Drömmen har blivit verklighet

Jag har alltid vetat att jag skulle vilja bilda familj, skaffa barn. Villa-volvo-vovve var utopin i mina ögon. Jag har inte haft så höga drömmar om jobb, massa pengar eller exotiska resor. Min dröm har varit att bli mamma. Så länge jag kan minnas tror jag bestämt!
(Okej, i ärlighetens namn drömde jag såklart om att bli modell ibland också, men det var mer dröm-drömmar än framtids-drömmar!)

Jag träffade Conny tidigt, jag var bara 15 år och hade aldrig trott att det skulle vara min framtida man. Men här står vi nu. Under vissa perioder har vi haft det tungt. Under den största och senaste bodde vi isär och jag längtade och hoppades med hela min själ att det skulle bli vi igen.

En dag fann jag mig själv i en affär. Framför ett bord med prydnadsfigurer. Och jag kände att där på bordet stod en figur, som identifierade hela min dröm - klart och tydligt. Jag kände det i hela hjärtat.
Ville först inte köpa den, eftersom jag just då var ledsen och ensam. Men så bestämde jag mig för att oavsett hur mitt liv såg ut för tillfälet, så var ju drömmen och målet detsamma.
Jag köpte den och har haft den i mitt vardagsrum sen dess, alltid synlig så att jag lätt kunnat se den. En symbol för vad jag ville med framtiden.

Nu står jag här. Mannen jag längtade så efter och som jag har älskat så länge, är nu min man. På golvet ligger världens finaste hund och i sin vagn ligger vår älskade son.
Bilen jag kör är förvisso en saab, men i övrigt fyller jag klyschan fint!

Och livet - har aldrig varit bättre.

Bättre!

Å vilken mycket bättre dag det har varit idag!!

Både jag och Kian somnade ca 21 igår kväll och sov ända till 3! Ammade och bytte blöja och somnade om vid ca 4 och fick sova till 7. Helt underbart!!!
Vid 8 gick vi upp och åt frukost mm, men innan dess satt vi i sängen och "pratade" lite och jag fick flera fina leenden! Min älskade fina prins, bättre start på dagen hade jag inte kunnat önska.
Sen åkte vi ner och hälsade på på jobbet och jag fick äran att jobba lite. Riktigt skoj! Efter prat hos bästaste Sara blev det biltvättning och då somnade Kian i bilen. Så när bilen va ren passade jag på att gå ner till hagen och borsta Nasi lite, det var super länge sen och jag har saknat det.
Väl hemma flyttade jag den sista veden. Både fysiskt ansträngande och härligt att fixa med tomten.
Kian bjöd sen mamma på ännu en mysig kontakt stund och ännu fler leenden. Han har varit sur nåra gånger även idag, men inte alls som igår. Tror både han och jag var för trötta igår..... Plus att jag läste om utvecklingssprång igår kväll. Det första är tydligen vid 5 veckor så kanske kan det bidra till hans humör?
Livet känns otroligt mycket bättre idag och jag känner mig inte som en lika dålig mamma som jag gjorde igår. Skönt!

För några dagar sen tog jag en toningflaska, eller närmare bestämt två, och tömde i skallen. Bort med det blonda för några veckor och jag är nu brunhårig med röda toner. Tycker själv att det blev jätte fint. Men det är typ ingen som har kommenterat det, så aningen tycker dem inte att det är nån större skillnad eller så gillar dem det inte. Haha. Nu är det ju inte första gången jag byter färg så dem är kanske vana och inte märkt nåt...

När gulle-Gustav var här härom dagen såg han handduken som jag hade när jag färgade håret. Tydligen hade jag inte sköljt ur håret ordentligt så den blev förstörd men när han såg den så frågade han om jag brukade byta blöja på den! Jag känner att min allmänna hygien blev starkt ifrågasatt!



Avslutar med två bilder från dagen. En mycket bra dag. Nu ska jag ta lilla pojken som sover i min famn och lägga honom. Sen ska jag nog lägga mig själv och hoppas få många timmars sömn även i natt.

Dålig dag!

Idag var Conny en bättre make och tog sin griniga lilla son så jag fick försöka sova. Tyvärr kom han in två gånger för matning så jag fick bara nån enstaka timme extra, men det var iaf lite grann!
Jag har dock känt mig helt mosad hela dagen med ett humör som kan liknas med en kaktus. Och tårarna har hela tiden bränt bakom ögonlocken.

Saken är såhär. Vi fick ju till det med lite rutiner och det kändes jätte bra! Jag fick sova lite mer på nätterna och dagarna förlöt bra, med en glad pojke som sov och åt och tittade nöjt omkring. Men så nu i några dagar har det inte varit lika bra.
Kian har knappt sovit efter nattamningen utan velat gå upp för dagen redan vid ca 6. Och när man är klar med nattamning kl 4-5 så känns det i tidigaste laget! Under dagen sen har han varit GRINIG. Korta korta stunder tyst och nöjd och tittat lite, men mesta tiden arg som ett bi och skriker hjärtskärande. Det är inget fel, såvitt jag kan se. Han äter, kissar och bajsar. Men det är det här med sömnen som strular, så han blir ju övertrött. Och sen är han ju bara 5 veckor, så han kan ju lixom inte göra så mycket än. Babygymet är lite lite roligare, men ännu inte jätte kul. Så han blir väl uttråkad och otålig. Och då blir han sur.

Frågan är då vad jag ska göra åt saken?? Ingenting antar jag. Eller???
En del av mig vill ju göra allt jag kan för att han ska vara glad, men de funkar lixom inte. Om jag håller honom i famnen och går omkring HELA tiden och små "studsar" så är han ganska nöjd. Men i övrigt kan jag lixom inte glädja honom så lätt. Om det inte är en av dem stunder som han nöjer sig med att sitta och titta, men idag har jag upplevt det i kanske 15 sekunder totalt...

Samtidigt så vill jag ju inte skämma bort honom för mycket heller. Eftersom han är grinig, för att han är grinig inte för att nåt är fel (tror jag) så kan vi ju inte fjäska hur mycket som helst heller. Eller???
Vi kan ju inte plocka upp honom så fort han piper, det känns fel...
Men jag vill ju att han ska känna sig älskad. Vill inte att han ska känna sig övergiven för det är ju så han ser ut att känna...

Suck. Det är svårt det här med föräldraskap! Iaf just nu.
Som jag sa härom dagen, förlossningen kan jag göra igen, men dem här första veckorna är tunga! Ska bli skönt när det här också är i backspegeln så jag kan säga "Allt hittills har varit helt okej, men nu när han får tänder - gud så jobbigt det är!" eller "Och jag som tyckte han var lite kinkig förut, den här tvårstrotsen...!"
Allt är ju värst när man är mitt i det. Så jag längtar fram. Tills min älskade unge är lite gladare.

Vår - Bitterfitta!

Ja. En månad tog det, sen rann det över...
Imorse var Kian lite missnöjd, men klockan var bara 6, så jag tycke vi kunde sova en stund till, men det ville inte han. Och då är inte min åsikt så mycket värd!
Satt och pratade med honom i sängen och sa "Jag kan tyvärr inte hjälpa dig"
varpå Conny sa "Nej, inte jag heller",
"Nej, men du kan ju hjälpa mig" sa jag trött.
C: "Vaddå, å ta honom?"
Jag: "Näääää" med mycket ironi och trötthet i rösten.
Connys respons - vänder sig om och somnar!!!
Kanske ska tillägga att jag var vaken och ammade och böt blöja mellan 3 och 4...

Frida blev skapligt irriterad och gick upp, eftersom jag insåg att Kian inte skulle somna om. Åt frukost, sen gjorde vi oss iordning oh åkte och handlade. När Conny kom upp - halv 10!!! - och frågade vart vi skulle, svarade jag "Bort".
Hade jag sagt, "Snälla, kan du ta honom så jag får sova" så hade han kanske gjort det, det har han gjort ett par gånger tidigare. Men ska jag behöva be och typ tjata för att han ska hjälpa till????
Nej, det borde jag inte.

Men, ja. Så här är det. Och så här kommer det nog fortsätta vara. Får se om vi ska diskutera saken, eller låta det va tills jag är riktigt bitter och skriver på skilsmässopapperna! Haha.

En liten roligare del av livet är ju att jag och Kian var och handlade. Och då köpte vi lite blommor. Så nu har vi lite vårfint här hemma.

Det är två små fejkfåglar där, men blixten gör att dem inte syns så bra.

Och så måste jag bjuda på en söt bild av gullungen min, som ju faktiskt ler ibland nu för tiden!

Och så en till på sötnosen:

Å vilken underbar dag!!

Idag har det varit en riktigt bra dag.
Började mindre bra med att jag sov på soffan med Kian från 4 i morse. Han var inge glad (efter att ha kräkts lite efter nattamningen) och jag tycker så synd om Conny då, så jag la mig på soffan, fast Conny sagt massa gånger att jag inte behöver. Men men. Lilla papsen sov väldigt gott och fick nån timme extra på morgonen dessutom, så det var nog skönt för honom!

Men förmiddagen passerade med frukost och lite städning samt tvätt och diskmaskins lastning medans Conny roade Kian. Sen gick vi på gemensam prommenad med vagn och hund i solskenet.
Väl hemma igen bestämde vi oss för att åka och slänga skräp på återvinningen så Conny hämtade släpet. Tyvärr vaknade Kian och tyckte att han skulle få äta igen så Conny fick lasta det mesta själv. Men när vi sen kom till återvinningen hjälpte jag till att lasta av i alla fall!
Efter lunch kämpade jag med att få Kian att sova. Det har funkat väldigt bra när han sover några timmar på dagen och några på kvällen. Men de senaste två dagarna har han bara sovit jätte korta stunder  på dagen vilket resluterat i att han sovit flera timmar på kvällen. Men idag blev eftermiddags sömn igen!
Och som han sov sen! När han väl somnat. Efter några timmar vaknade han och åt bara för att sen somna om igen. Så jag hann städa och hänga tvätt och plocka undan lite ute, laga mat. Och ja, massa såna saker, som behöver göras men som helt enkelt fått vänta. I love it!!!
Nu har jag även skrivit ut ett papper som jag tänkt göra i en månad och jag har betalat räkningar och bokat service till bilen. Flera av dessa saker som jag tänkt göra i flera dagar, vissa saker i veckor. Och nu är det gjort!

Imorgon hoppas jag på fortsatt väder. Jag är sugen på att plantera lite blommor! Och så hoppas jag på att åka ner och hälsa på syster yster och babbla lite.

Nu försöker Conny underhålla en trött och hungrig liten pojke medans jag sitter här och skriver. Ska nog ta och avsluta för att göra mig klar för natten. Mysa och amma det sista jag gör varje kväll, fantastiskt underbart. Min fina lilla prins.

Vår!!!

Idag var det vår! Alldeles fantastiskt härligt!
Redan tidigt på förmiddagen tog jag och Kian vagnen och gick ner till Åby. Solen sken för fullt och utmed vägen såg jag årets första tussilago.
Hälsade på inne på jobbet en stund och fick jobba lite - härligt! Jobba och jobba... Kanske var att ta i egentligen... Men jag fick småjobba lite i alla fall. Typ en timme. Hade tänkt att Kian skulle sova när jag var där, men han vaknade när jag svängde in på gårdsplanen så han satt i mitt knä hela tiden. Jätte duktig!

Sen gick vi till mamma och åt lunch och efter det till min farmor och hälsade på. Kian bjöd "gammelfarmor" på flera söta smiles. Jätte mysigt att se!

Och sen blev det prommenad även hem. Så två "långa" prommenader. Jätte skönt att röra sig, men det gör lite ont i bäckenet. Så imorgon är jag säkert lite öm. Men det är det värt, för jag vill komma i form!

Det var jätte trevligt att hälsa på farmor. Men det känns som att jag håller på att dras in i den här lilla tävligen som mina föräldrar har om sina mammor. Ska Kian gilla "gammel-" farmor eller mormor mest? Vem ska vi hälsa på mest?
Men vi får väl se. Imorgon ska vi troligen åka med mamma och hälsa på mormor i alla fall.....

Nu är det snart dags att väcka lilleman. Så att han får vaken en stund innan det är dags för matning och läggning. Livet är fantastiskt!

Ögongodis

Vi jobbar på med våra rutiner!
Det går bättre, men jag vågar inte vara för glad än, det kanske bara varit någr bra dagar... Men det känns väldigt mycket bättre!
Idag är lillprinsen fyra veckor och i torsdags fick jag första riktiga leendet! Behöver jag säga att det var det sötaste jag sett???

Här provar Kian sitt nya babygym som mamma fyndade på blocket.

Nybadad efter att ha kissat ner sitt ansikte på skötbordet........

Sover i vagnen med snygga mössan med pappas logga på!

Spring is in the air!

Igår gick vi en prommenad med både barnvagn och hund. Och idag gick jag själv med vagnen. Mysigt! Och skönt för mig att börja röra på mig. Tyvärr får jag galet ont ljumsken när jag ansträngt mig för mycket. Så nu blir det stilla sitande en stund. Men det gör inte så mycket för Kian behöver sova, så då kan han få mys sova i min famn en stund.

Stolta kusiner!

För att citera min syster - Finaste barnen ever!

Tankar....

Natalie! Gud va lustigt!! Haha. Ja, inte den graciösaste entrén till BB kanske! ;-) Grattis till lille killen!

Angående mitt inlägg tidigare idag... Jag har funderat och diskuterat saken med man, syster och mor.

Mamma tycker att jag ska ge Kian nappen när han vaknar första gången för att se om han somnar om. Så att jag på så sätt får någon timmes sömn till och sen att han får sova i vår säng de sista få timmarna innan det är dags att gå upp. Jag är inte super sugen på det dock eftersom jag inte vill få honom att missa ett mål mat. Eller, skjuta upp... Men hon menar att när han är hungrig kommer han inte att nöja sig med nappen.

Sara och Conny tycker att jag kan göra vilket av mina alternativ jag vill, bara det funkar och att vi båda får sömn!
Så troligen kommer jag att låta honom sova i vår säng efter natt-amningen. Och se hur det blir.
Då uppstår ju en ny fråga, om jag ska prova att lägga honom i spjälsängen och att när han vaknar så låter jag honom ligga i vår säng istället. Men det känns som att det kan få fel effekt i längden. Då kanske jag skapar att han inte vill sova i sin säng sen, för att han lär sig hur lätt det är att få sova hos oss.... Så då är det nog bättre att låta honom sova i vår säng på en gång... Tror jag. Kanske! Det tänker jag satsa på till att örja med i alla fall. Så får vi se!

Vem sa att det skulle vara lätt?

Jag vet inte hur bra du känner mig. Men det är sällan jag bestämmer mig för saker. Av den fega anledningen att jag inte vill "misslyckas"...
Men, nu är jag mamma och min fina bebis välbefinnande är betydligt viktigare än min lyckas/misslyckas känsla. Jag gör mitt absolut bästa  - punkt slut!

I förrgår natt var jag trött. Och när Kian vaknade gav jag honom nappen vilket fick honom att somna om. Vilket gjorde att han "sov över" sitt mål klockan 3 och åt det klockan 5 istället.  Så han "missade" lixom lite ätning. Och mitt samvete var tokmosat när jag insåg det! Lata mamma!
Men - värre saker har ju hänt och han fick mat och åt "ikapp" under morgonen.

Men igår kväll bestämde jag att jag absolut INTE skulle göra samma sak igen. Så i natt när han väckte mig tände jag lampan somande defenitivt inte om.
Kruxet är nämligen att han inte vill sova i spjälsängen efter första nattmatningen.

Det sista jag gör innan jag somnar vid ca 22-23 är att amma. Kian somnar och jag lägger honom i spjälsängen där han sover i ca 4 timmar.
När han vaknar ammar jag igen och byter blöjan. Sen somnar han om oftast väldigt snällt. Men! När jag då lägger honom i spjälsängen vaknar han efter en kort stund och jag får söva om. Om han får sova i vår säng brukar han sova gott i ca 2-3 timmar till nästa matning. Men lägger jag honom i spjälsängen funkar det inte. Då vaknar han efter en liten stund.

Och igår kväll bestämde jag mig för att vara bestämd och söva om och lägga i spjälsängen. Övertygad om att han skulle se sig besegrad och sova vidare i sängen. Men icke!
Att bara söva om funkade inte. Nappen var inte intressant. Att ligga med handen på honom, alltså instucken genom spjälorna funkade inte. Att han fick sova längre i min famn för att hinna somna djupare funkade inte.
Jag var vaken mellan 02 och 07. Med olika försök att få honom att sova i sin säng...
Resultatet blev dock bara en väldigt trött mamma och en trött bebis.

Så nu är frågan om vi ska spara sängkampen och bara fokusera på rutinerna nu. Och sen ta sovplats frågan när vi fått ordning på rutinerna...
Bara att det kändes bättre att ta båda kamperna på en gång, istället för att ersätta en kamp med en ny sen... Men det är nog bättre att ta en sak i taget. Vi är ju trots allt nybörjare!

Han blir ju också jätte trött när han inte får sova bra. Vilket gör förmiddagarna här hemma lite arga... När han sen fått sova några timmar mitt på dagen brukar det kännas bättre på eftermiddagen. Hoppas jag.
Sen är ju hans aktiveringsmöjligheter lite begränsade än så länge också.... Han börjar titta lite mer på mobilen som hänger över skötbordet så snart kanske han blir intresserad av att ligga i babygym. Men så länge är det ju äta-kissa/bajsa-sova-skrika som gäller...
Eller???
Ibland är han ju nöjd med att sitta i knät och titta, men inte alltid...........

Saknad

Idag träffade jag dem äntligen! Mina underbara syskonbarn, och deras föräldrar. =)
Matilda fyller nämligen 9 år idag - stira tjejen!
Jag brukar träffa dem, om inte dagligen, så i alla fall flera gånger i veckan. Har aldrig gått mer än 8 dagar förut och då för att jag eller de varit bortresta. Och nu var det 20 sagar sen sist! Och jag tror faktiskt att dem saknat mig med och mycket nyfikna på kusin Kian förstås!
Massa kramar blev det. Mys mys! Och dem gillade sin kusin skarpt! Såklart! Kian själv sov igenom största delen av besöket, men lyckades charma dem ändå.

Mina fina gudbarn tillika syskonbarn

En lite gamal bild på oss: min syster Sara och hennes underbara ungar!

När gullungara sov hos mig

Idag var jag hem till mina föräldrar igen. Och då slog det mig, nånting väldigt vackert, att de redan känner så mycket för Kian. De har träffat honom tre gånger, vilket inte är mycket. Men redan kan man se så mycket kärlek i deras ögon. Och när de får hålla honom… ”Bara” för att han är min son. För att det är deras egen familj så fylls de redan av kärlek till den här lilla personen.

Jag smsade min syster om min insikt och hon svarade att hon känner likadant. Trots att hon bara träffat honom en gång (och inte ens hållit honom än!) så känner hon ett starkt band till honom.

Så fint!

Vilken dag!!!

Jag känner mig så levande!
Förmiddagen rullade på ganska som vanligt, men kändes lite bättre, flyt så att säga. Sen bar det iväg till Bålsta. Först upp på Lindex och köpte nya amningsBHar och hittade även en fin sporttopp! Jätte fin färg, hoppas att det ska inspirera mig till träninng sen när det väl är dags!

Sen var det BVC besök. Upp..... 290gram! På en vecka. Mamma är SÅ stolt! Det visar ju att han äter bra och att jag kan försöka styra upp det här med matning och sovning lite. Med tiden.








Efter BVC tog jag min fina son i bilen och åkte till Willys för lite shopping. Min första trip i verkligheten sen förlossningen. Det gick jätte bra och kändes fantastiskt att vara normal.









När vi kom hem plockade vi upp Conny och Rufus och åkte ner till Åby för en prommenad. Vädret var strålande! Vindstilla i Åby tror jag knappt jag nånsin upplevt tidigare. Och solen strålade jätte fint. Och jag orkade gå en lagom lång bit. Jag tror nog att jag snart kommer att kunna gå ner till Åby!
Innan vi åkte hem var jag ner till hagen och gosade lite med finingarna. Är väldigt sugen på att ta in och borsta min ädla springare nån dag snart...

Nu ikväll har jag matat Kian och Conny lagat mat, sen har Kian suttit i våra knän och varit vaken och nöjd. Fantastiskt! Han är så fin!
Nu är det snart sängdags. Och jag hoppas att vi ska kunna sova bra och avsluta dagen, eller snarare påbörja morgondagen, med samma fina känsla som jag haft under dagen.

Rutiner och projekt

Oj oj oj. Idag skulle vi ut på prommenad. Conny kom hem och frågade om vi ville gå med, ja det ville vi. Men Kian hade precis gjort i blöjan plus att jag tyckte han kunde äta innan prommenaden, för då kunde han få sova ett par timmar sen, om han somnade i vagnen.
Så! Byte av blöja - check. Amning....... ganska hungrig så det tog sin lilla tid..... - check. Gjorde i blöjan igen så återigne byte - check.
Men så på skötordet kissar han ner hela sig själv, ansikte och allt! Tvätta av byta kläder..... På med nästa blöja - nästan! För då kissar han rakt ut igen! På golv och på mig och på Conny.
Jag tror det tog ca 1,5 timme från frågan till själva prommenaden.
Och sen sov han inte när vi kom tillbaka i alla fall, så vi hade lika gärna kunnat gå på en gång! Haha!

Ja, det är ju ett projekt att gå utanför dörren. Det är även ett projekt att gå upp ur sängen eller få en stund på toaletten ibland. Han är underbar vår lilla kille, men än så länge är det inte helt lätt att göra "vanliga" saker här hemma. Han fokuserar ju inte blicken ordentligt än, så han vill lixom inte bara ligga för sig själv och jollra. Och att sitta för sig själv i babysittern är inte heller kul. Men om jag eller conny är nära, gärna håller honom i knät är det inga problem. Då kan han nöjt sitta med öppna ögon och filosofera.

Jag undrar lite hur det funkar det här med rutiner... Vi behöver ju såna helt klart. Och jag längtar tills vi har det. Men jag trodde nog att han skulle sätta sina rutiner och så skulle jag anpassa mig därefter. Men nu sa Conny att det nog är jag som ska styra upp hans rutiner... Hmm.. Okej. Och då är ju nästa fråga, ska jag göra det redan nu, eller ge det lite mer tid... Vet inte hur lätt man kan sätta rutiner i en 15 dagar gammal pojke....?
Kloka råd är varmt välkomna...

Hej och hå, dagarna går och bloggen den bara står!
Men så blir det ju helt enkelt ibland.

Nu har lite fler folk fått se min prins. I veckan har jag och Kian besökt både min mormor och min farmor. Igår var Connys pappa med nya fru här på besök, samt att Connys bror med dotter tittade förbi. Min moster likaså. Nu har precis min bror med sambo varit här. Bara mina älskade syskonbarn som fortfarande inte fått se sin efterlängtade kusin! Men snart snart måste dem ju vara friska så vi kan träffas! Jag saknar ju barnen massor. Har aldirg gått såhär lång tid mellan att jag träffat dem förut - två hela veckor!!!
Igår kväll var jag hem till mina föräldrar en sväng. Dem hade ju redan sett Kian förra veckan, men nu blev det ett lite längre besök och de fick båda hålla guldklimpen.
Det känns lite konstigt när andra håller honom... Ovant. Och jag vet att jag är snål på att "låna ut" honom. Men men. Så är det!

Idag var vi ute på familjeprommenad igen. Och när vi kom tillbaka satt vi ute på trappan i solen en stund. Så himla mysigt! Och enormt skönt för mig att vara ute och få frisk luft och solsken. Jag orkade gå lite längre utan att flåsa riktigt lika mycket, vilket känns väldigt bra. Jag längtar tills jag orkar gå en halvtimme, då kan jag gå ner till Åby. Då kan jag och Rufus knalla ner med barnvagnen, umgås nån timme och sen knalla hem igen. Mycket bra! Och det strålande vädret som varit i några dagar bidrar definitivt till suget. Snart komer nog en ny köldknäpp med snö och is och då är väl inte prommenaderna lika lockande längre kan jag tänka. Men Mars är här, så snart får vi mer av detta fantastiska väder.

Jag har fått två frågor bland kommentarerna - skoj!!

Jag födde på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
SUPER bra personal, och jag hann ju träffa flera stycken! Vi jobbade oss igenom tre skift med barnmorskor och undersköterskor och jag har bara gott att säga om alla vi fick träffa. Hade även en läkare inblandad på slutet och hon var också jätte bra. Och narkosläkaren (som la epiduralen) var supertrevlig. Och även BB-personalen var topp!

Den andra frågan är hur det går med Rufus. Och svaret är jätte bra! Bättre än jag trott faktiskt. Rufus älskar barn så jag trodde att han skulle vara väldigt nyfiken på bebisen och kanske lite för på i början. Men det är snarare tvärtom. Han är väldigt avhållsam och lugn. Speciellt när jag håller i Kian. När Kian är hos Conny så kan Rufus vara fram och lukta jätte jätte försiktigt, men när jag håller så lägger han sig bara på golver nedanför.
Första dagen gick Rufus från det rummet där Kian var, speciellt om Kian var ledsen, nu går han snarare till det rummet där Kian och vi är, speciellt om Kian är ledsen. Men inte frenetiskt, inte så att han måste vara där bebisen är, utan mer normalt, han är som vanligt fast lite lugnare skulle jag säga.
Jag trodde att första dagarna/veckorna skulle bli jobbiga med ljuden. Att Kians skrik skulle få Rufus att skälla och tvärtom, men dem verkar inte störa varandra alls.
Jag tror att dem kommer bli kanon kompisar när Kian blir lite större, just nu känns det som att Rufus förstår att Kian är för liten. Och kanske att det är en djurisk instinkt som säger att man absolut inte får störa en mamma med bebis?

Avslutningsvis vill jag bara nöjt förkunna att jag är pillerfri! Idag är... tredje dagen? Tror jag, är ju alldles dagvill!! Men jag tror tredje dagen, helt utan tabletter. Inget penicillin och inga smärtstillande. Så nu har garanterat effekten gått ur kroppen också. Det känns riktigt bra.
Har lite huvudvärk och det hade jag igår med, men jag gissar att det har med sömnbristen att göra. Även om jag tycker att jag får sova riktigt bra, så är det ju inte som man är van vid.

Jag ammar det sista jag gör innan vi somnar och de senaste nätterna har Kian sovit 4 timmar tills han vill ha mat igen. Så då är det blöjbyte och amning och om jag har otur blöjbyte igen. (Ja, klart att det vore bättre att byta blöjan efter amningen istället. Men det funkar lite som väckare för både mig och Kian, man piggnar till när blöjan byts. Sen somnar han väldigt lätt och gott när han bätit klart så då är det otroligt smidigt att bara lägga tillbaka honom i spjälsängen igen.)
Sen sover han 2-3 timmar tills nästa matning. Men då är vi båda extremt trötta! Den matningen blir oftast vid ca 5-6 på morgonen och då känner jag hur ögonen liksom stänger sig, känner mig som en såndär docka som blundar när man lägger ner den, ögonen bara försvinner!
Så efter den matningen sover han oftast kvar i min famn eller bredvid mig.
Så jag tyker jag får riktigt bra med sömn - än så länge! Bara hoppas att det fortsätter åt rätt håll!