Det verkar va mjölken...

Idag provade vi den mjölkfria gröten med banansmak. Gott! tyckte Kian och inga prickar flammade upp. NICE! tyckte mamma!
Visserligen inte helt nice eftersom jag ju föredragit om han hade tålt mjölk... men vi får hoppas att det växer bort. Om det nu är det, det vet vi ju inte till 100% än. Men det är det enda som skiljer grötarna åt..... Och om det är nåt han inte tål är det ju skönt att veta vad.
Nu hoppas vi innerligt att han kommer tåla både ägg och fisk! För gluten verkar ju funka. (Yeayh!) Tiden får utvisa.....

I Måndags gjorde jag mitt första besök på Öppna förskolan. Det var...... okej. Inte "Super trevligt!" som jag känner när jag träffar mina AFF-kompisar. Men okej. Roligt att komma ut och träffa folk och andra barn, det tror jag är nyttigt för Kian. Och uttröttande. Hehe. Men nästa gång ska jag nog "stämma date" med nån, så att jag vet att jag kommer ha nån att prata med. Kände mig som en nykomling utan några vänner, haha! Vilket jag ju var eftersom alla andra varit där förr och verkade känna minst en annan förälder. Men man lär ju känna....
Men som sagt, helt okej. Så inget jag kommer att göra varje vecka, men nån gång ibland!

Där emot var det en mamma där som jag..... oberverade. (Neutralt och fint ord...)
Hon var först där (jag kom som tvåa) och satt och hade lite "gå-träning" med sin dotter när jag kom. Och flickan gick fint fram till mamma. Uppenbarligen relativt ny i konsten men med tillräcklig koll för att klara sig själv. "Söt och duktig tänkte jag" och satte mig med Kian på golvet.
Sen såg och hörde jag ju den där mamman eftersom jag satt så nära.
Och hon var på flickan typ heeela tiden!   "Upp och stå!"    "Titta lampan!"    "Kom, gå till mamma!" "Var är lampan?"    "Stå - gå - stå - gå...."    "Titta - titta!"    "Du är så laaat".
Och jag tänkte att det var ju lite konstigt att hon var så på henne när man är på "öppnis", där trodde jag tanken va att barnen skulle "umgås" med andra barn och föräldrar med föräldrar. Typ. Såklart inte helt, men ja... Hård träningen kan man ju köra hemma, om man nu känner behov av det. Men hon fortsatte, "Upp! - Titta! - Gå!"
Så till slut frågade jag hur gammal hon va - 9,5 månad! "Oj! då är hon tidig" sa jag. "Ja det men det har ALLA mina barn varit" svarade mamman. Konstigt med den...... coachningen.......