Jag kommer just från ett möte. Ett politiskt möte där det pratades om besittning av nämnder.
Jag åkte till mötet med fast beslutsamhet att jag inte ville ingå i någon nämd. Att jag inte känner mig tillräckligt kompetent för det ansvar som det skulle innebära.
Men under mötets gång så blev det tydligt att mina kollegor inte håller med mig. Dem tycker att att jag ska sitta som ordinarie, gärna i Miljö- och Tekniknämden.
När jag sa att jag inte var tillräckligt kunnig, sa dem att jag lär mig. Att jag är duktig och driven.
Det är ovant med så mycket uppmuntran. Med så många människor i ett rum som tror på en och som säger "Du klarar det!". Och det är otroligt vad det gör med självförtroendet. Att höra att någon annan tror på mig, får ju genast mig att tro på mig själv.
Så kanske, tackar jag Ja.
För det är ju trots allt som Conny och Nihad säger; Det är ju där jag verkligen har möjlighet att påverka!
Och anledningen till att jag började med politik var ju för att påverka och förhoppningsvis förändra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar