Nu är det nära!!!

I flera bemärkelser verkar det som....

Vi har julpyntat och julhandlat idag. Helt sjukt. Jag såg på tv igår en kvinna som sa att hon, hennes man och deras två barn har 2000:- att leva på varje månad. Och idag handlade vi julmat för samma summa. Det är helt sjukt. Man skäms ju tamejfan!
Men lika fullt är kylen proppad och allt kommer ätas. En del rester kommer slängas... Jag skäms. Och... ja.... Men gott är det!

Härlig inledning va? Lite mysig självinsikt/skuldkänsla-fördelning såhär i slutspurten innan jul. God jul från Mig till Dig!!!

Men nu struntar vi i mina deprimerande insikter, eller, nej föresten. Jag måste deppa om en sak till. En super fin och underbar människa i mitt liv (cyberliv iofs, men likafullt mycket värdefull för mig!) har fått c-diagnos. Fy fan. Fy fan fy fan fy fan. Jag tänker inte skriva ordet, för det får helt enkelt inte finnas här på min blogg. Och hon ska kicka butt och bli frisk och fortsätta vara fantastisk! Det finns inget annat.

Nu, nu ska vi inte deppa mer. Eller. Jo, jag kan ju skriva en liten ego grej som jag personligen skulle lida av en hel del om det förvärras, men som i förhållande till övriga världen inte ens kvalificeras som en fis i rymden. Men min rygg. Den-är-inte-bra!
Kian var ju sjuk nyligen, febrig och gnällig i merparten av två veckor = Mamma bära - HELA TIDEN! = mammas rygg krokig som trasigt dragspel.
Mamma går till kiropraktor, han hummar och tittar och fixar med kommentaren "Du behöver nog komma tillbaka nästa vecka, för det här var nära ett ryggskott!"
Mamma komma tillbaka igår för mera fix. Allt verkar bra och hon undviker att lyfta och bära barnet "i onödan" nu när pappa är hemma.
Och så nu ikväll, efter att bara ha suttit på golvet och lekt med Kian så känner jag att AJ, nu är det påväg åt fanders där inne bland kotorna.... Känns ju otroligt jätte toppen med tanke på att hela Sverige är typ stängt i 2 veckor nu. Eller ja. Typ. Iaf alla kiropraktorer.
Googlade och hittade en övning som ska hjälpa, så jag får köra den, ta det lugnt och hoppas hoppas att det håller till 2 januari då min räddare åter är på jobbet.

Nu är jag färdig!
Jag svär. Bokstavligen. Hela tiden. Inte så bra. Inte så bra för någon, det är fult. Men ännu sämre när man har en liten kotte här hemma som ska lära sig prata i sinom tid. Vore ju trevligt om hans första ord inte var Jävlar, eller Vävlar eller nån anann gullig variant....
Han första ord ja... har kanske kommit? Men jag vet inte om jag tycker att det räknas. Han har sen några veckor kommit krypandes efter mig och sagt mamamamammamamamamam. Men i förra veckan stod han nedanför mig och sa bara "Mamma" och sträckte sig efter mig. Och jag blev såklart töntigt glad. Men det är ju inte... han pratar ju absolut inte. Men när jag vill retas med Conny, då har han faktiaskt sagt mamma!

Vi har iaf julpyntat idag som sagt. Och min gullige man som i vanliga fall är väldigt ointresserad av julen var faktiskt med och klädde granen. Mys! Så att det blev en liten familje grej, precis som jag vill ha det!
Kan lägga upp en bild på vår fina gran sen, från mobilen.
Nu ska bara Kians två små klappar slås in så att de kan läggas på plats på söndag kväll.
Har även köpt klapp till Conny-pojken och till mina fantastiska syskonbarn. Fa.... fyyyy menar jag! så svårt det är. "Barnen idag önskar sig ju bara dyra grejer".
Så. Tanten har talat. Men det känns verkligen så. Och när jag vet att grabben får ett xbox 360 och flickan en iphone! så känns ju mina små klappar.... ja... men jag ska troligen ge dem redan den 23e, och då har de ju inte fått mega klapparna än. Så då kommer de bli glada ändå, smart va?!
Jag har iaf köpt ett dataspel, Farming Simulator, till Gurkan, han älskar det spelet och det här är då alltså en uppdatering.
Tilda flickan får två lådor med pyssel, en med färgade kort och grejer och en med stämplar. Jag är så nöjd jag kan bli med de gåvorna. Det blir topp!
Min lilla prins får två skallror. Haha, lite snålt kanske, men han fattar ju ändå inte. Faktiskt! Om han är intresserad så är det nog pappret och snöret som gör det. Och skulle han bry sig om innehållet så ÄLSKAR han skallror, eller marrackas eller vad vi nu ska kalla det och hur det nu kan stavas.
Jag är nöjd även med det! Och han kommer ju får grejer av andra med. Så han överlever, jag lovar.

Oj oj, så långt det här blev. Så skönt att sitta vid en dator och skriva igen. Mobilen är ju greate, men blogg inlägg... bör med fördel skrivas från ett riktigt tangentbord.

Kraaaaaaaam på Dé! (Vet du vilken film???)