Dålig dag!

Idag var Conny en bättre make och tog sin griniga lilla son så jag fick försöka sova. Tyvärr kom han in två gånger för matning så jag fick bara nån enstaka timme extra, men det var iaf lite grann!
Jag har dock känt mig helt mosad hela dagen med ett humör som kan liknas med en kaktus. Och tårarna har hela tiden bränt bakom ögonlocken.

Saken är såhär. Vi fick ju till det med lite rutiner och det kändes jätte bra! Jag fick sova lite mer på nätterna och dagarna förlöt bra, med en glad pojke som sov och åt och tittade nöjt omkring. Men så nu i några dagar har det inte varit lika bra.
Kian har knappt sovit efter nattamningen utan velat gå upp för dagen redan vid ca 6. Och när man är klar med nattamning kl 4-5 så känns det i tidigaste laget! Under dagen sen har han varit GRINIG. Korta korta stunder tyst och nöjd och tittat lite, men mesta tiden arg som ett bi och skriker hjärtskärande. Det är inget fel, såvitt jag kan se. Han äter, kissar och bajsar. Men det är det här med sömnen som strular, så han blir ju övertrött. Och sen är han ju bara 5 veckor, så han kan ju lixom inte göra så mycket än. Babygymet är lite lite roligare, men ännu inte jätte kul. Så han blir väl uttråkad och otålig. Och då blir han sur.

Frågan är då vad jag ska göra åt saken?? Ingenting antar jag. Eller???
En del av mig vill ju göra allt jag kan för att han ska vara glad, men de funkar lixom inte. Om jag håller honom i famnen och går omkring HELA tiden och små "studsar" så är han ganska nöjd. Men i övrigt kan jag lixom inte glädja honom så lätt. Om det inte är en av dem stunder som han nöjer sig med att sitta och titta, men idag har jag upplevt det i kanske 15 sekunder totalt...

Samtidigt så vill jag ju inte skämma bort honom för mycket heller. Eftersom han är grinig, för att han är grinig inte för att nåt är fel (tror jag) så kan vi ju inte fjäska hur mycket som helst heller. Eller???
Vi kan ju inte plocka upp honom så fort han piper, det känns fel...
Men jag vill ju att han ska känna sig älskad. Vill inte att han ska känna sig övergiven för det är ju så han ser ut att känna...

Suck. Det är svårt det här med föräldraskap! Iaf just nu.
Som jag sa härom dagen, förlossningen kan jag göra igen, men dem här första veckorna är tunga! Ska bli skönt när det här också är i backspegeln så jag kan säga "Allt hittills har varit helt okej, men nu när han får tänder - gud så jobbigt det är!" eller "Och jag som tyckte han var lite kinkig förut, den här tvårstrotsen...!"
Allt är ju värst när man är mitt i det. Så jag längtar fram. Tills min älskade unge är lite gladare.

Vår - Bitterfitta!

Ja. En månad tog det, sen rann det över...
Imorse var Kian lite missnöjd, men klockan var bara 6, så jag tycke vi kunde sova en stund till, men det ville inte han. Och då är inte min åsikt så mycket värd!
Satt och pratade med honom i sängen och sa "Jag kan tyvärr inte hjälpa dig"
varpå Conny sa "Nej, inte jag heller",
"Nej, men du kan ju hjälpa mig" sa jag trött.
C: "Vaddå, å ta honom?"
Jag: "Näääää" med mycket ironi och trötthet i rösten.
Connys respons - vänder sig om och somnar!!!
Kanske ska tillägga att jag var vaken och ammade och böt blöja mellan 3 och 4...

Frida blev skapligt irriterad och gick upp, eftersom jag insåg att Kian inte skulle somna om. Åt frukost, sen gjorde vi oss iordning oh åkte och handlade. När Conny kom upp - halv 10!!! - och frågade vart vi skulle, svarade jag "Bort".
Hade jag sagt, "Snälla, kan du ta honom så jag får sova" så hade han kanske gjort det, det har han gjort ett par gånger tidigare. Men ska jag behöva be och typ tjata för att han ska hjälpa till????
Nej, det borde jag inte.

Men, ja. Så här är det. Och så här kommer det nog fortsätta vara. Får se om vi ska diskutera saken, eller låta det va tills jag är riktigt bitter och skriver på skilsmässopapperna! Haha.

En liten roligare del av livet är ju att jag och Kian var och handlade. Och då köpte vi lite blommor. Så nu har vi lite vårfint här hemma.

Det är två små fejkfåglar där, men blixten gör att dem inte syns så bra.

Och så måste jag bjuda på en söt bild av gullungen min, som ju faktiskt ler ibland nu för tiden!

Och så en till på sötnosen:

Å vilken underbar dag!!

Idag har det varit en riktigt bra dag.
Började mindre bra med att jag sov på soffan med Kian från 4 i morse. Han var inge glad (efter att ha kräkts lite efter nattamningen) och jag tycker så synd om Conny då, så jag la mig på soffan, fast Conny sagt massa gånger att jag inte behöver. Men men. Lilla papsen sov väldigt gott och fick nån timme extra på morgonen dessutom, så det var nog skönt för honom!

Men förmiddagen passerade med frukost och lite städning samt tvätt och diskmaskins lastning medans Conny roade Kian. Sen gick vi på gemensam prommenad med vagn och hund i solskenet.
Väl hemma igen bestämde vi oss för att åka och slänga skräp på återvinningen så Conny hämtade släpet. Tyvärr vaknade Kian och tyckte att han skulle få äta igen så Conny fick lasta det mesta själv. Men när vi sen kom till återvinningen hjälpte jag till att lasta av i alla fall!
Efter lunch kämpade jag med att få Kian att sova. Det har funkat väldigt bra när han sover några timmar på dagen och några på kvällen. Men de senaste två dagarna har han bara sovit jätte korta stunder  på dagen vilket resluterat i att han sovit flera timmar på kvällen. Men idag blev eftermiddags sömn igen!
Och som han sov sen! När han väl somnat. Efter några timmar vaknade han och åt bara för att sen somna om igen. Så jag hann städa och hänga tvätt och plocka undan lite ute, laga mat. Och ja, massa såna saker, som behöver göras men som helt enkelt fått vänta. I love it!!!
Nu har jag även skrivit ut ett papper som jag tänkt göra i en månad och jag har betalat räkningar och bokat service till bilen. Flera av dessa saker som jag tänkt göra i flera dagar, vissa saker i veckor. Och nu är det gjort!

Imorgon hoppas jag på fortsatt väder. Jag är sugen på att plantera lite blommor! Och så hoppas jag på att åka ner och hälsa på syster yster och babbla lite.

Nu försöker Conny underhålla en trött och hungrig liten pojke medans jag sitter här och skriver. Ska nog ta och avsluta för att göra mig klar för natten. Mysa och amma det sista jag gör varje kväll, fantastiskt underbart. Min fina lilla prins.

Vår!!!

Idag var det vår! Alldeles fantastiskt härligt!
Redan tidigt på förmiddagen tog jag och Kian vagnen och gick ner till Åby. Solen sken för fullt och utmed vägen såg jag årets första tussilago.
Hälsade på inne på jobbet en stund och fick jobba lite - härligt! Jobba och jobba... Kanske var att ta i egentligen... Men jag fick småjobba lite i alla fall. Typ en timme. Hade tänkt att Kian skulle sova när jag var där, men han vaknade när jag svängde in på gårdsplanen så han satt i mitt knä hela tiden. Jätte duktig!

Sen gick vi till mamma och åt lunch och efter det till min farmor och hälsade på. Kian bjöd "gammelfarmor" på flera söta smiles. Jätte mysigt att se!

Och sen blev det prommenad även hem. Så två "långa" prommenader. Jätte skönt att röra sig, men det gör lite ont i bäckenet. Så imorgon är jag säkert lite öm. Men det är det värt, för jag vill komma i form!

Det var jätte trevligt att hälsa på farmor. Men det känns som att jag håller på att dras in i den här lilla tävligen som mina föräldrar har om sina mammor. Ska Kian gilla "gammel-" farmor eller mormor mest? Vem ska vi hälsa på mest?
Men vi får väl se. Imorgon ska vi troligen åka med mamma och hälsa på mormor i alla fall.....

Nu är det snart dags att väcka lilleman. Så att han får vaken en stund innan det är dags för matning och läggning. Livet är fantastiskt!

Ögongodis

Vi jobbar på med våra rutiner!
Det går bättre, men jag vågar inte vara för glad än, det kanske bara varit någr bra dagar... Men det känns väldigt mycket bättre!
Idag är lillprinsen fyra veckor och i torsdags fick jag första riktiga leendet! Behöver jag säga att det var det sötaste jag sett???

Här provar Kian sitt nya babygym som mamma fyndade på blocket.

Nybadad efter att ha kissat ner sitt ansikte på skötbordet........

Sover i vagnen med snygga mössan med pappas logga på!

Spring is in the air!

Igår gick vi en prommenad med både barnvagn och hund. Och idag gick jag själv med vagnen. Mysigt! Och skönt för mig att börja röra på mig. Tyvärr får jag galet ont ljumsken när jag ansträngt mig för mycket. Så nu blir det stilla sitande en stund. Men det gör inte så mycket för Kian behöver sova, så då kan han få mys sova i min famn en stund.

Stolta kusiner!

För att citera min syster - Finaste barnen ever!