Tänk va fort tiden går. Bara poff så har det gått ett år.
Vi åkte in på förmiddagen den 18e och plötsligt var det natten den 19e och han va ute. Resan dit, timmarna.... kändes jobbiga men gick konstigt nog fort. Förutom när barnmorskan lurade mig att krysta flera gånger för tidigt. Då kändes läget hopplöst och jag trodde på fullaste allvar att han inte ville komma ut. Men jag minns ändå det som att tiden gick fort.
Och det är väl det... man minns inte. Jag minns, men ändå inte.
Jag älskar honom så mycket. Så mycket så mycket. Och mer och mer blir det för varje dag. Varje minut. Helt otroligt!
Ibland, som igår kväll, så längtar jag tills han ska vakna så jag får krama och busa!
Och ibland längtar jag tills han ska somna, så jag får lite lugn och ro.
Eftersom han har varit sjuk så visste vi inte hur det skulle bli med kalas men nu är han feberfri och var även igår så vi kör på kalas redan ikväll. Kommer inte så många men det är principen jag bryr mig om. Så det blir bra.
Jag bakade två sorters småkakor och tårta igår som allt blev mjölk- och äggfritt. Å så vanliga muffins. Han kommer typ inte äta nåt av det, men återigen. Principen! Jag tänker lite på "Fucking Åmål": "Din dotter är vegetarian och du serverar rostbiff på hennes födelsedag".
Så, nu blev det såhär. Och så har jag gjort en pastasallad också. För annars ska (de få som faktiskt kommer) hem och äta först. Och lite tråkigt om gästerna kommer 18 - 18.30 och födelsedagsbarnet däckar 19... så nu kommer folk 17. Topp!
Grattis Kian på den stora dagen önskar grannarna från BB!!!
SvaraRaderaGrattis fina fina Kian - kram Lina
SvaraRadera