Under fliken TPLO finns ju all fakta fram till sista OP. Och efter det blev det bättre. Läkningstiden var kortare efter den andra opeationen än efter TPLO.
Vi tog det lugnt med prommenaderna hela våren. Och jag skulle väl inte säga att det är 100% nu heller egentligen, men så gott som.
Han kan nu gå en prommenad på ca 30 min utan att bli halt. Egentligen mer också men det gör vi inte för säkerhetsskull. Han får även springa och leka både med oss på tomten och med andra hundar. Men man (iaf jag) ser att det finns en liten markering kvar på det benet hela tiden. Och ibland kommer en lätt hälta, speciellt ibland när han reser sig. Så jag försöker se till att han inte rör sig för mycket.
Som den här veckan när han har varit mycket hos min mamma när jag jobbat. Hon har två hundar och han leker mycket och är ute med en av dem. Så därför blir det nu en väldigt lugn helg.
Hittills i vinter har det inte knakat så mycket om hans ben men förra vintern minns jag att det liksom knäppte i leden när det var kallt. Därför undviker vi såklart längre prommenader när det är väldigt kallt.
Som sagt så skulle jag nog inte säga att han är 100% återställd. Men vi resonerar så att det är bättre att han får leka och gå prommenader som han älskar så länge som han håller. Än att han ska leva olycklig inlåst med korta kopplade rastningar i många många år.
Det kanske låter hemskt, men vi ser att det här gör honom lycklig och det är det viktigaste. (Jag är dock lite mesigare på den punkten än min man, så det händer lite då och då att jag säger stop till för mycket bus.)
Så som jag minns det så skulle jag nog säga att det varit så här sen sommaren 2011. Sen har jag slappnat av mer och mer och han har klarat mer och mer. Men lite drygt ett år skulle jag nog säga att det tog. Typ.
Med facit i hand vet jag faktiskt inte om vi skulle ha gjort operationen om vi hade vetat att det skulle bli såhär. Nu är det ju som sagt bra, så nu är jag väldigt glad för det. Men det första halvåret var tungt! Och han mådde inte bra. Eftersom det blev två operationer och veckorna runt operationen var verkligen jobbiga för honom. Och det var inte några tusen lappar som flög iväg....
Men jag är glad för nu har jag honom kvar här, liggandes på golvet. Alltid nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar