Sista dagen

Idag har jag gått 38 fulla veckor. Var hos BM igår och allt ser bra. Men hon tror inte att jag kommer få tidigt, så nu är jag inställd på att det kommer dröja två veckor till, vilket är väldigt skönt eftersom jag varit lite nervös!
Imorgon jobbar jag min sista riktiga heldag, innan mammaledigheten alltså. Det känns... konstigt. Bra. Skönt. Lite välbehövligt. Lite tråkigt. Så ja - konstigt!
Men, skönt att inte ställa väckarklockan utan att faktiskt kunna försöka sova lite extra, eftersom jag inte sover jätte bra på nätterna. Skönt att vara inne i de här sista två veckorna så vi kan/ska börja göra iordning här hemma. Spjälsäng, skötbord osv. Så att allt är klart. Och då är det ju väldigt skönt att jag kommer vara ledig, så att jag har hela dagarna på mig!
Sen kommer jag kanske titta in lite på jobbet, om de behöver mig eller om jag får tråkigt.

Rufus är så klok. Conny sa just att "Det är mig han tittar på när han vill gå ut". Ja, jo, så är det ju nu. Förut var det alltid mig. Men han vet att det är husse som tar hand om prommenaderna nu. Klart det skulle vara bra för mig att gå med. Det gör jag vissa kvällar. Men jag orkar inte alltid. Eller, jag skulle ju orka om jag verkligen ville eller behövde. Men det känns mycket skönare att ligga på soffan och vila! Om några veckor blir det mer prommenader igen. Och kanske redan om några dagar när jag inte jobbar på dagarna.

Naivt inlägg

Japp, nu ska ni få nåt att skratta åt. I alla fall ni som redan har barn.
Jag har tråkigt och känner att jag ändå vill skriva ner dem här tankarna. Så jag får helt enkelt bjuda på att ni kommer himla med ögonen eller le med ironiska ögon när ni läser.

Det handlar om mina tankar om min mammaledighet.
All den här TIDEN som jag kommer ha ni vet??
För bebisen sover ju mycket i början och vad ska jag göra då?
Jo de ska jag tala om för dig!

Jag ska städa. Baka. Laga mat. Städa igen. Gå prommenader både med och utan hund. Borsta hunden. Baka eller laga mat igen. Träna träna träna! Och förhoppningsvis hinna titta in lite på jobbet ibland också.

Det här är inte nån form av idyllisk bild jag byggt upp om att jag VILL ha det så. Eller att jag FÖRVÄNTAR mig att det ska bli så. Det är bara såna tankar som snurrar runt.
Jag tror att det är mycket för att just sitter jag här. Bebisen trycker och bökar, fast jag bara sitter still, det är väl för trångt där inne just nu antagligen. Men jag vet att om jag försöker göra nåt så blir jag trött, fort. Sammandragningarna sätter igång och jag flåsar som en flodhäst. Och ändå anser jag mig må BRA! Hur har dem som har en jobbig graviditet det??

Min mage är stor. Inte gigantisk, men stor. Den är lixom ivägen när jag ska göra saker. Den är tung för mina ben att bära omkring på. Och just därför så längtar jag nu efter allt jag kommer KUNNA göra, rent fysiskt, när bebisen är född.

Men nu är jag ju inte dum. Och inte fullt så naiv som inlägget kanske anyder.
Jag VET att barn tar tid. Jag VET att bebisen inte sover mer än korta stunder i sträck. Jag VET att det kommer vara jobbigt med amning m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.

Men i min fantasi, så ser jag mig själv just nu på gymmet, på en crosstrainer för att vara exakt. *Liten sover i sin liggdel från vagnen på golvet framför och jag tränar till bra musik.
Nästa sovpass går jag ut på prommenad med vagnen och Rufus. Eller kanske passar på att städa/baka/laga mat.
Det är ändå lite roligt, att bara nu, dem här sista veckorna jag har kvar, får leka med dem här bilderna i mitt huvud. Fullt medveten om att dem inte kommer bli verklighet, men ändå, sugen på att låta hoppet finnas kvar där som en svagt lysande stjärna långt borta.
För att sen, om ett par veckor, med mitt mirakel i famnen, trött som ett as med såriga brsötvårtor konstatera att jag är lycklig som få, men vad är det för fel på snabbmat?? Och hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete!!

Fint gravid

Japp, den kommentaren fick jag idag. Man skulle kunna uppröras av sättet att uttrycka sig, men eftersom det var en komplimang så väljer jag att inte ta upp den diskussionen!
Snällt sagt och snällt menat. Så jag tackar och bockar!

Som SusyQ kommenterat så börjar det ju närma sig rejält nu - I love it!!! Det känns jätte bra. Det är underbart att ha honom i magen och jag njuter av den tiden som är kvar.
Men jag längtar. Längtar efter att få se honom i ögonen. Längtar efter att få känna hans hud under mina fingrar. Längtar efter att se hans första skratt.

Jag fasar och längtar efter förlossningen. Är grymt nyfiken på hur det kommer att vara när de startar. Kommer vattnet gå? Kommer jag få värkar? Kommer jag fatta på en gång att det är värkar? Hur ont kommer det att göra? Hur kommer jag att "klara" smärtan? Undrar vad det blir för bedövning och hur lång tid allt kommer ta. Undrar om jag kommer att får ringa Conny och säga att jag tror nåt är på G eller om han kommer vara hos mig redan då?
Har ju fasat lite den senaste veckan... Men mest har jag försökt identifiera känslan som jag haft. Och härom dagen tror jag att jag kom på det. Jag vill göra "bra" ifrån mig.
Sån är jag. Så har jag nog alltid varit och kommer säkert alltid vara, att jag vill vara "duktig". Och hur är man duktig på att föda barn? Jo, man komemr hem med ett barn. That´s it. Det finns inget bättre eller sämre. Det finns bara ATT föda barn.
I alla fall är det så i mina ögon. Och därför känner jag mig lite förvirrad. Jag har inga förväntningar på in egen prestation. Vilket ju är jätte skönt!!!
Min enda målsättning är att slappna av och ta det som det kommer. Om jag klarar mig med bara lustgas - toppen! Tar jag varenda bedövning de har att erbjuda - jaha, tur att det finns då!

Ja, jag längtar. Så är det. Efter allt!

Dator dator dator

Ja, jag är ju dårå en teoretiker. Vilket på 2000-talet verkar betyda att man spenderar största delen av sin tid framför en dator.
Efter en hel arbetsdag framför skärmen har jag nu ägnat några minuter till ideellt arbete - framför datorn!
Bygdegårds föreningens verksamhetsberättesle skulle skrivas och nu är det gjort! I dagarna ska vi skicka ut inbjudningar till  årsmötet, som jag troligen kommer missa. Mötet är den 24/2 och då räknar jag med att ligga hemma och mysa med min söta bebis!
Inget som egentligen hindrar mig från att åka på mötet kanske, men dem brukar inte vara så super givande, så vi får se hur vi mår. Men jag räknar inte med att delta i alla fall.

Nu ska jag skaffa en mailadress till gården och skriva ihop en instruktion till valberedningen.
Skulle bra gärna vilja sova istället dock!
Nu sa Conny att maten var klar också....

Kalla Nerver

Så var ännu en helg förbi. Varje minut som går kommer jag närmare förlossningen. Och just nu känns det lite läskigt!
Fy fan va ont det kommer göra. Satan i gatan vilken jobbig pers min kropp kommer utsättas för.
Och sen såklart världens underbaraste. Men just precis nu, i skrivande stund, är det inte det nyfödda barnet jag ser framför mig. Det är min toksvettiga kropp och min mage som knyter sig i ännu en helvetisk värk. Ett dygn av smärta.

Jag har varit så cool. Undrar om jag spelat? Lurat mig själv eller helt enkelt bara varit lugn. För just nu? Not so much!!!
Det går upp och ner. Och nu är det ju faktiskt nära så det är väl kanske inte så konstigt att det börjar kännas jobbigare och mer verkligt.

Men det ordnar sig. Såklart. Det måste det ju göra. På nåt sätt. "Alla andra klarar det ju". Så visst.
Men ursch.........

Jag längtar - Till Mars. Då är han här och jag börjar förhoppningsvis vara som vanligt igen....
Jag längtar också till om en timme. När den här känslan har lagt sig och jag får tillbaka mitt lugn...

På dagen idag varjag med och tittade på min fina systerson som spelade hockey. Duktiga killen! Han har blivit jätte duktig på att åka skridskor, men har väl fortfarande en bit kvar i själva speltekniken så att säga. Men jag tycker han är duktig! Definitivt duktigare än jag hade varit - mot samma motstånd, haha!

Den gröna 9an är det vi hejar på!

Jag älskar att titta på när barnen uppträder och tävlar. Så duktiga!

Igår hade jag min egen version av "uppvisning" eller så nära jag kommer i alla fall. Tjejmiddag. Det blev lyckat! Trevligt som alltid och dem gillade maten. Nice!
Och äntligen fick jag arslet ur och såg till att städa fint här hemma!

Smittande glädje och irritationsmoment

Idag när jag gick på ICA fick jag massa spontana leenden.
Jag åkte ner för att handla lite snabbt, osminkad med borstat men lite rufsigt hår. Inte den vackraste av syner med andra ord. Vad fick folk att le då tänker du?
Min stora mage!
Jackan räcker inte riktigt runt, det blir en liten glipa i fram. Så när jag har jackan på ser jag ganska stor ut. Och flera personer tittade på mig och log. Och jag log tillbaka och kände mig glad och varm inombords.

Men nu ska vi inte bara vara glada, utan jag måste få klaga på en sak också! Kartonger. Men plast på.
Det är mitt nya irritationsmoment. Förut var det förpackningar med förpackningar i, tex hade colgate en pappkartong runt varje tandkrämstub förut - varför??? Nu tycker jag att det har minskat, den enda varan jag kan komma på på rak arm är vissa diskmaskinstabletter... Men det finns säkert fler.
Men det nya är nu alltså alla dessa kartonger som är behandlade av plast. Och tidningar också för den delen. Man märker det tydligt när man eldar. Så onödigt!

En annan sak som slog mig igår när jag såg en annons, var plastkirurger. Är alla män? Och varför i så fall?
Nu har jag inte gjort någon nogrann undersökning av saken utan det är BARA en allmän gissning, för att det "känns" som att det är mest män. Och min fråga är då varför?
Är det mest män som väljer att utbilda sig så långt/har de lättare att ta sig så långt. Det är lite "stackars-kvinnor" vinkel på den teorin...
En annan vinkel är att det är män som vill förbättra. Nu blev det lite av en "kvinnor-är-bättre-än-män" vinkel.... Jag gillar personligen ingen av dem om man ska hårddra dem.
Men jag känner sponant att det borde bero på att män har ett större intresse av att "förbättra" utseendet än va kvinnor har.

Och på ämnet utseende:
Jag har ett ny favorit "par" i en film. Har du sett X-men First class?

Sött. Och han är riktigt snygg dessutom. =)

Lycka i olika former

En bebis har anlänt! Japp, inatt fick fina Längtan sin fina bebis. Stort grattis familjen!
Härligt att dem nu börjar komma, "Februari-bebisarna", det här är den tredje såvitt jag vet. 4 veckor kvar för oss, ungefär. Känns långt samtidigt som det ju är när som helst! Häftig känsla.

En mindre häftig känsla infinner sig när jag ställer mig på vågen. Hur är det möjligt att det tickar upp så fort????? Nu är jag inte jätte oroad eller panikslagen. Det mesta sätter sig runt magen och jag hoppas mycket försvinner när jag ammar. Och det som sen är kvar får jag helt enkelt kämpa bort. Men det känns... konstigt.
Och lite tungt.

Min egen tillfälliga lycka är att jag äntligen är färdig med mina gardiner till köket. Eller, inte helt färdig. Ska sy en liten till det sista fönstret och så tänkte jag göra omtag till de längder jag nyss sytt. Men det borde gå fortare än längderna... Jag hoppas det i alla fall. För på lördag ska de sitta uppe!
Vet fortfarande inte vad jag ska göra till för- och efterrätt... Inte kladdkaka, för det gör jag alltid känns det som. Var inne på semlor ett tag, men vet inte. Annars kanske lite grönsaker med god dip kunde va nåt? Bättre för min viktiuppgång är det i alla fall! Eller en fruktsallad med lite glass eller grädde?
Ne, får ta mig en seriös funderare på detta....

Ice ice baby

Helgen kom och gick och precis som jag anat tog jag det väldigt lugnt! Är fortfarande, eller igen kanske man ska säga, trött. Sov riktigt illa i natt och har känt mig mosig hela dan. Känner att jag inte är 100% på jobbet men jag gör så gott jag orkar... Hade det inte varit bestämt att jag ska gå hem om ca 2 veckor hade jag bett om att få gå ner i tid nu. Men med så lite tid kvar så känns det onödigt. Suck it up lixom!

I lördags gjorde vi lite effektiv shopping. Conny släppte mig på IKEA så jag fick titta och handla i lugn och ro medans han åkte och hämtade vår nya diskmaskin. Äntligen slipper jag extra diska allt jag ska använda pga diskmedels rester! Och fin är den med - borstat stål. Återkommer med bild vid ett senare tillfälle.
Jag i mitt ställe köpte spjälsängen som nu äntligen återkommit i lager. Den står nu i sin kartong i Connys kontor / lilla rummet / blivande bebis rummet. Känns lite onödigt att montera den redan. Men om ca 2-3 veckor ska vi nog göra det. Men den kommer stå i vårt rum den första tiden, troligtvis flera månader. Sen får *Liten sitt eget rum.
Och så köpte jag gardin tyg. Men shit vilken tid det tar att sy! Är ju bara raksöm på massa sidor och ändå är jag fortfarande inte klar...
Hoppas hinna med en del nu ikväll. För på lördag ska jag ha tjejmiddag här - och då måste dem va uppe!

Igår var jag och Sara på invigning - av en Ice bar. Lite häftigt! Inte tok häftigt, men fint och roligt! Trevligt med lite mingel!
Och absolut häftigt att se vad fina saker de kan göra. Bilderna är tagna med mobilen och det var lite skumt ljus, så dem är inte toppen bra, men man ser ju vad de föreställer i alla fall.

Jag som ville storma!!

Tidigare i veckan pratades det om att det nya stormen som var på väg in skulle heta ett tjejnamn på F - kanske Frida. Det hade ju varit roligt!!!
Alla löpsedlar "Frida lamslår Sverige" "Varning för Frida" "Förödelsen i Fridas spår" ja, jag hade en hel drös färdiga. Men det verkar inte bli nåt med det?? Dem lixom la ner det där med namnet verkar det som. Eller så blev det inte så mycket storm att det räknas. Jag får helt enkelt vänta på mina 5 minuter of fame.

Design

Jag har funderat lite på hur jag ska göra med bloggen. Om jag ska göra om designen här inne innan *Liten kommer eller vänta...
Jag tror jag väntar. Det är ju faktiskt inte så långt kvar! Men om jag får för mycket fritid sen när jag inte ska jobba längre kanske jag gör det då.

Trassel coh lite gnäll

Äntligen torsdag kväll. Det betyder att det är fredag imorgon och sen - helg! Det känns skönt denna gång. Det var så himla kul att jobba i mellandagarna, tiden gick fort och jag var så glad. Den här veckan har känts tyngre. Igår och idag har jag åter varit glad och så. Men väldigt trött. Dagarna är längre, man tror inte att en liten timme i början och slut ska göra så stor skillnad - men det är det!
Sen har det väl gjort sitt till att jag sover väldigt illa också. Vår lilla bebis där inne trycker och sparkar en hel del. Det är svårt att hitta sovpositioner som är bekväma. Vaknar lite då och då av att jag är kissnödig och/eller svettig. Plus att jag vaknar så fort jag ska försöka justera positionen, vilket behöver göras lite nu och då.
När jag går upp gör det ont och jag vaggar värre än vilken anka som helst! Säkert en vacken syn....

Så, nu har jag då gnällt lite. Missförstå mig inte, jag är fortfarande otroligt tacksam för att jag mått så bra så länge! Och jag älskar fortfarande att vara gravid. Trots att det är lite tungt och jobbigt mellan varven. Det här är ju min dröm - som äntligen blir verklighet.

Men som sagt. Trött men lycklig. Och idag, efter det hala väglaget som varit känner jag av foglossningen värre än nånsin. Vilket iofs inte är så himla farligt eftersom jag inte haft så mycket innan. Men endock - det gör lite ont nu!

Igår kväll såg vi Trassel. Värmde upp lite inför föräldralivet och såg en barnfilm lixom. Den var bra! Söt, rolig och fint gjord. Precis som det ska va!
Nu brukar vi alltid se barnfilmer, så att skylle på *Liten var väl lite onödigt kanske. På vår bröllopsresa såg vi tex "Dumma mig" - så bra! Den gillar jag skarpt!

Upp och ner, ner och upp

Grisen gal i granens topp!

Ja, idag har det verkligen varit upp och ner.
Mindre sammandragningar vilket var skönt. Gick en prommenad med Rufus på lunchen - trevligt! Men jobbigt. Flåsade som en flodhäst när jag var klar!
Efter jobbet gick jag ut i stallet med Sara och borstade Nasi. Fy så mysigt det var! Blev extremt ridsugen men tog det mogna beslutet att låta bli. Får se hur jag känner mig imorgon, kanske kan jag smyga mig ut på en liten tur till helgen. Bara en liten liten en......

Och ner biten? Conny fick idag veta att han inte har nåt jobb här hemma för en tid framöver.
5 veckor till BF och han blir tillfälligt arbetslös alternativt måste börja åka till Linköping och jobba igen. Toppen! Behöver jag skriva att tårarna runnit ur mina hormonella och höggravida ögon??
Det löser sig. Säkert. Troligen. Förhoppningsvis. Det gör det ju alltid, på ett eller annat sätt.
Men det hade känts skönt om vi kunde fått fortsätta med detta perfekta liv vi haft de senaste månaderna. Det har ju varit helt fantastikt!

Tok söt och så klok!

Så var det lång helg igen! =)

Har jour även denna helg, men jag hoppas att det ska gå bra!
Satt kvar på jobbet till närmare 17 fast jag kunde gått redan 15 - det känns bra! Att jag inte springer hem så fort jag får chansen. Kändes trevligt att sitta kvar och göra lite annat. Det hade kunnat vänta till måndag, men nu är det gjort.
Vi har nu anställt en ersättare. Men det skrev jag nog föresten igår? Det innebär ju att jag kommer att vara helt mammaledig. Och det innebär troligen också att jag kommer att gå hem tidigare än jag trott. För han som ska ha mitt skrivbord börjar den 1 Feb och jag har ju inte BF förrän 14e. Så då blir det troligen lite tid hemma för att ladda på med sömn osv. Inte helt fel!
Jag har ju semester kvar att ta ut, så det är ingen panik med lönen som tur är.

Min mage är väldigt hård. Väldigt ofta. Det gör inte ont så det är ju inget "konstigt". Men den är hård ofta. Jag tror eller iaf trodde att det var sammandragningar när den blir så, men nu tycker jag att det är oftare, i alla fall igår och idag. Men kanske har jag bara haft mycket sammandragningar. Det är ju möjligt!

4 dagen....

.... på det nya året.
Och jag vaknar och hör regnet slå mot rutan. Somnade och hörde båsten piska i träden. Det känns som att vi har fastnat i en Oktober-loop.
När jag var upp i natt var det faktiskt stilla och snö på marken. Det är som att vintern smyger hit på besök när alla sover, lite som i dikten:
"Snön ligger vit på taken - endast tomten är vaken".

Snart dags för mig att åka till jobbet. Idag ska vi ha kontorsmöte, det ska bli trevligt! Det känns ju lite halv knas för mig eftersom jag bara kommer vara kvar i ca 4-6 veckor till. Men jag är ju där nu och har varit en längre tid, så jag kanske har nåt klokt att komma med ändå!
Igår anställdes i alla fall en ny person till vårt kotor, som alltså kommer att fylla ut den plats jag lämnar efter mig. Inte ta mina uppgifter för det blir en liten rockad med dem, men endock - fylla platsen och svara i telefonen. Så jag antar att jag då inte kommer att börja jobba lite smått under min mammaledighet, i alla fall inte nu i början.
Det känns skönt! Att inte jobba känns konstigt, men att veta att allt kommer att flyta på bra när jag går hem känns kanon. Jag kommer inte att behöva tänka på det.
Jag kommer att kunna lägga allt mitt fokus på *Liten och på mitt nya liv, som mamma - med världens finaste familj!