Utveckling

Att få barn är fantastisk. Att följa sitt barns utveckling... Ja, helt enastående!

För några veckor sen sa ju Kian mamma för första gången. Men det är fortfarande inte nåt han säger specifikt om mig. Bara när han vill komma upp. Då kommer han gående mot mig med uppstreckta armar och säger "mamma..... mamma.... mamma!" Sötnosen!
När han var sjuk senast och jag stod vid diskbänken och skulle förbereda hans gröt kom han fram och tog tag i mitt byxben och liksom försökte vrid mig, mot sig.
Han har kommit på vart strumporna ska sitta. Det tänkte jag på för nån vecka sen att han inte förstod när jag sa "vart ska strumpan sitta" och nu tar han av dem och sitter och lägger strumpan över foten.
När han var ganska färsk här i huset köpte jag en katten janson leksak. Den är i trä med hjul och drar en honungburk, så kan man dra den efter sig tex. Och när den kom tänkte jag att "va dumt att inte locket sitter fast på honungsburken, nu kommer det ju ligga nån stans i leklådan bara". Men där serdu hade jag missat nåt i små barns utveckling! Som jag nu sett. Nämligen min son på 9 månader som kan sitta i ett par minuter och lägga på locket - ta av det - lägga på det igen men upp och ner - ta av - lägga på - osv osv osv. (Han har uppenbarligen inte ärvt sin mammas tålamod)
Han har även börjat visa intresse för trä pusslen, "Ska bitarna i där? Den här? I hålet? Jag lägger den uppepå i alla fall!".
Bygga klossar. Det viktigaste är ju fortfarande att riva ner det vi har byggt. Men nu kan han faktiskt lägga på en kloss själv också - och sen riva.

Sammanfattningsvis: Min lilla plutt börjar bli stor. Kärlek!