Imorse var Kian lite missnöjd, men klockan var bara 6, så jag tycke vi kunde sova en stund till, men det ville inte han. Och då är inte min åsikt så mycket värd!
Satt och pratade med honom i sängen och sa "Jag kan tyvärr inte hjälpa dig"
varpå Conny sa "Nej, inte jag heller",
"Nej, men du kan ju hjälpa mig" sa jag trött.
C: "Vaddå, å ta honom?"
Jag: "Näääää" med mycket ironi och trötthet i rösten.
Connys respons - vänder sig om och somnar!!!
Kanske ska tillägga att jag var vaken och ammade och böt blöja mellan 3 och 4...
Frida blev skapligt irriterad och gick upp, eftersom jag insåg att Kian inte skulle somna om. Åt frukost, sen gjorde vi oss iordning oh åkte och handlade. När Conny kom upp - halv 10!!! - och frågade vart vi skulle, svarade jag "Bort".
Hade jag sagt, "Snälla, kan du ta honom så jag får sova" så hade han kanske gjort det, det har han gjort ett par gånger tidigare. Men ska jag behöva be och typ tjata för att han ska hjälpa till????
Nej, det borde jag inte.
Men, ja. Så här är det. Och så här kommer det nog fortsätta vara. Får se om vi ska diskutera saken, eller låta det va tills jag är riktigt bitter och skriver på skilsmässopapperna! Haha.
En liten roligare del av livet är ju att jag och Kian var och handlade. Och då köpte vi lite blommor. Så nu har vi lite vårfint här hemma.
.jpg) |
| Det är två små fejkfåglar där, men blixten gör att dem inte syns så bra. |
Och så måste jag bjuda på en söt bild av gullungen min, som ju faktiskt ler ibland nu för tiden!
-001.jpg)
Och så en till på sötnosen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar