Hej och hå, dagarna går och bloggen den bara står!
Men så blir det ju helt enkelt ibland.

Nu har lite fler folk fått se min prins. I veckan har jag och Kian besökt både min mormor och min farmor. Igår var Connys pappa med nya fru här på besök, samt att Connys bror med dotter tittade förbi. Min moster likaså. Nu har precis min bror med sambo varit här. Bara mina älskade syskonbarn som fortfarande inte fått se sin efterlängtade kusin! Men snart snart måste dem ju vara friska så vi kan träffas! Jag saknar ju barnen massor. Har aldirg gått såhär lång tid mellan att jag träffat dem förut - två hela veckor!!!
Igår kväll var jag hem till mina föräldrar en sväng. Dem hade ju redan sett Kian förra veckan, men nu blev det ett lite längre besök och de fick båda hålla guldklimpen.
Det känns lite konstigt när andra håller honom... Ovant. Och jag vet att jag är snål på att "låna ut" honom. Men men. Så är det!

Idag var vi ute på familjeprommenad igen. Och när vi kom tillbaka satt vi ute på trappan i solen en stund. Så himla mysigt! Och enormt skönt för mig att vara ute och få frisk luft och solsken. Jag orkade gå lite längre utan att flåsa riktigt lika mycket, vilket känns väldigt bra. Jag längtar tills jag orkar gå en halvtimme, då kan jag gå ner till Åby. Då kan jag och Rufus knalla ner med barnvagnen, umgås nån timme och sen knalla hem igen. Mycket bra! Och det strålande vädret som varit i några dagar bidrar definitivt till suget. Snart komer nog en ny köldknäpp med snö och is och då är väl inte prommenaderna lika lockande längre kan jag tänka. Men Mars är här, så snart får vi mer av detta fantastiska väder.

Jag har fått två frågor bland kommentarerna - skoj!!

Jag födde på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
SUPER bra personal, och jag hann ju träffa flera stycken! Vi jobbade oss igenom tre skift med barnmorskor och undersköterskor och jag har bara gott att säga om alla vi fick träffa. Hade även en läkare inblandad på slutet och hon var också jätte bra. Och narkosläkaren (som la epiduralen) var supertrevlig. Och även BB-personalen var topp!

Den andra frågan är hur det går med Rufus. Och svaret är jätte bra! Bättre än jag trott faktiskt. Rufus älskar barn så jag trodde att han skulle vara väldigt nyfiken på bebisen och kanske lite för på i början. Men det är snarare tvärtom. Han är väldigt avhållsam och lugn. Speciellt när jag håller i Kian. När Kian är hos Conny så kan Rufus vara fram och lukta jätte jätte försiktigt, men när jag håller så lägger han sig bara på golver nedanför.
Första dagen gick Rufus från det rummet där Kian var, speciellt om Kian var ledsen, nu går han snarare till det rummet där Kian och vi är, speciellt om Kian är ledsen. Men inte frenetiskt, inte så att han måste vara där bebisen är, utan mer normalt, han är som vanligt fast lite lugnare skulle jag säga.
Jag trodde att första dagarna/veckorna skulle bli jobbiga med ljuden. Att Kians skrik skulle få Rufus att skälla och tvärtom, men dem verkar inte störa varandra alls.
Jag tror att dem kommer bli kanon kompisar när Kian blir lite större, just nu känns det som att Rufus förstår att Kian är för liten. Och kanske att det är en djurisk instinkt som säger att man absolut inte får störa en mamma med bebis?

Avslutningsvis vill jag bara nöjt förkunna att jag är pillerfri! Idag är... tredje dagen? Tror jag, är ju alldles dagvill!! Men jag tror tredje dagen, helt utan tabletter. Inget penicillin och inga smärtstillande. Så nu har garanterat effekten gått ur kroppen också. Det känns riktigt bra.
Har lite huvudvärk och det hade jag igår med, men jag gissar att det har med sömnbristen att göra. Även om jag tycker att jag får sova riktigt bra, så är det ju inte som man är van vid.

Jag ammar det sista jag gör innan vi somnar och de senaste nätterna har Kian sovit 4 timmar tills han vill ha mat igen. Så då är det blöjbyte och amning och om jag har otur blöjbyte igen. (Ja, klart att det vore bättre att byta blöjan efter amningen istället. Men det funkar lite som väckare för både mig och Kian, man piggnar till när blöjan byts. Sen somnar han väldigt lätt och gott när han bätit klart så då är det otroligt smidigt att bara lägga tillbaka honom i spjälsängen igen.)
Sen sover han 2-3 timmar tills nästa matning. Men då är vi båda extremt trötta! Den matningen blir oftast vid ca 5-6 på morgonen och då känner jag hur ögonen liksom stänger sig, känner mig som en såndär docka som blundar när man lägger ner den, ögonen bara försvinner!
Så efter den matningen sover han oftast kvar i min famn eller bredvid mig.
Så jag tyker jag får riktigt bra med sömn - än så länge! Bara hoppas att det fortsätter åt rätt håll!