Feber i snöstormen

Ja, idag har ju varit..... en förbannat tråkig jävla dag!

Helt ärligt. Kian hade fortsatt feber och utanför var det typ snöstorm. Blåst och snöat hela dan och folk verkar haft svårt att hålla sig på vägarna. Så det var inte aktuellt att åka nånstans, vilket jag iofs inte tänkt göra med febrig son ändå. Men inte ens de futtiga 3 km ner till mamma var aktuellt. Och eftersom han var febrig och vädret inte var soligt så blev det inte ens en kort prommenad på hela dagen. Jag var alltså inne H E L A dagen.

Jag har alltid trott att jag är en rätt lat och bekväm person. Men börjar inse att jag inte är det. Jag blir tokig när jag inte får göra nåt produktiv. Åtminstonde nåt lite lite!

Att Kian var klängig och kinkig gjorde ju inte det hela bättre heller. Helst skulle jag bära honom hela tiden........ Och när han somnade på dan (vid två tillfällen) fick jag inte ens tänka tanken att lägga bort honom för då vaknade han. Suck! Och jag hade verkligen inte ro i kroppen att bara sitta där med honom sovandes på mig. Så det blev inte mycket till dag sömn för honom... Men mys blev det i alla fall. Lite sömn och lite mys.

Drog av sig brallorna själv, och var i alla fall lite nöjdare när nappen fick vara i.

Här ser ni nivån vi höll idag. Jag tog fram bärselen som vi inte använt sen i somras...

När han nu somnade för natten gick det bättre. Så då hämtade jag in två omgångar med ved och skottade uppfarten. Blev nog närmare en timme ute i den FRISKA LUFTEN! Underbart härligt! Att jag dessutom blev lite svettig var ju bara extra plus. Rufus stackarn fick ingen prommenad idag dock. Men vi busade lite i snön i alla fall.

Imorgon blir det nånting, oavsett väder och feber.
Mår han bra åker vi nog och handlar. Är febern kvar åker vi nog bara ner till mamma.
Eftersom Conny inte kommer hem förrän Fredag kväll så behöver jag lite sällskap, annars kommer jag att tillbakabildas till en amöba.

Men det är intressant vad intsällningen gör med en. Förmiddagen gick ganska okej men det kändes kasst att inte kunna göra nåt. Men när eftermiddagen kom och jag insåg att han inte ens skulle sova nåt för sig själv på hela dan. Ingen kunde ta sig hit och jag kunde inte ta mig nånstans. GAAAAAH!
Men så... efter ett tag (inte jätte kort tag, jag var rätt less en stund......) så tänkte jag "Men hallå, det här är ju mitt liv nu!" Jag är ju hemma med Kian, det är mitt "jobb" typ. Och visst, nu blir det några sega och tunga och ursäkta men, tråkiga dagar. Men jag får väl kompensera med att göra massor sen när han är frisk då. Så de sista timmarna kändes faktiskt lite bättre.
Nu är det dags att dunka ner i kudden så jag inte är helt död i natt eller (hoppas hoppas) imorgon bitti när lilleman vill gå upp.
Hoppas verkligen han är feberfri och glad imorgon! Håll en tumme är du snäll?!