Otur

Jag verkar vara inne i en liten loop av otur.
Har väldigt mycket fint i livet och massa tur i övrigt, så jag klagar inte. Men det är lite konstigt:

Ingen kan ju ha undgått att hunden min har problem med sitt ben. Många veterinär besök och oroliga timmar har det varit och jag håller verkligen mina tummar och tår för att han nu ska bli bra.
Min häst är lite till åren och har haft några små sjukdomsfall dem senaste åren. Nu verkar han ha blivit lite halt på ett framben. Inte mycket. Men det är. Får avvakta några dagar och se vad det kan vara. Inget som syns utanpå eller känns när man klämmer och känner iaf!

I ca 2 veckor har jag suttit i soffvila pga muskelbristning eller vad det nu var. Hostat sönder en muskel vid revbenen - hur många lyckas med det?
I Onsdags gjorde Rufus ett utfall mot grannens hund. Det var ett staket emellan (och jag hade koppel så jag drog in honom), så ingen gjorde illa sig. Men nu varje gång vi går förbi är hunden innanför mycket arg. Med all rätt! Jag blev skapligt arg på Rufus kan jag säga!!!
Dagen efter, i torsdags, sprang han efter nåt på gräsmattan. Kruxet var bara det att jag höll i kopplet, så min hand for rakt in i väggen och jag gjorde illa tre fingrar. Som att slå sig med en hammre rakt på fingrarna typ!
Igår skar jag mig i tummen, på samma hand. (bara lillfingret kvar nu - undrar vad jag ska lyckas göra med det??)
Idag slog jag handen på nåt konstigt sätt in i en grind - ont!
Och någon timme senare spillde jag varm oboy i knät.

Så ja, jag har lite otur ett tag!

Men som sagt, i övrigt är livet underbart! =)

Sara Löfgren - Du och jag

Inte så kul...

... när helgen är slu och det bara är timmar kvar innan sambon ska åka igen.
Helgerna går alldeles för fort och tiden vi får tillsammans är minimal känns det som.
Ja, lite gnällig är jag nu. Men det känns lite tungt!
Som tur är så handlar det om 25 mil och bara "några" dar i veckan. Finns ju folk som är isär i månader och inte ens kan höras varje dag. men å andra sidan så har väl dem flesta sin bättre hälft hemma vaje dag, så lite synd om mig är det nog ändå. ;)

Igår var det sex veckor kvar till vårt bröllop! Och jag kom på mig själv med att titta på klockan flera gånger och tänka "om sex veckor är jag på väg till frisören" eller "om sex veckor står jag framme vid altaret" !!!
Så häftigt!

Vi har tagit några till beslut och fått in några till svar om att komma eller ej.
Just nu väntar vi svar från 3 inbjudningar = 5 vuxna och 3 barn. Få se om de vill/kan komma eller ej.
Men just nu är det iaf 55 vuxna som tackat ja.Det blir 10 barn, mina 9 näbbar och en liten knodd. =)
Näbbklänningarna är klara och hänger hemma hos mamma.
Jag har sytt flugor till pojkarna, ska bara sy på resår så är dem klara.
Jag har varit hos frisören en andra gång och det känns jätte bra. Hon är toppen och håret blir super fint!
Vi (läs jag) har valt en sång som ska spelas i kyrkan. Vi har lyssnat och letat tillsammans men Conny ville mest ha rocklåtar... Och vi hittade ingen som jag tyckte var tillräckligt fin. Men jag hittade en svensk balad som Conny också tyckte var fin, så den får det bli!
Sara Löfgren "Alltid" (Du och Jag)  jag tycker den är himla fin!

OSA

Today is the day.
15 mars, sista dagen för att lämna besked om bröllopet.
Om alla har svarat? Tok nej!

Jag är inte så förvånad. Och inte särsskilt upprörd heller för den delen.
Lite trött kanske. Känns ju inte kul att behöva tjata på folk. Men jag vill ju inte bara anta att inget svar betyder nej.
Som tur är så är det bara ett fåtal av "mina" gäster som jag behöver fråga. Conny har fler. Inte helt överaskande dem av hans kompisar som inte har flickvän - sammanträffande??

Jag pratade med kyrkan idag. Det blir min konfirmationspräst! Han är jätte trevlig och inte så konservativ. Vilket känns skönt.

Inte för att vi kommer ha några konstiga önskemål om själva vigseln, men inte för "kristet". Sambon kallar sig gärna ateist, men ställer upp på kyrkbröllop för min skull.

Även om jag inte aktivt utövar min religion i någon större utstreckning, så kallar jag ändå mig själv kristen. Och har för tillf'llet mitt favorit halsband på mig - ett guldkors. Kedjan fick jag av Conny vår första jul tillsammans och korset i konfirmationspresent av mina syskon.

Och det mina vänner är vad vi kallar ett sidospår...

caketoppers

Fina caketoppers att ha på tårtan. Nr 6 blir det för oss!



Konferens

Vår bröllopskonferens blev uppskjuten, inte helt överaskande, till ikväll.
Vi har nu en liten paus och ska fundera vidare om en stund. Hoppas jag!

Vi har tagit beslut om tårtan!
Det blir den tårtan som vi hade hemma för provsmak för några veckor sen. Med passionsfrukt och chokladmousse inuti. Vit marsipan uppe på.
Här kommer lite fina bilder som jag ska ha med som tankar till konditoriet (ICA).

Jag föreslog tårta som en budapest bakelse. Men det rlstades ner. =)

Vi har även tagit beslut om varmrätt och förrätt. Känns skönt!

Vi har diskuterat bröllopsmarsch.
Vi väljer mellan den traditionella av Wagner eller den otroligt pampiga från en Midsommarnattsdröm.
Det tråkiga med den pampiga är att den inte låter så himla bra när den bara spelas med orgel... Och att spela från cd känns lite B.

Sen är det beslutet om vilken sång som ska spelas/sjungas i kyrkan. Vi har nog ingen som vi vill ska sjunga. Så där blir det nog cd.
Jag gillar "Alltid" med Sara Löfgren. Men kanske inte nödvändigtvis med hennes sång. Hon har så stark röst, jag skulle föredra en mjukare ton... Men Conny är inte helt såld på den låten överhuvudtaget så vi får väl se....
Men, vi är en bit på väg iaf!!!

Mycket

Ja, det är mycket av mycket nu.
Mycket tankar, Mycket rädslor, Mycket hemskt i Japan, Mycket is, Mycket brist på inlägg här i bloggen, Mycket planering... Ja, mycket allt.

Jag känner, som antagligen dem flesta andra att Japan är... ja. Jag saknar ord. Så hemskt. Så läskigt, så fruktansvärt.
Jag lider nåt så grymt med dem utsatta såklart, men räds även för mig själv. Det är läskigt detta med kärnreaktorerna!!!!
Jag antar att det snart kommer upp telefon nummer dit man kan ringa och smsa för att skänka pengar. En klen insats kan jag känna. Men alltid nåt antar jag. Man skulle ju vilja rädda världen. Bistånds arbete är verkligen hedersvärt.

Jag vill inte låta... ja, vad ska man säga. Okänslig? Men nu kommer jag skriva om annat. MYCKET världsliga ting. Som jag skäms lite för en dag som denna.
Men, om du nu tittat in på min blogg så antar jag att det är för att läsa om vad jag har att skriva. Inte för att uppdatera dig om läget i Japan. För om det är det du vill läsa så råder jag dig att titta på svt eller svd istället!!!! Det gjorde jag innan jag började skriva....

Alltså. Veckan har passerat, med fortsatt vila för min del. Det onda i bröstkorgen var nästan helt borta i fredags, ända tills jag hostade lite för mycket och det kändes som att nånting typ som brast i muskulaturen. Antagligen hade det läkt nästan och så när jag hostade så "gick det upp" eller hur man ska säga. Så nu är jag tillbaka till vila för en tag till. Men det känns iaf bättre än förra veckan!

Igår var jag på tjejmiddag, så underbart! Vi har alltid så roligt, dem är så härliga. =)
Kom hem vid kvart över 4 (!) och trodde att Conny skulle va hemma. Vi pratade vid 22 och han sa att han kanske skulle åka hem (från Linköping) under natten. Beroende på hur trött han kände sig. Eftersom jag inte hörde nåt så antog jag att så var fallet, annars trodde jag han skulle skicka ett sms och säga att han skulle komma idag istället.
Så när jag kom hem och ingen bil stod på parkeringen blev jag lite orolig. Ringde hans mobil. Fick inget svar.
Ringde igen. Inget svar. Ringde baren under där han bor och där jag tror han varit tidigare på kvällen - stängt. Detta eftersom jag bara bara har numret till en person där nere och han är utomlands! Efter en evighet (realtid: ca 15-20) minuter svarade äntligen en halvsovandes Conny. Tårarna sprutade (jag var aningen upprörd - läs paranoid och övertrött).
Allt i onödan. Jag kände mig ju rationellt ganska säker på att han låg och sov. Men ville inte bara "anta det". För tänk om han kört av vägen! Eller nåt. Man vet ju aldrig. Dessutom va han på akuten för blodförgiftning i fredags em, och sånt kan ju bli illa om man har otur.
Men... Allt helt i onödan. Nästa gång smsar han sa han. Det tackar jag för!

Har kommit vidare en bit i bröllopsplaneringen, och nu när conny äntligen är hemma så ska vi sätta oss sen och ta några beslut.
Jag återkommer med mer info, bilder och i-lands problem senare under kvällen!

Brudbukett

Jag har varit skamligt dålig på att skriva nu ett par dagar. Och nu är jag redan trött, så så himla mycket blir det inte idag heller.

Men jag har uppdaterat bakgrunden lite, ska lägga in nya bilder, men Conny har min dator, så deet får duga med dem jag hittat så länge. =)

Och så bjkuder jag på lite brudbuketter. Nåt åt det här hållet har jag tänkt mig!



Världens starkaste och världens svagaste

Min vän Ida. Hon är den första delen av min rubrik.
Idag begravdes hennes mamma, som dog hastigt bara 50 år gammal.
Och min vän stog stark hela dagen.
Bara 24 år gammal med sin lilla dotter på armen sa hon farväl till kistan.
Hur hon klarade detta har jag ingen aning om. Hon har inte haft ett lätt liv. Men hon är fantastisk och hennes dotter va super go!

Den andra person i min rubrik - är jag.
Jag tror, på fullaste allvar, att jag har väldens vekaste bröstmuskulatur.
För nåt år sen var jag förkyld och hostade så mycket att jag fick en spricka i ett revben. Jag trodde inte att det ens var möjligt. Men läkaren sa det, och dem bör ju veta bäst!
Nu är jag återigen förkyld. Och vad har jag lyckats med? Jo jag har hostat och fått en blödning i muskulatruen mellan 5e, 6e och 7e revbenen på höger sida.
Har väldigt ont! Speciellt när jag andas. =P
Hosta, nysa och skratta är fy, det gör ont och är inte bra. Måste ta det jätte lugnt i minst en vecka. Super skoj!
I tanken låter det jätte härligt. Varje dag åka hem och lägga sig i soffan.
Men i verkligehten? Blä!!!!!!
Men men. Kiropraktorn sa att om jag inte tar det väldigt lugnt nu så kan det ta upp till 8 veckor innan det läker. Så det är bara att vila.

Rufus veterinär ringde idag för att fråga hur det går.
Han är ju verkligen så snäll, trevlig och seriös!!! Han sa att det inte finns nånting i benet som ska kunna strula. Så även om det tar längre tid än väntat så borde han verkligen bli bra.
Om han inte är bättre om typ 2 veckor, alltså att det går åt rätt håll, så vill han titta på honom igen. Men om det går åt rätt håll behövs det inte. Då blir det mera rehab, fortsatt simning och förhoppningsvis mot framtiden och ett roligare liv för världens finaste hund.

Klockan är nu kvart över åtta.
Jag har druckit två koppar te, och ätit massa halstabletter. Tagit hostmedicin en gång och det blir en gång till innan jag somnar.
Jag får inte hosta. Jag vill inte hosta. Det gör ont att hosta. Och det kittlar i halsen!!!

Ca 20 minuter kvar av Criminal minds avsnittet jag tittar på. Sen blir det prommenad med Rufus i hela 10 minuter! Sen ska jag bog gå och lägga mig. Försöka sova bort så många timmar som möjligt. Hoppas att jag vaknar imorgon med mindre smärta eller åtminstonde mindre hosta.

Hår

Jag är inte så bra på hår.
Som jag sa til frisören idag "Jag sätter upp en tofs sen är jag klar".

På bröllopet är det tänkt att jag ska ha en krona. En vit, knypplad krona som min farmor har gjort.
Det i kombination med det faktum att jag inte kan hår spec bra (läs: alls) så behöver jag en frisör på dagen D.
När jag provade klänningar ibörjan på året så framgick det att frisör måste bokas tidigt! Så jag ringde runt och hittade en som ville och kunde hjälpa mig. "Hör av dig när du vill komma och göra en provuppsättning" sa hon.
Sagt och gjort, jag har funderat och ringde igår för att boka tid. Då kan dem inte hitta min bokning - och frisören är i Thailand! "Men hon får lösa det, hon ringer dig på måndag". Jätte trevlig var hon jag pratade med och det kanske löser sig utan större problem. Men nu känns det ju inte så toppen bra...
Så idag ringde jag en annan frisör. Fick en tid till nästa vecka.
Ska fundera lite på hur jag vill göra...
Under tiden kommer lite bilder här!