Kalla Nerver

Så var ännu en helg förbi. Varje minut som går kommer jag närmare förlossningen. Och just nu känns det lite läskigt!
Fy fan va ont det kommer göra. Satan i gatan vilken jobbig pers min kropp kommer utsättas för.
Och sen såklart världens underbaraste. Men just precis nu, i skrivande stund, är det inte det nyfödda barnet jag ser framför mig. Det är min toksvettiga kropp och min mage som knyter sig i ännu en helvetisk värk. Ett dygn av smärta.

Jag har varit så cool. Undrar om jag spelat? Lurat mig själv eller helt enkelt bara varit lugn. För just nu? Not so much!!!
Det går upp och ner. Och nu är det ju faktiskt nära så det är väl kanske inte så konstigt att det börjar kännas jobbigare och mer verkligt.

Men det ordnar sig. Såklart. Det måste det ju göra. På nåt sätt. "Alla andra klarar det ju". Så visst.
Men ursch.........

Jag längtar - Till Mars. Då är han här och jag börjar förhoppningsvis vara som vanligt igen....
Jag längtar också till om en timme. När den här känslan har lagt sig och jag får tillbaka mitt lugn...

På dagen idag varjag med och tittade på min fina systerson som spelade hockey. Duktiga killen! Han har blivit jätte duktig på att åka skridskor, men har väl fortfarande en bit kvar i själva speltekniken så att säga. Men jag tycker han är duktig! Definitivt duktigare än jag hade varit - mot samma motstånd, haha!

Den gröna 9an är det vi hejar på!

Jag älskar att titta på när barnen uppträder och tävlar. Så duktiga!

Igår hade jag min egen version av "uppvisning" eller så nära jag kommer i alla fall. Tjejmiddag. Det blev lyckat! Trevligt som alltid och dem gillade maten. Nice!
Och äntligen fick jag arslet ur och såg till att städa fint här hemma!