oahahaha!
Ja, förlåt. Jag erkänner.... Jag är lite självgod och mycket ego. Men mitt mamma-hjärta sväller ju över med flera ton när det här händer:
Kian vaknar till och gråter lite lätt. Conny går dit och försöker söva om. Kian gråter mer. Conny plockar upp och vyssar bäst han kan. Kian fortsätter gråta. Jag går dit, tar Kian i famnen - han tystnar och somnar om.
Kärlek!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar