beräknade, så när som helst nu!