Mycket

Ja, det är mycket av mycket nu.
Mycket tankar, Mycket rädslor, Mycket hemskt i Japan, Mycket is, Mycket brist på inlägg här i bloggen, Mycket planering... Ja, mycket allt.

Jag känner, som antagligen dem flesta andra att Japan är... ja. Jag saknar ord. Så hemskt. Så läskigt, så fruktansvärt.
Jag lider nåt så grymt med dem utsatta såklart, men räds även för mig själv. Det är läskigt detta med kärnreaktorerna!!!!
Jag antar att det snart kommer upp telefon nummer dit man kan ringa och smsa för att skänka pengar. En klen insats kan jag känna. Men alltid nåt antar jag. Man skulle ju vilja rädda världen. Bistånds arbete är verkligen hedersvärt.

Jag vill inte låta... ja, vad ska man säga. Okänslig? Men nu kommer jag skriva om annat. MYCKET världsliga ting. Som jag skäms lite för en dag som denna.
Men, om du nu tittat in på min blogg så antar jag att det är för att läsa om vad jag har att skriva. Inte för att uppdatera dig om läget i Japan. För om det är det du vill läsa så råder jag dig att titta på svt eller svd istället!!!! Det gjorde jag innan jag började skriva....

Alltså. Veckan har passerat, med fortsatt vila för min del. Det onda i bröstkorgen var nästan helt borta i fredags, ända tills jag hostade lite för mycket och det kändes som att nånting typ som brast i muskulaturen. Antagligen hade det läkt nästan och så när jag hostade så "gick det upp" eller hur man ska säga. Så nu är jag tillbaka till vila för en tag till. Men det känns iaf bättre än förra veckan!

Igår var jag på tjejmiddag, så underbart! Vi har alltid så roligt, dem är så härliga. =)
Kom hem vid kvart över 4 (!) och trodde att Conny skulle va hemma. Vi pratade vid 22 och han sa att han kanske skulle åka hem (från Linköping) under natten. Beroende på hur trött han kände sig. Eftersom jag inte hörde nåt så antog jag att så var fallet, annars trodde jag han skulle skicka ett sms och säga att han skulle komma idag istället.
Så när jag kom hem och ingen bil stod på parkeringen blev jag lite orolig. Ringde hans mobil. Fick inget svar.
Ringde igen. Inget svar. Ringde baren under där han bor och där jag tror han varit tidigare på kvällen - stängt. Detta eftersom jag bara bara har numret till en person där nere och han är utomlands! Efter en evighet (realtid: ca 15-20) minuter svarade äntligen en halvsovandes Conny. Tårarna sprutade (jag var aningen upprörd - läs paranoid och övertrött).
Allt i onödan. Jag kände mig ju rationellt ganska säker på att han låg och sov. Men ville inte bara "anta det". För tänk om han kört av vägen! Eller nåt. Man vet ju aldrig. Dessutom va han på akuten för blodförgiftning i fredags em, och sånt kan ju bli illa om man har otur.
Men... Allt helt i onödan. Nästa gång smsar han sa han. Det tackar jag för!

Har kommit vidare en bit i bröllopsplaneringen, och nu när conny äntligen är hemma så ska vi sätta oss sen och ta några beslut.
Jag återkommer med mer info, bilder och i-lands problem senare under kvällen!