Just det, den här finns ju kvar...

Det här va ett tag sen. September 2014 var senast jag skrev nåt här.
Tiden då mitt liv rusade framåt. Åt exakt rätt håll. Vi hade börjat renovera ett hus att flytta till. Jag var äntligen gravid med vårt andra barn.
Så lyckligt ovetande jag var då. Om vad som skulle hända inom bara ett par månader.
Hela min värld skulle rasa.
Hela min varelse skulle smulas sönder till spillror och min uppfattning om människor skulle för alltid förändras.
Det låter kanske överdrivet dramatiskt. Herre gud, ingen har dött. Folk separerar varje dag.
Men kanske inte sådär.

Det har gått lång tid nu. Ett och ett halvt år. Än är inte alla delar lösta. Huset jag ska bo i är fortfarande inte klart så vi har inte kunnat göra en ordentlig bodelning. Men det viktigaste, barnen, är under kontroll och vi har fått till rutin på det. Inte alltid klockrent, men det funkar och barnen mår bra. Allt annat känns oviktigt i sammanhanget.

Jag brukar skoja om att jag ska skriva en bok om det här helvetet. Men samtidigt vill jag inte berätta. Inte för nån. Det finns så mycket som jag aldrig har berättat. Saker som hänt. Saker som har sagts.
Jag har inte berättat min version för att mota skvallret på byn. Bara försökt mildra skadan genom att försvara honom och säga att "Ibland blir det inte som man har tänkt". Och det är jag nöjd med. Jag vill inte att folk ska veta. Det räcker med det de redan vet.
Resten är mitt. Mitt att begrava långt bak i historien i hopp om att aldrig nånsin behöva uppleva det igen.

Ett löfte

Jag fick en kommentar att det kanske, möjligtvis är lite dåligt med uppdatering här på bloggen. och ja, alla har ju rätt till sin åsikt... Men jag lovade iaf ett inlägg denna helg, so here it is!

Dagen har varit riktigt bra. Började med mysmorgon med barnprogram på tvn med min skatt. Sen iordningställande av vallokalen inför imorgon. Målning av fönster, städ av badrum och Conny klippte gräset. Många måsten avkryssade!
Jag har nu målat om hela huset, grått för att matcha garaget istället för rött (svartaktig med torr och flagnande look). Det blev jätte fint och fräscht. Har området runt trappan kvar en strykning till och lite på garaget som ska målas en sista strykning. Sen kan jag lägga penslarna på hyllan för ett tag.
Vi pimpar huset och tomten för fullt just nu för att få klart en massa projekt samt öppna dörrar ifall vi väljer att sälja och flytta till sommaren. Vilket vi hoppas!
Älskar absolut huset, tomten och området på många sätt. Men det vore härligt på många andra sätt att flytta. Större! Och högre i tak. Och bättre isolering... Ja. Det finns vissa nackdelar här i vår stuga, men lyckligtvis vägs de upp av fördelar som gör att man står ut.

Imorgon är det som bekant valdag. och jag ska sitta som röstmottagare hela dagen. Nästan, vi har lite raster. Att vara röstmottagare innebär att jag är neutral. Hur hårt man måste dra det kan väl säkert diskuteras, men det absolut viktigaste för mig är ATT MAN RÖSTAR!!!
Om alla som vid förra valet lät bli att rösta hade masat sig dit och röstat på ett och samma parti, för enkelhetens skull kan vi ju säga ett helt okänt parti som i övrigt alltså inte fick några röster alls, så hade det partiet varit det tredje största i riksdagen idag!
För valdeltagandet ligger runt ca 80% och de enda partierna som i förra valet låg över 20% var M och S. Så gå och rösta!!!
Och försök få med dig alla andra.

Fina pojken min måste jag ju skriva om också eftersom jag uppdaterar så sällan. Han pratar nu hur bra som helst. Mycket och gärna som man säger!
Han är även blöjfri både dag och natt. Hur det nu gick till, min lilla bebis... *hrmpf*

Nu ska jag måla naglarna och sen sova gott. Är riktigt nöjd med dagen och läste nyss igenom handledningen inför imorgon för att friska upp minnet.
Massa roligt framför mig de kommande helgerna!
Nästa helg ska vi fortsätta med huset plus att svärmor fyller år så jag hoppas att det blir nån form av firande. Måndag-Tisdag sen ska jag på jobbkryssning. "Bygga relationer". Har inte känt mig jätte pepp för det men börjar ladda om lite nu, med rätt inställning brukar det mesta bli bra.
Sen är det en helg emellan innan det borde vara dags för Mickelsmäss i Örsundsbro! Denna älskade marknad som med skeptiska glasögonen på är mer eller mindre samma sak år ut och år in bla bla bla. Men som jag bara ÄLSKAR!!!! Tradition, cocosbollar och t-shirtar med roliga tryck (som man förvisso kanske redan tröttnat på såhär efter 20 år, men sluta gnälla jag älskar Mickelsmäss!).
Och helgen efter det::::: Dumdumdadum - ska jag åka med några kompisar och titta på bröllopsklänningar! För en av mina närmsta vänner ska gifta sig nästa sommar. Och jag har laddat under ett par veckor med "Brud i Beverly hills" som gick på tv.

Hög tid igen

Det har gått många månader och jag har varit på väg flera gånger. Men inga inlägg har det blivit.
Så idag var det dags! En nyinvigning av bloggen, så här inför sommaren.
Jag kollade in statistiken och blev otroligt glad att se att det fortfarande finns några trogna som tittar in här?! Jag har loggat in några gånger och det har alltid varit några som tittat in de senaste dagarna. Och den senaste månaden nu har det varit 278! Trots min inaktivitet. Kärlek till er!

Så vad har hänt sen sist?
Nu har jag skrivit nästa mening två gånger och sen suddat ut. Ska jag skriva känslorna som vill komma ut nu? Eller börja med livet i stort?
Jag är och vill vara optimist, så jag börjar väl med livet i stort. Och då är allt fantastiskt! Kian utvecklas nåt så otroligt just nu. Pratet har verkligen släppt och han är alldeles underbar såklart. Och trotsig. Skriker och slänger síg på golvet när han inte får som han vill. Slåss ibland. Ja ni vet, han är en tvååring.
Man skulle kunna tro och önska att huset/tomten var perfekt nu - meeeeen riktigt så är det inte. Vi har flera påbörjade projekt, som förhoppningsvis kommer bli klara innan vi flyttar härifrån. Eller gå i pension. För då orkar vi nog inte bygga murar och vedbod och staket, flytta stenar till ett stenröse och hoppas att vi någonsin ska få ordning på rabatterna. Det kan verkligen bli jätte fint här!

Jobbet då. Det rullar på. Om lite över en månad ska jag börja med bokföring. Jag har gått en kort kurs, så jag har lite koll, men 2 års kurs till hade nog inte skadat. Om inget annat så för min självkänslas skull. Det känns otroligt läskigt, men också väldigt roligt. En sommar full med frågetecken ligger framför mig den saken är i alla fall klar.

Ja, det var en lagom uppdatering för idag tror jag. Det finns andra känslor här inne, men de får nog komma ut en annan dag. Klockan är mycket och jag har en del att göra innan jag kan sova. Eller så kanske jag skulle strunta i att sova och göra allt som jag tänkt göra de senaste veckorna men sen bara struntat i.

Appropå det, saker jag struntar i alltså, så tog jag tag i träningen i början på året. Det var askul och gick jätte bra, jag är riktigt stark! Men... så... slutade jag. Och nu känner jag mig som en total soffpotatis igen. Trodde verkligen att jag skulle bli gravid igen och det har bromsat mig lite. Och det gör det fortfarande. Trots att jag vet att jag behöver träna oavsett hur det blir med framtida graviditeter för min kropp behöver mer muskler. Men jag bara vill inte. Får se om jag kanske får ny inspiration till hösten. Men nu tänker jag bara njuta av sommaren och livet. Och reda ut det här med att sköta bokföring....

Dr Jones Jones, calling Dr Jones....

Ja nu vet jag iaf vad som är gjort denna gång.
Äggledaren på höger sida är helt borta. Vilket faktiskt är skönt då ska det inte kunna strula nåt mer. Ska tillbaka på återbesök i nästa vecka eller veckan efter. Känns bra att de ska kolla men samtidigt lite meningslöst med tanke på att jag var där och blev undersökt av en läkare OCH överläkaren samma dag som det hände och de uppenbarligen inte såg/förstod. Såå.... Men nu hoppas jag att det är över.

Jag har tråkigt här hemma dock. Och det ska bara Tisdag......
Funderade på om jag kanske ska ta och bli blond igen? Då har jag nåt att göra i alla fall!

Sjukskrivning - min nya grej

Så var jag då tillbaka i sängen. Akut operation natten mellan torsdag och fredag och nu har jag kommit hem.
Sängliggandes och väntar på att smärtan i magen ska släppa.
Ont i ryggen också av ännu mera sängliggandes. Uttråkad. Uppenbarligen lite självömkande. Men det kunde ha varit värre!
Nu hoppas jag verkligen att det är över.

Uppdatering

Idag var det så dags för ännu en undersökning i uppsala.
Fick en isländska* som var trevlig och duktig. Kändes det som. Efter att hon undersökt gick hon för att prata med överläkaren som kom med tillbaka för att undersöka han med.
De kom fram till att nånting verkar vara kvar där inne. Så nu fick jag en tablett som ska hjälpa kroppen att få ut det.
Nästa vecka ska jag tillbaka igen och då hoppas jag att det ser bättre ut. Annars måste det till nåt annat... men det hoppas vi att jag slipper!

* Läkaren som sydde mig efter förlossningen var också isländska. Lite lustigt för jag hade inte gissat att det finns så många isländska läkare på akademiska liksom men jag lyckas få dem. Kanske är ödet!

Tabletten var en av de man tar vid medicinsk abort (då tar man två). Så efter nästan ett halvt kejsarsnitt och nästan en halv abort så vore det tusan om den här graviditeten inte skulle ge med sig....

Stilltje

Ja jag skriver inte just nu. Det får vänta.
Men min kropp är fortfarande inte helt okej. Så imorgon blir det ännu ett läkar besök. Och det är lite kaos på jobbet. Och den här veckan har jag jour. Så. Ja.
Men det blir bättre. Snart är det Oktober och då är det lugnare.
Men jag lutar mig mot det finaste i världen och känner att livet ändå är heöt fantastiskt; Min son!

Så bra skrivet!

Detta är väl värt ett par minuter av din tid:

http://vaniljlatte.wordpress.com/2013/08/12/ar-du-redo-att-bli-foralder/

Helt normalt!

Det måste ju vara det uttryck svenska gynekologer/barnmorskor använder mest. Men för en gång skull blev jag bara glad av att höra det.
Märkte att det verkar vara en ny blödning på gång (ursäkta oversharing men det är faktiskt min blogg så nu blir det så!). Och jag tänkte att det säkert är som det ska. Men jag ringde gynakuten för säkerhets skull. Och mycket riktigt. Hon sa själv att det är dumt att de glömmer informera om att den kommer komma, men det är helt normalt. När gravid hormonerna nu sjunker i kroppen så kommer livmodern att stöta ut den uppbygda slemhinnan. Så jag kan förvänta mig en kraftig mens. Så det var ju positivt! Eftersom det betyder att gravid hormonerna troligen fortsatt att sjunka som de ska.
På tisdag ska jag lämna blodprov för att kolla just hormon nivån och igår tog jag bort förbandet. Det ser fint ut. Baddade med lite vatten i morse och tänkte duscha ikväll. Inte tvätta såret men låta vatten rinna över för att skölja lite lätt.
Det har kliat en del idag, men det tolkar jag som positivt för det är nog för att det läker.
Har just haft besök av både svärmor och min vän med dotter. Trevligt! Nu ligger jag på sängen och vilar magen medans kian sover.

Och sist men inte minst: Jag är nu Faster!!! En fin och frisk liten pojke tittade ut igår. (Samma dag som Liam, haha!)
Får se när jag får träffa underverket. Det lär säkert dröja lite. Men nu är han i alla fall här. Mys.

Instagram

Idag har mycket av smärtan släppt. Så skönt! Jag tyckte att det var så konstigt att jag fortfarande hade så pass ont.  Men nu känns det bättre. Och imorgon ska jag ta bort förbandet. Lite läskigt tycker jag. Jag har ju ingen erfarenhet alls av sånt här. Men efter den här sommaren känns som som att jag kommer ha lite bättre koll på sårvård.. först knäna å nu magen.

Hade extremt tråkigt idag så nu har jag ett instagram konto.  Frid_is   (förstås)   mest för att jag vill kunna följa andra, så jag vet inte än hur aktiv jag kommer va. Men nu har jag det i alla fall.

Ligger och lyssnar på ljudbok och regn. Så nu måste jag upp å kissa. Sen hoppqs jag att slummern slår till. Så himla härligt att somna till saga! ;-)

Hem ljuva hem

Kian var lite avvaktande till en början. Men nu har jag fått gosa - äntligen! Ligger i sängen och lyssnar på hans andning. Och vilar. Snart ska Conny lägga honom i hans säng. Men en liten stund till får jag njuta, absolut min älskade pojke.

Idag får jag åka hem!

Nu har jag duschat och tagit på vanliga kläder. Om ca en timme kommer Conny och hämtar mig. Sen ska jag krama och pussa kian hela kvällen!!!!!
Stillsamt.

Så det kan gå

Ja, ibland blir det helt enkelt inte som man har planerat.
Helgen skulle bli den varmaste i år. Vi skulle sola, bada och spela brännboll. Istället ligger jag nu inlagd på akademiska sjukhuset i uppsala.

Det började förra fredagen med en liten blödning. En vecka före mens. Skumt tänkte jag. Tdigt missfall eller nidblödning. Fortsatte med lite små blödningar/flytningar under veckan. Så fedag morgon tog jag ett gravtest som visade positivt. Men jag anade att det var ett tidigt missfall på gång. Så igår (lördag) morse fick jag magkramper.

Ringde in till gynakuten som sa att det nog inte var nån fara, bara att vänta ut eller om jag fick feber eller ont på en sida skulle jag ringa tillbaka.
Så vi åkte hem till mina föräldrar för lite poolhäng så att jag skulle kunna ligga och vila. Men magen blev inte bättre. Så när jag skulle gå på toa svimmade jag två gånger, varpå Conny ringde ambulans.

Väl inne misstänkte läkaren utomkvedshavandeskap så det blev akut operation. Och mycket riktigt så var det. Jag var tydligen gravid i vecka 8 utan att ha vetat om det.

Så nu ligger jag här. Öm. Och ensam. Saknar Kian massor!!! Tror att jag kommer få åka hem imorgon. Är lite orolig att min lilla tromb till pojke kommer klättra på min mage men mamma får helt enkelt var tråkig i några dagar/veckor tills det här har läkt.

Känns... muppigt. Lite personalbrist på jobbet och jag verkar bli borta minst ett par datar. Bus-Kian som jag inte kommer kunna busa med eller ens lyfta.
Och hur det blir med eventuella framtida syskon får vi helt enkelt avvakta några månader och se hur vi känner och om det i så fall funkar bättre nästa gång. Tur att vi har världens finaste pojke redan som fyller mitt hjärta till bredden, tom på 5 mils avstånd.

Fick ett litet brev från Matilda. ♥

Slut på del två

Imorgon måste jag köpa den tredje boken!

Kian ligger och snörvlar i sin säng. Lite snorig. Han har sovit lite dåligt så det återstår att se om det är tänder på gång eller bara förkylning.
För en gångs skull är jag sov-redo före klockan tio. Jag räknar nämligen med dålig sömn i natt... dels pga Kians dåliga sömn.
Men i natt ska nog ingen leksak väcka mig iaf! Klockan ett-två i natt stod jag nämligen (inte mycket klädd) ute på altanen och skruvade ur batterierna ur Kians sparkbil. För den spelade. Flera gånger. Vet inte om det var ett litet spökbarn som ville leka eller en knasig mojäng. ;-) Men utan batterier så störde den inte längre mig i alla fall!

Snart är det helg. Den inleds med tjejkväll imorgon. Sen skulle vi spela brännboll med Connys familj på lördag men det verkar bli lite lite folk.
Och ingen Lill-kusin än. Jag väntar med spänning på att bli faster! Imorgon är de beräknade, så när som helst nu!

Mera regn

Inte en dag för sent. Shit pommes va gräset växer nu när det äntligen kommit regn! Och då har vi ändå vattnat nästan varje dag. Men nu har det sagt poff!
Det bästa med regnet är att jag kan sitta inne i soffan och surfa efter tyger till Kians rum utan att få dåligt samvete. Jag ska ju måla garage också... Men det får bli en annan kväll. Imorgon kanske.
Angående tyget så hittar jag inte. Jag blir inte nöjd. Vet inte vad jag ska hitta på till gardinerna. Hade en vision att det skulle vara natur/skogs/djur tema. Men så snubblande jag ju över Bamse tapeten. Så nu vet jag inte hur det ska bli.. Känns ganska splittrat för stunden. Men det blir säkert fint. Hur det än blir. När det nu blir.

Klockan går fort. Trots att jag slutar fyra så är klockkan plötsligt åtta och innan Kian sover ordentligt, ibland så mycket som halv nio. Och nu halv tio. Innan jag är nerbäddad har vi närmat oss 22 och så vill jag läsa lite. Snart klar med del 2! I like. Måste åka och köpa del tre.
Det här är nog en av få böcker som jag kan tänka mig att läsa om. Fast då kanske jag hoppar över de "explosiva orgasmerna", eller iaf bara skummar igenom dem styckena. Svårt att inte himla med ögonen när de ständigt kommer tillsammans och varje gång är det så att jorden skälver och hon nästan svimmar... Nog för att det är annorlunda när man är nykär men.... ja. Vi är gifta, med en liten kotte på 1,5 sovandes i samma rum. Jag känner inte igen mig i så mycket av just den delen om vi säger så. Men boken är inte sämre för det!

Tisdag morgon

Jaha, dags att gå upp då. Men kian ligger här bredvid och sover så sött...
Ca en timme och en kvart på oss att äta frukost och fixa håret, fylla och byta en bajsblöja. Känns som att nån av delarna kommer bli åsidosatt...

Igår fyllde jag släpet för andra gången så nu är sophöten utanför garaget äntligen borta!  Conny har det mdd sig och tömmer idag.
Conny började med kians rum i helgen men det är en bit kvar... och jag har börjqt mit evighets projekt: måla garage. Men det är bara en strykning sen är det heeeelt klart!
Hoppas komma ut och fixa klart södra långsidan ikväll och påbörja den bakre långsidan.
Gräset vi sått har kommit upp jätte fint ich för första gången pp lönge kunde vi klippa den befintliga gräsmatten med gräsklipparen istället för röjsågen... haha! Några gropar kvar som ska fyllar igen och sås på med nytt gräs och sen mer jord på sista hörnet så år vi klara med gräset. Jag tvivlar på att gräset blir klart i år... men vi får se. Garaget och Kians rum är viktigast.

Doften av sommar regn

Ikväll blir det extra härligt att somna med fönstret på glänt.

Ehrm...

Nej, det jlev ingen målning idag heller. Jag ska nog krypa nernunder täcket och läsa vidare i del två nu. Eller titta på criminal minds.
Det var en bra dag på jobbet! Men jag längtade hem lite extra eftersom mina pojkar var hemma och hade härlig semester.

Imponerad

Min son är smart. Eller... det kan också vara så att jag har för låga tankar om honom...
Idag när han letade efter jordgubbar så sa conny "det finns nog inga kvar för det är för torrt". Då sprang Kian in i huset och hämtade sin vattkanna och sa "batta!"
Inte trodde jag att en så liten kunde göra en sån koppling! Och talet är verkligen på gång nu. Det kommer mer och mer och det är ofta han säger nåt som vi inte förstår men som han säger om och om igen och tittar på oss som att han tänker "men jag säger ju xx!"
Tror att han har nya tänder på gång också för han dregglar en massa och det har han inte gjort på jätte länge. Än så länge är det fyra uppe och två nere.

Imorgon börjar jag jobba igen. Och det känns helt okej! Just precis nu har jag en massa hopp och positiv inställning inför framtiden, det blir bra! På nåt sätt. Helt ärligt så är en anledning till den känslan att jag tänkte igår "det är bara ca 6 jour veckor - sen är det jul!" Och sen sex till så är det semester igen.
Bara 30 sidor kvar i min bok. Den är bra! Och sen ska jag börja med nästa. Sen måste jag köpa den sista. Om du har missar det sp är det 50 nyanser jag läser. Bara lite efter alla andra.
Sen har jag Viveca Steens senaste bok att lyssna på. Härligt.

Östergötland

Åå va bra vi har haft det! Den här veckan har ju varit min komprimerade semester. En hel sommar inklämd på en vecka. Och det har varit underbart!
Jag har laddat sol, nys, bus och kärlek för att klara det kommande året som jag tror kommer att bli jobbigt. Eller kan i alla fall bli...

Men åter till glädjen!
Igår styrde vi kosan ner mot Linköping. Kian var snäll men vaknade på vägen. Så vi stannade vid Jul.... ja vad hette det? Julbo kanske? Jaja, hur som, lite herrgårds liknande vid vattnet. Bensträckare och fika/gröt innan vi fortsatte hem till Kians farfar i Linköping.
På kvällen blev det Kians första riktiga restaurang besök - det gick helt okej. Vi hann äta innan han blev för busig och han ville inte äta riktigt så han fick gröt också/istället. Men helt okej.
Idag åt vi frukost med farfar och hans nya fru innan vi åkte till Kolmården för en heldag. Och nu är vi hemma. Lite trötta. Ska bli skönt att krypa till kojs snart.

Den första bilden kallar jag "The four faces of roadtrip". :-D