Min vackra springare. Nu får han beta på de evigt gröna ängarna.
Det kändes såklart tungt, men jag vet att det var rätt beslut.
Ha var gammal, 25 år, hade lite små krämpor, sjukdomar och nu fick han ont i benen/hovarna.
När jag skulle ta in honom i morse i väntan på "färjekarln" gick han så sakta så sakta! Och haltade rejält. Min älskade springare!
Jag är tacksam för alla fina stunder, 16 år tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar