Blod

Idag åkte jag och mamma till Enköping och gjorde varsin god gärning. En påse blod till bättre behövande. Äntligen!

Med 1,5 års försök att bli gravid, med missfall på vägen, följt av 9 mån graviditet och sen 9 månaders väntan efter förlossning plus att man måste sluta amma, så var jag nu äntligen godkänd.

Med oss hade vi gullungarna, tillika mina syskonbarn 9 och 7 år. Matilda är sprut/nål rädd men klarade sig bra. Lite terapi för henne liksom. Men mot slutet blev hon blek och glansig på ögonen så då sa jag åt henne att ta en juice för att pigga på sig, och då blev det bättre. Men hon va lite spak efteråt, lill-stumpan.

Kian fick vara hemma med sin pappa under tiden. Vilket var skönt, då kunde vi lämna samtidigt. Men när jag kom hem hade Kian feber, 39,2.

Hoppas det bara var nåt tillfälligt och att han mår bra imorgon igen. Kanske det äntligen tänker titta upp en liten tandsing?

Det har hänt nånting riktigt skumt med honom också. Helt plötsligt TOTAL SKRIKER han när vi lägger honom på skötbordet. Man kan tro att vi skär honom med knivar eller nåt. =(

Blev såklart otolig att nåt var fel igår när det började, men han verkar inte ha ont nånstans. Han kan ligga på rygg på tex golv eller säng, så länge vi inte är ute efter blöjan. Vi kan även byta blöjan stående. Men ligga + blöjbyte = IIIIIGH!!!!!!

Började igår och har hållit på även idag. Men som sagt, inget som verkar skumt med kroppen, förutom febern som nu dykt upp. Men det känns inte som att det har med varandra att göra eftersom han inte hade feber igår.

Och skulle det ha med typ kissandet att göra så borde han ju bli ledsen när han kissar, inte när blöjan byts.

Min lilla älsking. Lite orolig är jag. Men jag hoppas verkligen att det bara är en ny form av trots!