Ja, så var jag där och fick klartecken för laserbehandling. Den lite dyrare varianten (om jag vill) där man är i stort sett återställd inom ett dygn. och vad händer? Jag bangar totalt!
Jag har väntat på den här tiden i flera månader och nu när den äntligen kom och jag till och med kunde ha fått tid för behandling redan nu på torsdag, så vet jag plötsligt inte längre om jag vill göra det.
Troligen är det rädlsa. Tänk OM nåt går fel under behandlingen. Att jag kanske ser sämre efter. Det vore ju inte så bra!
Och då är ju frågan om det liksom är värt risken. Är det så jobbigt med glasögon?
Klart det skulle va skönt att slippa. Men hur skönt?
Ja, det är frågan....
Jag ska grubbla vidare inatt och hoppas att jag bestämmer mig för att satsa. Och att jag ringer imorgon bitti och bokar en tid. Om inte redan nu på torsdag så hade de en i början på Maj. Blir det inte innan dess får det nog bli efter högsäsningen på jobbet.
Jag ville ju det här. Jag är så jävla trött på mig själv. Mitt velande. och obsessande. I min hjärna är det vissa dagar så ovettigt och snurrigt och jobbigt så du kan inte ana. När man blir trött på sig själv, då är det tjatigt......
Jag är tvungen att göra om ena mitt öga då synen vart sämre efter graviditeten... Suck! Och min behandling tar sån tid och gör så jävla ont!!!
SvaraRaderaOj, ska du göra en? Jag är sååå sugen men det kostar ju (fast det gör ju linser och glasögon oxå) och så är jag så himla rädd :(
SvaraRadera-Ninis (frumotherwoman)-