Lördag som bjuder på solsken!

Å va det är härligt med sol! Man njuter ju ännu mer av den nu när man vet att den inte visar sig varje dag. Är faktiskt slutet av November nu, och vid den här tiden brukar det ju inte vara såhär fint! Förra året hade väl snön redan lagt sig så här dags om jag inte minns fel?
Är jag för "bondig" nu?? Lite pensionärs varning kanske?? Äh - det får ni ta i så fall!
Vädret är hur som helst underbart!

Och det är lördag. Vilket betyder att jag inte har nån inbokad medryttare idag. Men jag tror faktiskt att Nasi ska få stå ändå.... Känner mig inte så sugen på nån tur.
Magen känns stor nu! Och turerna har varit korta redan de senaste gångerna, så jag kan tänka mig att det blir max 20 min även denna gång. Och då kan jag lika gärna hoppa det. Längtan efter ridning blir dessutom större när jag fått smaka lite.... Så avhållsamhet är nog bättre.
Men jag har tänkt att jag ska åka ner och ta in honom för lite borstning och mys i alla fall. Och då brukar suget komma krypande, så kanske att det blir det ändå en liten skritt då. Men iaf borstning och kärlek. Och koll. Litar inte fullt på medryttarna än!
Nasi har nämligen en ganska stor hårlös fläck under manen. Nu är den ca 10 cm lång. Och jag och Sara har konstaterat att det är från Stelpas och hans "klia-mysa-stunder". Men ingen av medryttarna har kommenterat fläcken... Aj aj - minus poäng till dem båda!
Kunde faktiskt ha varit både pälsätare, skabb eller ringorm. Men nu är det ju inte det. Och kanske har dem konstaterat det själva. Men jag hade ändå gärna sett att dem informerade mig om det!
Ska skriva en liten kommentar om det till dem, nån dag, tänkte jag. Har ju sagt att jag ska skriva ett litet brev, med info om Nasi och lite rutiner i stallet och så. Men det har inte blivit av än...
I övrigt är jag mycket nöjd med dem! Och det känns verkligen super bra att kunna åka hem efter jobbet varje dag och ändå veta att Nasi får röra sig tillräckligt.
Men jag tror faktiskt att han saknar mig... Han ser ut lite så när jag kommer ut på mina blixt-visiter i hagen. Går ju ut ibland bara för att pussa och titta till lite. Och ibland för att ge medicinen. Och då känns det som att han saknar mig. Och jag saknar ju honom med, hoppas han vet det.