Tankar....

Natalie! Gud va lustigt!! Haha. Ja, inte den graciösaste entrén till BB kanske! ;-) Grattis till lille killen!

Angående mitt inlägg tidigare idag... Jag har funderat och diskuterat saken med man, syster och mor.

Mamma tycker att jag ska ge Kian nappen när han vaknar första gången för att se om han somnar om. Så att jag på så sätt får någon timmes sömn till och sen att han får sova i vår säng de sista få timmarna innan det är dags att gå upp. Jag är inte super sugen på det dock eftersom jag inte vill få honom att missa ett mål mat. Eller, skjuta upp... Men hon menar att när han är hungrig kommer han inte att nöja sig med nappen.

Sara och Conny tycker att jag kan göra vilket av mina alternativ jag vill, bara det funkar och att vi båda får sömn!
Så troligen kommer jag att låta honom sova i vår säng efter natt-amningen. Och se hur det blir.
Då uppstår ju en ny fråga, om jag ska prova att lägga honom i spjälsängen och att när han vaknar så låter jag honom ligga i vår säng istället. Men det känns som att det kan få fel effekt i längden. Då kanske jag skapar att han inte vill sova i sin säng sen, för att han lär sig hur lätt det är att få sova hos oss.... Så då är det nog bättre att låta honom sova i vår säng på en gång... Tror jag. Kanske! Det tänker jag satsa på till att örja med i alla fall. Så får vi se!

Vem sa att det skulle vara lätt?

Jag vet inte hur bra du känner mig. Men det är sällan jag bestämmer mig för saker. Av den fega anledningen att jag inte vill "misslyckas"...
Men, nu är jag mamma och min fina bebis välbefinnande är betydligt viktigare än min lyckas/misslyckas känsla. Jag gör mitt absolut bästa  - punkt slut!

I förrgår natt var jag trött. Och när Kian vaknade gav jag honom nappen vilket fick honom att somna om. Vilket gjorde att han "sov över" sitt mål klockan 3 och åt det klockan 5 istället.  Så han "missade" lixom lite ätning. Och mitt samvete var tokmosat när jag insåg det! Lata mamma!
Men - värre saker har ju hänt och han fick mat och åt "ikapp" under morgonen.

Men igår kväll bestämde jag att jag absolut INTE skulle göra samma sak igen. Så i natt när han väckte mig tände jag lampan somande defenitivt inte om.
Kruxet är nämligen att han inte vill sova i spjälsängen efter första nattmatningen.

Det sista jag gör innan jag somnar vid ca 22-23 är att amma. Kian somnar och jag lägger honom i spjälsängen där han sover i ca 4 timmar.
När han vaknar ammar jag igen och byter blöjan. Sen somnar han om oftast väldigt snällt. Men! När jag då lägger honom i spjälsängen vaknar han efter en kort stund och jag får söva om. Om han får sova i vår säng brukar han sova gott i ca 2-3 timmar till nästa matning. Men lägger jag honom i spjälsängen funkar det inte. Då vaknar han efter en liten stund.

Och igår kväll bestämde jag mig för att vara bestämd och söva om och lägga i spjälsängen. Övertygad om att han skulle se sig besegrad och sova vidare i sängen. Men icke!
Att bara söva om funkade inte. Nappen var inte intressant. Att ligga med handen på honom, alltså instucken genom spjälorna funkade inte. Att han fick sova längre i min famn för att hinna somna djupare funkade inte.
Jag var vaken mellan 02 och 07. Med olika försök att få honom att sova i sin säng...
Resultatet blev dock bara en väldigt trött mamma och en trött bebis.

Så nu är frågan om vi ska spara sängkampen och bara fokusera på rutinerna nu. Och sen ta sovplats frågan när vi fått ordning på rutinerna...
Bara att det kändes bättre att ta båda kamperna på en gång, istället för att ersätta en kamp med en ny sen... Men det är nog bättre att ta en sak i taget. Vi är ju trots allt nybörjare!

Han blir ju också jätte trött när han inte får sova bra. Vilket gör förmiddagarna här hemma lite arga... När han sen fått sova några timmar mitt på dagen brukar det kännas bättre på eftermiddagen. Hoppas jag.
Sen är ju hans aktiveringsmöjligheter lite begränsade än så länge också.... Han börjar titta lite mer på mobilen som hänger över skötbordet så snart kanske han blir intresserad av att ligga i babygym. Men så länge är det ju äta-kissa/bajsa-sova-skrika som gäller...
Eller???
Ibland är han ju nöjd med att sitta i knät och titta, men inte alltid...........

Saknad

Idag träffade jag dem äntligen! Mina underbara syskonbarn, och deras föräldrar. =)
Matilda fyller nämligen 9 år idag - stira tjejen!
Jag brukar träffa dem, om inte dagligen, så i alla fall flera gånger i veckan. Har aldrig gått mer än 8 dagar förut och då för att jag eller de varit bortresta. Och nu var det 20 sagar sen sist! Och jag tror faktiskt att dem saknat mig med och mycket nyfikna på kusin Kian förstås!
Massa kramar blev det. Mys mys! Och dem gillade sin kusin skarpt! Såklart! Kian själv sov igenom största delen av besöket, men lyckades charma dem ändå.

Mina fina gudbarn tillika syskonbarn

En lite gamal bild på oss: min syster Sara och hennes underbara ungar!

När gullungara sov hos mig

Idag var jag hem till mina föräldrar igen. Och då slog det mig, nånting väldigt vackert, att de redan känner så mycket för Kian. De har träffat honom tre gånger, vilket inte är mycket. Men redan kan man se så mycket kärlek i deras ögon. Och när de får hålla honom… ”Bara” för att han är min son. För att det är deras egen familj så fylls de redan av kärlek till den här lilla personen.

Jag smsade min syster om min insikt och hon svarade att hon känner likadant. Trots att hon bara träffat honom en gång (och inte ens hållit honom än!) så känner hon ett starkt band till honom.

Så fint!

Vilken dag!!!

Jag känner mig så levande!
Förmiddagen rullade på ganska som vanligt, men kändes lite bättre, flyt så att säga. Sen bar det iväg till Bålsta. Först upp på Lindex och köpte nya amningsBHar och hittade även en fin sporttopp! Jätte fin färg, hoppas att det ska inspirera mig till träninng sen när det väl är dags!

Sen var det BVC besök. Upp..... 290gram! På en vecka. Mamma är SÅ stolt! Det visar ju att han äter bra och att jag kan försöka styra upp det här med matning och sovning lite. Med tiden.








Efter BVC tog jag min fina son i bilen och åkte till Willys för lite shopping. Min första trip i verkligheten sen förlossningen. Det gick jätte bra och kändes fantastiskt att vara normal.









När vi kom hem plockade vi upp Conny och Rufus och åkte ner till Åby för en prommenad. Vädret var strålande! Vindstilla i Åby tror jag knappt jag nånsin upplevt tidigare. Och solen strålade jätte fint. Och jag orkade gå en lagom lång bit. Jag tror nog att jag snart kommer att kunna gå ner till Åby!
Innan vi åkte hem var jag ner till hagen och gosade lite med finingarna. Är väldigt sugen på att ta in och borsta min ädla springare nån dag snart...

Nu ikväll har jag matat Kian och Conny lagat mat, sen har Kian suttit i våra knän och varit vaken och nöjd. Fantastiskt! Han är så fin!
Nu är det snart sängdags. Och jag hoppas att vi ska kunna sova bra och avsluta dagen, eller snarare påbörja morgondagen, med samma fina känsla som jag haft under dagen.

Rutiner och projekt

Oj oj oj. Idag skulle vi ut på prommenad. Conny kom hem och frågade om vi ville gå med, ja det ville vi. Men Kian hade precis gjort i blöjan plus att jag tyckte han kunde äta innan prommenaden, för då kunde han få sova ett par timmar sen, om han somnade i vagnen.
Så! Byte av blöja - check. Amning....... ganska hungrig så det tog sin lilla tid..... - check. Gjorde i blöjan igen så återigne byte - check.
Men så på skötordet kissar han ner hela sig själv, ansikte och allt! Tvätta av byta kläder..... På med nästa blöja - nästan! För då kissar han rakt ut igen! På golv och på mig och på Conny.
Jag tror det tog ca 1,5 timme från frågan till själva prommenaden.
Och sen sov han inte när vi kom tillbaka i alla fall, så vi hade lika gärna kunnat gå på en gång! Haha!

Ja, det är ju ett projekt att gå utanför dörren. Det är även ett projekt att gå upp ur sängen eller få en stund på toaletten ibland. Han är underbar vår lilla kille, men än så länge är det inte helt lätt att göra "vanliga" saker här hemma. Han fokuserar ju inte blicken ordentligt än, så han vill lixom inte bara ligga för sig själv och jollra. Och att sitta för sig själv i babysittern är inte heller kul. Men om jag eller conny är nära, gärna håller honom i knät är det inga problem. Då kan han nöjt sitta med öppna ögon och filosofera.

Jag undrar lite hur det funkar det här med rutiner... Vi behöver ju såna helt klart. Och jag längtar tills vi har det. Men jag trodde nog att han skulle sätta sina rutiner och så skulle jag anpassa mig därefter. Men nu sa Conny att det nog är jag som ska styra upp hans rutiner... Hmm.. Okej. Och då är ju nästa fråga, ska jag göra det redan nu, eller ge det lite mer tid... Vet inte hur lätt man kan sätta rutiner i en 15 dagar gammal pojke....?
Kloka råd är varmt välkomna...

Hej och hå, dagarna går och bloggen den bara står!
Men så blir det ju helt enkelt ibland.

Nu har lite fler folk fått se min prins. I veckan har jag och Kian besökt både min mormor och min farmor. Igår var Connys pappa med nya fru här på besök, samt att Connys bror med dotter tittade förbi. Min moster likaså. Nu har precis min bror med sambo varit här. Bara mina älskade syskonbarn som fortfarande inte fått se sin efterlängtade kusin! Men snart snart måste dem ju vara friska så vi kan träffas! Jag saknar ju barnen massor. Har aldirg gått såhär lång tid mellan att jag träffat dem förut - två hela veckor!!!
Igår kväll var jag hem till mina föräldrar en sväng. Dem hade ju redan sett Kian förra veckan, men nu blev det ett lite längre besök och de fick båda hålla guldklimpen.
Det känns lite konstigt när andra håller honom... Ovant. Och jag vet att jag är snål på att "låna ut" honom. Men men. Så är det!

Idag var vi ute på familjeprommenad igen. Och när vi kom tillbaka satt vi ute på trappan i solen en stund. Så himla mysigt! Och enormt skönt för mig att vara ute och få frisk luft och solsken. Jag orkade gå lite längre utan att flåsa riktigt lika mycket, vilket känns väldigt bra. Jag längtar tills jag orkar gå en halvtimme, då kan jag gå ner till Åby. Då kan jag och Rufus knalla ner med barnvagnen, umgås nån timme och sen knalla hem igen. Mycket bra! Och det strålande vädret som varit i några dagar bidrar definitivt till suget. Snart komer nog en ny köldknäpp med snö och is och då är väl inte prommenaderna lika lockande längre kan jag tänka. Men Mars är här, så snart får vi mer av detta fantastiska väder.

Jag har fått två frågor bland kommentarerna - skoj!!

Jag födde på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
SUPER bra personal, och jag hann ju träffa flera stycken! Vi jobbade oss igenom tre skift med barnmorskor och undersköterskor och jag har bara gott att säga om alla vi fick träffa. Hade även en läkare inblandad på slutet och hon var också jätte bra. Och narkosläkaren (som la epiduralen) var supertrevlig. Och även BB-personalen var topp!

Den andra frågan är hur det går med Rufus. Och svaret är jätte bra! Bättre än jag trott faktiskt. Rufus älskar barn så jag trodde att han skulle vara väldigt nyfiken på bebisen och kanske lite för på i början. Men det är snarare tvärtom. Han är väldigt avhållsam och lugn. Speciellt när jag håller i Kian. När Kian är hos Conny så kan Rufus vara fram och lukta jätte jätte försiktigt, men när jag håller så lägger han sig bara på golver nedanför.
Första dagen gick Rufus från det rummet där Kian var, speciellt om Kian var ledsen, nu går han snarare till det rummet där Kian och vi är, speciellt om Kian är ledsen. Men inte frenetiskt, inte så att han måste vara där bebisen är, utan mer normalt, han är som vanligt fast lite lugnare skulle jag säga.
Jag trodde att första dagarna/veckorna skulle bli jobbiga med ljuden. Att Kians skrik skulle få Rufus att skälla och tvärtom, men dem verkar inte störa varandra alls.
Jag tror att dem kommer bli kanon kompisar när Kian blir lite större, just nu känns det som att Rufus förstår att Kian är för liten. Och kanske att det är en djurisk instinkt som säger att man absolut inte får störa en mamma med bebis?

Avslutningsvis vill jag bara nöjt förkunna att jag är pillerfri! Idag är... tredje dagen? Tror jag, är ju alldles dagvill!! Men jag tror tredje dagen, helt utan tabletter. Inget penicillin och inga smärtstillande. Så nu har garanterat effekten gått ur kroppen också. Det känns riktigt bra.
Har lite huvudvärk och det hade jag igår med, men jag gissar att det har med sömnbristen att göra. Även om jag tycker att jag får sova riktigt bra, så är det ju inte som man är van vid.

Jag ammar det sista jag gör innan vi somnar och de senaste nätterna har Kian sovit 4 timmar tills han vill ha mat igen. Så då är det blöjbyte och amning och om jag har otur blöjbyte igen. (Ja, klart att det vore bättre att byta blöjan efter amningen istället. Men det funkar lite som väckare för både mig och Kian, man piggnar till när blöjan byts. Sen somnar han väldigt lätt och gott när han bätit klart så då är det otroligt smidigt att bara lägga tillbaka honom i spjälsängen igen.)
Sen sover han 2-3 timmar tills nästa matning. Men då är vi båda extremt trötta! Den matningen blir oftast vid ca 5-6 på morgonen och då känner jag hur ögonen liksom stänger sig, känner mig som en såndär docka som blundar när man lägger ner den, ögonen bara försvinner!
Så efter den matningen sover han oftast kvar i min famn eller bredvid mig.
Så jag tyker jag får riktigt bra med sömn - än så länge! Bara hoppas att det fortsätter åt rätt håll!