Så det kan gå

Ja, ibland blir det helt enkelt inte som man har planerat.
Helgen skulle bli den varmaste i år. Vi skulle sola, bada och spela brännboll. Istället ligger jag nu inlagd på akademiska sjukhuset i uppsala.

Det började förra fredagen med en liten blödning. En vecka före mens. Skumt tänkte jag. Tdigt missfall eller nidblödning. Fortsatte med lite små blödningar/flytningar under veckan. Så fedag morgon tog jag ett gravtest som visade positivt. Men jag anade att det var ett tidigt missfall på gång. Så igår (lördag) morse fick jag magkramper.

Ringde in till gynakuten som sa att det nog inte var nån fara, bara att vänta ut eller om jag fick feber eller ont på en sida skulle jag ringa tillbaka.
Så vi åkte hem till mina föräldrar för lite poolhäng så att jag skulle kunna ligga och vila. Men magen blev inte bättre. Så när jag skulle gå på toa svimmade jag två gånger, varpå Conny ringde ambulans.

Väl inne misstänkte läkaren utomkvedshavandeskap så det blev akut operation. Och mycket riktigt så var det. Jag var tydligen gravid i vecka 8 utan att ha vetat om det.

Så nu ligger jag här. Öm. Och ensam. Saknar Kian massor!!! Tror att jag kommer få åka hem imorgon. Är lite orolig att min lilla tromb till pojke kommer klättra på min mage men mamma får helt enkelt var tråkig i några dagar/veckor tills det här har läkt.

Känns... muppigt. Lite personalbrist på jobbet och jag verkar bli borta minst ett par datar. Bus-Kian som jag inte kommer kunna busa med eller ens lyfta.
Och hur det blir med eventuella framtida syskon får vi helt enkelt avvakta några månader och se hur vi känner och om det i så fall funkar bättre nästa gång. Tur att vi har världens finaste pojke redan som fyller mitt hjärta till bredden, tom på 5 mils avstånd.

Fick ett litet brev från Matilda. ♥