It's been a year!!!

För ett år sen stod jag längst fram i kyrkan.

Vacker klänning, fina blommor och stilig man. 

Släkt och vänner på plats. Rolig fest och god mat efteråt.

Vad mer kan man önska?

Årsdagen kommer inte att firas så speciellt dock. Vi ska hem till Sara. Jag och Sara har bjudit dit massa folk. Det blir grillning och brasa och trevligt umgänge. Så det blir trevligt och gott, men vi hoppar över den romantiska "tindra-med-ögonen" biten, det är inte riktigt vår stil! :-)

Det var länge sen jag skrev, ibland bara blir det så. Under tiden har min favorit bloggare kommit tillbaka till cyberrymden!
Och jag har bokat tid för dop. Japp, lillprinsen kommer att döpas, efter mycket velande fram och tillbaka. Conny är inte överglad, men har godkänt det. Det blir dock inte i kyrkan, så en liten kompromiss bjöd jag på!
Just nu är den största frågan vilken dopklänning vi ska ha. Eller dopKLÄDER som jag säger när Conny är med. ;-)
Klänningen som jag, mina syskon och Saras knoddar dötes i hänger i Saras garderob.
Klänningen Conny, hans syskon, kusiner och syskonbarn döpts i hänger i hans systers garderob.
Den på Connys sida är sydd av hans mormor (som nu är död) och de har broderat in namnet på de döpta. Så jag var helt inställd på att vi skulle ha den. Men så när jag tittade på den och pratade med hans syster så fick jag känslan av att hon kanske inte var så sugen på att "låna ut" den. Även fast den egentligen inte är hennes... men ändå. Så nu vet jag inte. Så ovanligt - jag har nåt att grubbla på!!!

Tölt

Mammalivet, arbetet, träningen, hästen. Ja, allt känns topp!

Jag har varit på gymet igen, själv med Kian denna gång. Planen var att han skulle sova under tiden men han vaknade direkt när jag parkerade bilen. Men han satt glatt och tittade på mig när jag tränade. Det trodde jag aldrig! Sötunge!
Får se hur det går nästa gång...

Förra veckan tog jag ju min första ridtur - och idag min andra. Kian somnade så jag bad mamma passa honom en timme medans jag gick ut och borstade och tog mig en sväng. Barbacka. Töltandes. Smile!
Mamma min bor nämligen typ 100 meter från stallet, så hade han vaknat hade jag kunnat vara tillbaka på 10 min. Men det gick bra och det kändes härligt att få komma ut en sväng.

Jag har hälsat på på jobbet och hittat några små uppgifter att ägna mig åt. Och imorgon ska jag och Kian åka på ett litet möte. Haha! Chefen tillika Kians morfar ska med, så blir han grinig kan jag gå ut. Men jag hoppas att det ska gå snabbt och att han kan sova som en stock under tiden. Eller vara på sitt snällaste och gulligaste humör!

Känns väldigt bra. Att vara tillbaka, i den verkliga världen så att säga!

Från kalhygge till sumpmark

Å vilken fantastisk helg! Eller egentligen började det redan i torsdags...
Med första ridturen på jag vet inte hur länge!
Åkte ner för att borsta min tok-leriga häst innan Sara och Gustav skulle ge sig ut på en tur. Och kände hur suget ökade och ökade. Solen sken fortfarande och... Ja, det ena ledde till det andra som man brukar säga! Turen blev inte så lång, men den va underbar!

Nasi pojken på Torsdags mprgonen, bara liiiite lerig...

Lycklig matte på nypremiärtur.

 

I fredags var jag till Hagaparken och träffade några mammor med sötisar från gruppen. Super trevligt! Och fint väder även då. Det blev prommenad och sen lunch och prat.

Igår var det lördag. En riktig lördag, för alla mäniskor. För mig är ju alla dagar lördagar just nu. Ingen Måndags ågest imorgon här inte!

Efter frukosten åkte vi, hela familjen, till gymmet. Kian sov och jag och Conny tränade. Mitt första pass på jag vet inte hur länge. För ett år sen planerade jag ju bröllopet för fullt. Så då valde jag bort träningen. Sen var jag nog på nåt enstaka pass innan jag blev däckad av trötthet genom graviditeten. Vet att jag provade att träna lite lätt under grav, men det kändes inge bra så jag slutade.

Men igår var det altså nystart! Och idag är det 8 veckor sen Kian föddes. Så jag tjuvstartade min träning kan man säga.

Idag har jag också använt kroppen, men inte på gym. Efter prommenaden med Rufus sov Kian i vagnen och jag började släpa ris här på tomten. Och shit va fint det blev! Jag trodde att det skulle va så mycket att det inte skulle märkas nån skillnad, men det gjorde det. Tungt var det emellanåt också. Så jag är mycket nöjd med min dag!

Så här såg det ut i höstas när träden var nyfällda. Kalhygge!

Nu ser det ut såhär. Mycket bättre!
Fortfarande väldigt blött, men jag hoppas att det ska torka upp nu när riset är borta.

Sötaste Kian sov gott ute i vagnen, härligt med frisk luft!

Sjukvård - suck!

Ett par veckor efter förlossningen ringde jag till barnmorskan och frågade om en sak som jag tyckte var lite konstig. (Enligt den info jag fått från BB) Hon sa "Är det inte annorlunda om 3 veckor ring igen". Det har nu gått 4 veckor sen dess och det är lika. Jag ringer igen.
Först tycker barnmorskan jag pratar med att vi kan avvakta ytterligare. När jag då säger "Så det är normalt? Inget konstigt" ändrar hon sig och tycker att jag ska komma ner. Åker ner idag och den jag får träffa konstaterar att det är INGET konstigt!
Suck. Skönt såklart att det inte verkar vara nåt fel. Men det kunde dem ju sagt på telefon.

 Vår version av påskris eftersom Conny är allergiker. =)
Och så påskbordet som jag och systeryster bjöd på i söndags.

Påskfina Mamma och Kian!

Sötaste ungen i stan! Eller på landet kanske man ska säga? Ja, VÄRLDENS sötaste kan vi ju till och med slå till med.

Stolta kusiner.

Mys. Mys. Mys.

Träning

Ja, nu känns det som att jag kompenserar lite och sprutar ur mig inlägg. Men så kan det ju bli ibland!

Jag tänker en del på min träning. Som jag inte börjat med än.
Igår skojade Conny med mig och kommenterade min mage och min syster ifrågasatte idag om han "är på mig" om min vikt. Men så är såklart inte fallet, vi bara skojar med varandra!

7 veckor sen förlossningen och mina magmuskler är fortfarande delade. Sömnen har varit helt okej, men inte jätte bra. Och jag har helt enkelt inte kommit igång än. Men jag tänker på det och funderar på hur jag kommer vilja göra.

Hade tänkt att jag skulle börja på 6 veckors-dagen. Men det blev inte så. Så nu funderar jag på att börja på söndag, 8 veckors-dagen. Jag är nämligen sugen på att faktiskt göra en seriös start. Inte alls min stil, jag brukar köra en väldigt "laidback-stil" och göra vad jag känner för, när jag känner för det. Men den här gången är jag sugen på ett annat upplägg. Testa att faktiskt sätta upp ett mål för mig själv - sacry!

Har läst lite nu om hur man ska träna efter förlossning. Plankan är tydligen The shit! Så, vi får se. Kruxet är att nu sitter jag här, sugen och inspirerad. På söndag fördriver jag tiden och inser när jag ska gå och lägga mig att jag glömt att träna.
Men det är ju det som är grejen. Om jag ska sätta upp ett mål och jobba mot ett mål. Då krävs engagemang! Och självdiciplin.
Det ska bli intressant att se hur det blir med den saken....

Varför???

Å herre gud så smärtsamt det är! Varför ska jag utsätta mig för detta?
Hittar en blogg - om änglabarn. Skummar runt, hittar berättelsen, födsel och död av deras älskade son. bara dagar gammal.
Sitter här med min ovärdeliga guldklimp i knäet, snusande. Världens finaste. Tårarna rinner och jag blir rent rädd av tanken!
Lider så med de som drabbas så hårt! Och önskar för allt jag är och har att jag inte behöver uppleva något liknande. Och ingen annan heller. Det borde inte få finnas.

Hello again!

Poff! - Så har det gått över en vecka sen jag skrev sist!

Tiden går fort. Kian ler mer och mer och är nu ÄNNU sötare! Myspys-pojken min. Ska bjuda på lite bilder men har inte sladden här just nu.
Igår ordnade jag och Sara påskmiddag för våran familj och i lördags var vi hos Connys släkt. Jätte trevligt båda kvällarna!

I veckan blir jag ensamstående mamma två nätter när Conny ska iväg och jobba. Troligen samma sak nästa vecka. Känns okej än så länge, får väl se hur det känns när han väl åkt. Blir nog lite ensamt. Från att han varit hemma mer eller mindre heltid den senaste tiden till borta dygnet runt. Men det går nog bra!

På fredag ska jag träffa AFF-mammorma igen. Ska bli jätt trevligt! Jag missade ju sist eftersom jag bangade att åka till stan med lill-fis för några veckor sen. Men nu är jag redo!

Det är nu 7 veckor sen förlossningen. Men min kropp känns inte återställd än. Magmuskeln har inte gått ihop helt än och avslaget fortsätter. Stygnen har läkt fint och jag tycker musklerna verkar funka som dem ska, även om jag inte är så duktig med knipövningarna för tillfället. Var noga ibörjan men nu glömmer jag bort. Men det är nog mest för att jag känner mig återställd.
Har inte fått tid för återbesök än, ska ringa imorgon och se varför. Ringde i torsdags men fick inget svar. De sa nämligen på BB att jag skulle bli kallad till special mödravården. Och så ska jag väl till min vanliga mvc också antar jag. Vi får se vad de säger när jag ringer.

Och så ska jag ringa pastoratet. Fråga lite om dop. Vi har stött frågan fram och tillbaka. Conny vill absolut inte. Men jag vill. Just nu är mitt förslag att ha ett dop men inte i kyrkan. Så jag ska ringa och kolla om man får ha dop hemma. Det kan skilja sig i olika pastorat om de har möjlighet eller inte. Ska bli skoj att börja med lite planer!!!