Nöjd!

Vilken dag det blev!
Kian missade sin förmiddagslur (som han faktiskt börjat ta ganska ofta). Sov mellan 12 och 12.30 istället så jag tänkte att "Grattis! Nu blir ju eftermiddagen kul med super trött gnällig och uttråkad bebis." Men nej! Han sov mellan 15 och 18 också. Och då hann jag fixa massor ute!!!
både i rabatterna och på trappan.
Är jätte nöjd med mina rabatter. Men den ena skulle behöver lite fler blommor. Och så funderar jag på om jag kanske ska gräva upp två helt nya rabatter också..... Framför altanen. Men jag vet inte... Får fundera på den saken. Fler blommor ska det bli i alla fall. Och jag har ju massa presentkort kvar så...!

Conny har idag spikat upp den sista biten panel på garaget (och byggt på insidan) så nu kan jag måla mer.

Så här långt hade jag målat nu sist. Men nu är alltså de sista bitarna panel också på plats. Så jag har det där, typ lika mycket på framsidan (ovanför portarna lixom) och ena långsidan kvar. Och nästa vecka ska Conny till Linköping så då kanske jag smyger ut när Kian somnat för natten.
Kruxet är ju bara att han då blir ensam inne. Och eftersom jag inte har nån sån "babymonitor" så hör jag inte OM han skulle vakna...
Kanske borde införskaffa en sån... Eller inte... Jag vet inte.... har inte gillat iden riktigt.... Men kanske skulle va bra..... Njae......

Vilja?

Här visar Kian ännu en gång prov på sin enorma viljestyrka! Eller inte.....

Shopping fynd. Byxor 49:- och linne 99:-
Sötgrukan på armen är årets finaste accessoar!

Just nu är jag verkligen helt off på träningsfronten. Det finns bara ingenn lust.
Så jag skiter i det! Haha!
Det ska vara roligt och kännas bra. Och visst, det komemr det göra efteråt. Men inte idag och troligen inte imorgon. Kanske nästa vecka, eller veckan därpå...
I samma veva som jag får röven ur och skickar in försäkringspappren till Agria kanske.

Hela familjen på gymmet i Måndags

Frida - trädgårdstomte

Mina trädgårstomte-kläder, somrigt och praktiskt när man ska amma. ;) Toppen är från shoppingturen i Måndags.
En bild på en av rabatterna så här "mitt i" arbetet. Och så lite bilder på mina inköp. Köpte även lite fin vit sten och markduk.

Den vita/gröna blomman bakom är den jag fick av Socker-Conny här om dagen - helt utan anledning. Bara för att va gullig. (Plus poäng!)
Rosorna köpte jag idag och den blå är i plast. Var SÅ fin, ska nog ha den på Kians rum sen. (min hjrna börjar smida små visioner....)

Ändrade planer

Igår kväll när det var dags för middag tyckte jag att grillat lät gott. Gick ut och gjorde iordning grillen, tände..... Och så:

SPÖregn och hagel. Så det var bara att steka köttet istället!

Idag var jag bjuden på två mammaträffar. En i Stockholm på förmiddagen och en i Bålsta på eftermiddagen.
Men med tanke på att Kian känner såhär för bilåkande:

Så var inte en tur på över en timme nåt som kändes jätte lockande!
Och den i Bålsta blev sen inställd. Så plötsligt blev jag utan umgänge!
Men jag fick i alla fall lunch sällskap, så jag slängde ihop en sallad och åkte till syster yster på jobbet.

Det blev även en tur till Plantagen och Bauhaus på eftermiddagen. För jag skjutsade Johan att hämta en buss från lack. Ditresan gick bra eftersom jag satt i bak med Kian. Hemresan. Not so good! Se ovan filmklipp.....
Därför delade jag upp resan i två delar med shopping stopp i mitten.
Så här glad blir man när bilen står still, mamma sitter i bak och man just fåt lite mat:

Nu är vi hemma. Jag har fått lite mat i magen och sötnöten ligger utslagen i min famn. Ska lägga bort honom om en stund tänkte jag. Men han sover lätt och vaknar till med illgråt ibland. Mardrömmar hos en så liten! Men jag hoppas att han ska somna in djupare om jag väntar en stund.
Om jag lyckas med det ska jag gå ut och fortsätta med rensningen i rabatterna som jag började med i morse. Så jag kan göra iordning med det fina jag köpte idag. Så roligt att handla med presentkort!!!

Det tar sig!

Måste bjuda på en liten filmsnut på min söta pojke.
Han börjar komma på vad han ska göra med benen!

Men man ser i slutet på filmen att han har sin mammas (brist på) vilja. Han liksom bara la sig still till slut och tittde på mig typ "Nehe, det här gick ju inte, hjälper du mig?"

En pateisk nolla

Min syster och jag har en sjukt bra relation. Vi umgås MASSOR! Och vi smsar MASSOR. Enda gången det gått hela dagar utan att vi hörts alls var.... När någon av oss legat på förlossningen eller varit utomlands. Detta kan alltså summeras till ca 17 dagar de senaste 10 åren. I runda slängar.
Jag är där super ofta, sitter vid köksbordet, pratar i hallen. Tidigare har vi ju ridit ihop, nu får det kanske bli prommenader eller nåt. Och lite riding ibland förstås!
Kort sagt, vi är bästisar!!!

Min brors och min relation... Finns inte.
Vi pratar knappt. Och då jobbar vi ändå på samma jobb! Han muttrar. Jag trippar på tå rädd för att göra honom irriterad. Ungefär så känns det.
När vi var små var lekte vi massor! Så att säga att det känns jätte tråkigt att det är så här kyligt nu, skulle vara en underdrift.
Så såg jag på facebook att hans sambo lagt ut bilder på en lägenhet de varit och tittat på. Jag visste att de tittat (det hade min mamma talat om för mig) men det lät på hennes text som att de köpt. Så jag smsade i går natt och frågade. Och han svarade!
Av den sista meningen kan ni kanske förstå hur nivån ligger?
Hur som helst, han svarade (att de troligen skulle köpa) och frågade hur vi mådde. Jag fick två sms från min bror, i en dialogform av privat natur. Och då ligger jag där (för jag skulle sova när jag bestämde mig för att testa att smsa och fråga, med planen att då kan jag somna så märker jag inte förrän imorgon att han inte svarat), och blir alldeles glad. För att vi "nästan typ som pratat"... Ööööö?????? Ja.... Patetisk nolla var kanske en för snäll beskrivning.....?


Bilden är från förra klippningen.

Hästköpet har nu gått igenom. Inte med det solskens smile vi tänkt oss, men igenom likafullt! Han fick en anmärkning på en liten markeing på ett framben (alltså en miniml hälta) under böjprov. Men det var super litet så förhoppningsvis är det inget att bry sig om.
Ska bli spännande att träffa honom. För jag var ju inte med och tittade på honom eftersom jag bangade. (För jag trodde inte att han skulle va aktuell - shows what I know!)

Söt-Kian har blivit lite frisserad idag igen. Han har ju en del hår, så idag klippte jag lite vid öronen och i nacken. Gjorde det för lite över en månad sen också, inför dopet.

Här har vi det - garaget.

Och nu hör jag att regnet öser ner utanför igen. Suck! Nog för att jag inte har nåt emot att det inte är 30 grader varmt nu med Liten. Men allt detta vatten... Känns som att det börjar räcka nu... Dessutom kan jag inte måla garaget när det regnar såhär! Och jag vill ju bli klar.. Skulle va så skönt.
Taket är halvvägs på, riktigt snyggt tycker jag! Skulle gärna lägga det även på huset, men det är inte precis billigt så.... Om vi blir kvar här i samma hus några år framöver kanske vi kan titta på den saken. =)
Anledningen till att det är lite randigt är att det är två olika grundfärger, det mörka har jag målat och det ljusa var målat redan när det sattes upp.

Nu har vi börjat drömma om att flytta härifrån igen. Egentligen är väl den enda anledningen att det är en ganska "engagerad" vägförening som vi inte riktigt håller med i alla frågor. Tex att sitta och klippa almänna gräsytor som tar typ 5 timmar... Som dessutom ingen använder. Jag tycker det kan få vara ängar som klipps 2 ggr per år med traktor! Det är väl egentligen det enda konkreta just nu. Så det är ju rätt fånigt.
Men sen är inte det här huset... optimalt heller. Inte tillräckligt stort i längden och inte ordentligt isolerat m.m. Det är lixom en vinterbonad sommarstuga. Och om vi ska bygga om/till eller riva för att bygga nytt, så är det billigare att sälja det här och flytta till nåt annat.
MEN! Då kommer ju även punkten att vi (Conny) gjort så mycket här!
Vi (han) har höjt taket i halva huset, byggt altan, tagit ner massa träd på tomten och nu byggt garage. Och nu när vi snart är färdiga - ska vi flytta då???
Nej, det känns inte rätt. Men kanske blir det så ändå. Vi får se vad som blir rätt beslut. Rent ekonomiskt. Med tiden.
Den tillfälliga planen är i alla fall att bo här några år till och sen antingen riva detta hus och bygga nytt eller sälja och flytta/bygga någon annanstans. Beroende på ekonomin förstås.

Nykomling?

Om en timme ungefär ska Strakur (Uttalas StrAUkur) veterinär besiktas. Om han går igenom kommer Sara att köpa honom och det står således återigen två hästar i vårt/hennes (pappas) stall.
Jag älskar hennes sätt att förtydliga att hon ABSOLUT INTE har bråttom att köpa ny häst, ändå har vi/hon alltid tittat på nya hästar innan den första lämnat gården.
Hon har tagit bort två och jag nu en. Så det är inte så att vi gjort detta ofta de senaste 20 åren. Men ni förstår poängen?

För min egen del så... Jag ska inte köpa nån ny häst. Jag ska inte heller vara "medryttare" på Saras nya. Jag vill kunna vara mycket med familjen utan att känna att jag försummar något. Det är så skönt att gå och lägga sig på kvällen och känna att man hunnit med allt man velat göra den dagen. Så då får hästandet vänta några år.
Men visst kommer jag låna honom för en liten tur ibland! Skrattandes och babblandes med världens bästa syster.

Kista

Ikäll blev det en shopping tur. Jag skulle bara åka med min syster som sällskap, men så frågade vi mamma och så hängde även hennes syster på. Plus såklart lilla Kian och söta Matilda. Så det blev till att ta en liten buss för att alla skulle få plats!
Och jag híttade massa fint! Jeans och linnen och en liten sommarklänning. Jätte nöjd känner jag mig! De ena paret peajns kostade bara 49:- !!! Och det andra 199:- allt annat var under 100-lappen. Så riktigt billigt lev det ocksp. Det gillar jag. Snål-Frida.
Blev en söt pyjamas och en body till Kian, inte mycket det. Men han har allt han behöver för stunden. Så 74 kläderna kan jag köpa sen när behovet börjar närma sig. Än så länge funkar både 62 och 68.

Nu har jag skrivit ut pappren från Agria. Ska sätta mig och läsa och fylla i dem. Så jag kan skicka in och avsluta försäkringen på Nasi. Och förhoppningsvis få tillbaka lite pengar på avlivningskostnaden. Har inte fått a***** ur... Men nu ska jag väl ta tag i det. Imorgon kanske.

Men nu: zzzzzzz.

Se detta!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/roligaklippochbloopers/article15021473.ab

Det är en 2-årig pojke som för första gången hör sin mammas röst. Så söt!

Blogg-bombning

Jaja, som jag skrivit tidigare... känns inte som jag gjort nåt idag! Så tre blogginlägg känns bara trevligt. =)

Igår var ju midsommar och vi lyckades faktiskt få till lite brännbolsspel med min familj före maten. Super kul! Vi spelade inte på blodigt allvar, räknade inte ens poäng. Men satan va roligt det var! Jag älskar lekar och spel!
Jag och Conny har pratat ända sen förra sommaren om att det vore roligt att samla lite folk och spela typ brännboll och så. Och jag är fortfarande väldigt sugen.
Brännboll, nån mer lek, tipsprommenad. Och kanske picknick ute i det gröna?
Jag tror det kan bli super skoj!

Jag tänker mig att man bjuder både barnfamiljer och folk utan barn. De som vill komma är välkomna liksom. Men jag tror att vi ska ha ett deltagar krav. Kommer man så ska man leka. Känns lite... tråkigt? Är det rätt ord? Jo, lite trist tycker jag att det är när man har lekar/tävlingar och någon vägrar vara med. Patypoopers e inge kul.

Eller inte....

Blev ingen målning idag. Heller. Suck!
Här om kvällen när jag gick ut och skulle börja måla så började det regna. Och idag fick jag dunder huvudvärk. Suck. Så tråkigt!
Men igår morse höll jag på i nån timme, kändes bra.
Idag har jag liksom inte gjort nånting känns det som.
Var ner till Sara med familj i några timmar och satt och pratade om umgicks, det var super trevligt! När vi kom hem somnade Kian och jag städade lite. Men sen har han i stort sett inte vaknat. Bara vakat till och varit ledsen, ätit och så somnat om. Och nu är klockan rätt mycket. Han har liksom sovit sen yp tre med två matpauser bara... Och han som ibland inte sover alls på dagen.
Undrar just hur natten blir?
Förhoppningsvis påverkas inte nattsömnen. Har haft liknande situationer tidigare och då har han ändå sovit på ganska som vanligt. Han är extra trött helt enkelt. Eller ja, de andra gångerna har han varit det. Det återstår ju fortfarande att se hur det blir i natt...

När jag hade städat klart fick jag en rejäl huvudvärk. Kändes som ett rejält slag i skallen! Så jag däckade i soffan bredvid min lilla prins. När sen Conny kom hem och lagade middag piggnade jag till lite. Men jag känner fortfarande av det lite grann.
Har trott i ca 4 timmar att Kian ska vakna men icke... Men nu kommer han vakna och åtminstonde vilja äta snart. Så nu är det ingen idé att gå ut och måla. Plus att jag som sagt har huvudvärk.
Får bli en annan dag istället.
Shit vilket svamligt inlägg! Som sagt - jag har lite huvudvärk!

Eftersom jag inte har lagt över bilderna från igår till datorn än så bjuder jag här på en bild frånn midsommar 2010. Söta matilda med Rufus. Med varsin blomkrans.

Förra året bar jag på en hemlighet. En liten liten pojke växte inuti mig, men det var bara jag och Conny som visste!

Jag tror att Kian tyckte det var lite tungt med midsommar. Han är alldeles trött nu. Har varit som vanligt på dagen men nu vill han bara sova verkar det som.
Min tanke är ju att han ka vara vaken och aktiv snart så att han kan somna vid typ 19-20 som han brukar. För då tänkte jag gå ut och måla lite mer på garaget.

Kian är så duktig. Han börjar få bättre grepp på det här med att vända runt nu. Och han sitter väldigt fint. Han behöver lite mer styrka i ryggen så att han orkar sitta rakare. Och med det kommer ju lite mer balans, men det är nära! Och precis som Natalie skrivit så blev han ju 4 månader i tisdags. Så han är inte så gammal än!

Tar det här med träningen lite lugare just nu. Var på gymmet i torsdags och det gick jätte bra. Men jag har inte så stor lust jut nu. Är nere i min start vikt i alla fall. Och tycker magen är nästan som innan, lite "deg" kvar kanske, men inte mycket! Så nu är det bara att fortsätta på samma spår. Men som sagt, jag tillåter mig själv lite vila också. Det ska vara kul att träna. Annars kommer jag tröttna helt sen.

Wiiiii!

Det funkade! Och jag blev jätte glad, Tack för kommentarerna! ;-)
Ska kolla om det går att göra det lättare att kommentera. Men jag vet ju själv att man ändå inte kommenterar jämt. Så är det ju!

Några timmar kvar till midsommar. Och det ser ut som att vi ska till mamma och pappa. Även min bror med sambo kommer dit. Jag hoppas att Matildas koppor ska ha torkat så de kan komma också.  Vi kanske ska spela brännboll!

Min syster är nu och tittar på en ny häst. Som sällskap till hennes och för att henns dotter (ova nämnda Matilda) ska kunna rida. Men jag följde inte med den här gången. Har varit  med och tittat på två. Och det är ju trevligt och jag är intresserad. Men... ja. Den här gången avstod jag.

Nu ska jag lägga bort Kian som nyss somnat i min famn. Dags att göra i ordning Tacos för en sen middag. Skulle vilja gå ut och måla lite mer på garaget (ja tro det eller ej men det går faktiskt framåt!) men det känns som att klockan kommer hinna bli mycket innan vi ätit och så....

Å just det! Får inte glömma: Jag fick en blomma av Conny idag. =) Sött!

Tack för visat intresse!

Jag ser att ni är några få som hängivet tittar in fortfarande. Trevligt!
Jag har inte skrivit så mycket nu, egentligen sen Kian kom. Men det blir liksom inte av riktigt.
Och så tycker jag att det är lite lite tråkgt att det så sällan kommer kommentarer. Förlåt! Jag menar inte att klaga! Är tacksam att ni i alla fall tittar in! Men lite mer kommentarer skulle vara roligt...
Jag kommenterar inte heller alltid på de bloggar jag läser. Man kommer ju inte alltid på nåt bra att skriva. Och ibland känns det som att man inte har tid.
Det tråkiga är att nu har jag skrivit det, och tror att det kommer droppa in åtminstonde nån liten. Men då är det ju bara för att jag har tiggt om det. Eller så kommer det ändå ingen kokmmentar. Det vore också tråkigt... =P
Jag hoppas att det inte är bökigt att lämna kommentarer? I så fall vill jag ändra inställningarna. Ska inte vara så krånligt. Säg till i så fall!

Livet utan häst. Ja. Det känns... Tomt. Och bra.
Jag saknar att rida. Jag saknar att gå ut och vara ute. Saknar att babbla med min syster! (Hennes barn är sjuka så vi har inte kunnat träffas knappt alls på flera veckor!)
Och jag saknar såklart Nasi. Min fina pojke. Eller borde jag säga farbror?
Men det känns också lite bra. Skönt att veta att han inte mår dåligt. Jag hade nog inte insett själv hur mycket jag nojade. Jag blir inte orolig när telefonen låter på kvällen, tidigare blev jag rädd att nåt skulle vara fel. Nu är jag bara avslappnad och undrar vem som vill vad.

Nu blir det en bit paj, med vanlijsås. Eller, jag kanske borde säga som det är. Vanlijsås med lite paj. Mums!
I brist på egen bild så lånar jag lite från google.

Sorg

Jag sörjer. Jag saknar. Jag längtar.
Men det gör ingen skillnad för han är borta.

Hela dagen har känts helt okej. Faktiskt!
Men nu är jag ensam. Kian sover. Conny är 25 mil bort. Och det är tyst i huset.

En del av mig vill släppa ut det. Det kommer att komma och jag måste ge efter för det ibland och låta tårarna trilla. Så är det bara. 16 år. Det är inget man bara släpper.

Samtidigt vill jag ju inte vara ledsen. Jag vill luta mig mot det faktum att det var rätt beslut. För det var det. Det vet jag. Men ändå tungt.

Nu har jag torkat tårarna och verkligheten börjar bli tydligare igen. Skumt det där! Känslor.
Men det är ju just ensamheten och tystnaden som blir problemet. Blir väl att somna till "Tintin" filmen ikväll igen. Som igår. Och flera andra kvällar.
Efter att Kian ätit klart får han somna i min famn. Sen lägger jag honom bredvid mig i sängen, sänker ljudet på filmen så att det bara hörs lite lågt. Lägger mig med ansiktet mot Kian, tittar på honom, blinkar. Tittar igen och blundar en stund. Tittar, blundar en längre stund..... Plötsligt är det mitt i natten och jag stänger av tvn som slutat visa film för länge sen. Lovely!

Nasi

Min vackra springare. Nu får han beta på de evigt gröna ängarna.
Det kändes såklart tungt, men jag vet att det var rätt beslut.
Ha var gammal, 25 år, hade lite små krämpor, sjukdomar och nu fick han ont i benen/hovarna.
När jag skulle ta in honom i morse i väntan på "färjekarln" gick han så sakta så sakta! Och haltade rejält. Min älskade springare!
Jag är tacksam för alla fina stunder, 16 år tillsammans.

Såg att fina Ninis äntligen skrivit lite igen! Och jag tänkte inspireras och även jag göra en ABC.
Vill Du också hänga på??

A - Alltid
B - Botten upp!
C - Conny
D - Du
E - Elin, en nära vän
F - Det är ju jag!
G - Min systerson Gustav
H - Hem ljuva hem och Hjärta
I - Mamma Ingela
J - Jocke, Johan, Johnny, Jonathan, Johannes... populär bokstav i min släkt...
K - Min gulle Kian!
L - Leta
M - Mamma och Matilda
N - Nej
O - Om
P - Pappa
Q - Quintin - bara så - namnet. Kanske Tarrentino eller hur det nu stavas. och då kan jag ju segla vidare till Kill bill. Och då kan jag tänka på låten från andra filmen som jag uppträtt med en dans till i skolan. Men ja... Quintin! =)
R - Rida
S - Syster Sara!
T - Tur
U - Ute, som i naturen =)
V - VVVild och Vacker!
W -  Wordfued och Wok
X - som i överstruket, sånt man vill glömma
Y - Yngling
Z - Zon, kanske safezon?
Å - Vattendrag
Ä - Är, att vara
Ö - En ö i medelhavat, Connys drömresa

Dagarna går. Jag är ensam. Lilleman växer. Hästen är eventuellt sjuk. Huset och trädgården ser ut som bombnedslag. Vattkoppor finns i närheten. Det är sommar!

Ja, lite positivt och lite negativt. Det är väl så livet ska vara.

Byggbranchen är fortfarande inte på topp vilket gjort att Conny helt enkelt får ta sig dit det finns jobb. Återigen pendlar han alltså till Linköping i veckorna. Mycket tråkigt för oss alla tre eftersom han missar så mycket tid med Kian. Och extra tråkigt för mig som går hemma HELA dagarna och nu även blir ensam på kvällarna. Och såklart att jag saknar honom rent allmänt också!
Men vi hoppas att han snart ska kunna jobba här hemma igen. Hoppas hoppas. Annars blir det helt enkelt så att jag och Kian och Rufus får flytta ner till Linköping för en tid. Inte så sugen på det!

Nu har dessutom min söta systerson fått vattkoppor. Och jag som i vanliga fall är väldigt mycket hos min syster är således ÄNNU mera ensam nu... Om jag haft det så är ju jag i stort sett safe (mycket ovanligt att man får det mer än en gång i livet) och då är även Kian immun tills han är 6 månader, genom mig lixom. Men när jag var liten så hade jag bara 3 prickar i pannan... Och jag vet inte säkert om det räknas. Det hade sagts till min mamma då att det räknades, så det borde ju göra det. Men jag vill ju lixom inte chansa i onödan.. Känns det som.
Samtidigt vill jag ju inte vara fånig... Men... Ja. Frisk bebis är ju att föredra om jag ny har lyxen att påverka saken...

Frisk är däremot inte min häst. (Snygg övergång eller vad??)
Min vackra springare är 25 år ung. Världens snällaste. Men om jag säger såhär: Veterinärerna känner igen oss utan att behöver läsa journalen. Det är inte bra!
Denna gång har han ökad puls i hovarna. Detta kan vara ett tecken på fång. Eller nåt annat med benen. Veterinären gav ingen direkt diagnos. Men vi pratade om att eftersom han är till åren och har lite skavanker i sin sjukdomshistoria så bör man tänka på att han ska få ett värdigt slut. Att man inte bara medicinerar och försöker hålla homnom vid liv så länge som möjligt. Och det har jag ju redan tänkt på. I typ 3 år.
Jag har hela tiden sagt att jag vill ta bort honom innan han blir ordentligt dålig/sjuk igen. Men hur vet man det? Man vill ju inte ta bort i förtid heller. Såklart.
Just nu har jag bestämt att han ska få vila över helgen så får vi se vad som händer med hans hovar och pulsen där. Om det utvecklas till en hälta, eller om en kort vila är allt som behövs för att få honom tillbaka på banan.

Och så bombnedslaget då. Ja. slagEN får jag väl skriva till och med. Trädgården - där går det i alla fall framåt! Vi har köpt en grästrimmer så att vi kommer kunna klippa gräsmattan med den i år. Eftersom vi inte gjort iordning sen trädfällningen i höstas så går det nämligen inte att köra med gräsklipparen. Garaget börjar närma sig färdigt och rishögarna är snart borta allihopa!
Vi har sagt att allt ska vara klart i September då ska vi så ny gräsmatta så att det är jätte fint till nästa år. Jag hoppas verkligen att vi får till det.
Insidan av huset är en annan historia. Vi är lata stökhögar. Det är väl sammanfattningen. Köksbordet tex blir ALLTID fullt med skit. När vi kommer hem lägger vi saker där. Post. Blöjväska. Nu har jag även ställt en korg med ren tvätt som ska sorteras där. WHY???
Jag skulle vilja vara en ordningsam person. Det skulle jag. Vilja.

Men lilleman. Min söta prins. Idag vände han äntligen från mage till rygg! Jag blev så glad!!