Idag är det söndag och den började väl som alla andra. Men plötsligt kände jag mig jätte trött så jag la mig på soffan en stund och då började tårarna rinna. Bara sådär!
Antar att det är hormonerna som tog sig en tur i bergochdalbanan och att jag om några timmar är precis som vanligt igen. Åtminstonde så hoppas jag det!
Så hila konstig känsla. Att vara så ledsen helt utan anledning och att inte förstå själv varför man gråter. Stackars Conny förstår ju ännu mindre...
Jag längtar så till min lilla kille kommer ut till mig nu. Jag vill ha honom i min famn. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar