Ja, det går ju inte att missa vissa saker.
Idag pratade jag med Conny vid typ 15-tiden. Sa att vi skulle behöva ha lite saker handlade och eftersom han jobbar i Bålsta så kunde ju han svänga in på ICA innan han åker hem. Han skojade som svar att "nej, det gick nog inte...." Vilket är samma svar som jag alltid får när jag ber honom handla. Om jag inte får det svaret säger han "Vi kan åka tillsammans - efter maten?" Vilket jag tycker är otroligt onödigt eftersom han då åker 1 mil hem. Så ska vi åka 1 mil till affären och sen 1 mil hem igen. Visst inte långt. Men onödigt!
Är ju en annan sak när vi ska storhandla.
Hur som helst. Vid 16-tiden har han slutat och ringer mig, jag säger då "Kunde du handla eller?" svar: "Oj, det glömde jag! Och nu är jag redan halvvägs hemma...." Efter några tråkningar från mig säger han att han kan vända, men det är skitsamma. Jag klarar mig till imorgon.
Men detta är alltså inget ovanligt händelseförlopp.
Han åker således direkt hem och när jag kommer hem, drygt en timme senare så sitter han vid datorn.
Jag sätter mig bredvid en stund och pratar lite, sen går jag till bomdnedslaget, förlåt jag menar köket (Conny lagade middag igår), och börjar med middagen.
När det nästan är klart går jag in och säger, "maten är typ klar" och får till svar: "Å va bra för jag är jätte hungrig!"
*paus för reflektion*
Ser du nånting lite tokigt i den här historien?? Visst låter det lite som hämtat ur en film? (Om en mansgris)
Jag svarade med ett lätt skratt "Men vilken tur att maten lagade sig själv igen då!" och gick ut med ett leende och skar sallad. Om han nu var SÅ hungrig, så undrar man ju lätt varför han inte började med maten istället för att
spela dator.....
Nu sitter han åter vid datorn och jag sitter här. Men nu ska jag återgå till köket och se om jag kan hitta bänken under all disk!
*Ska absolut tilläggas att jag inte heller städar köket ordenetligt efter mig varje gång jag har lagat mat, men just nu kändes det lixom som pricken över i!
** Vill även klargöra att han inte alltid är såhär. Han städar och lagar mat lite då och då. =)
Jag undrar om alla idag bittra hemmafruar såg det komma krypandes och tog det med ett leende och en axelryckning, som jag gör nu. För att sen, x antal år senare vakna upp med ett huckle på huvudet och nariga händer efter allt diskvatten och där det bekymmesrlösa leendet förvandlats till en bitter grimas...
Åh, könsroller är mitt favoritämne!!! ;)
SvaraRaderaJag är ingen bitter hemmafru, så jag vet inte vart det gick fel för "dom". MEN jag har bestämt att jag aldrig ska bli bitter heller. Därför ser vi till att dela väldigt jämnt på allting. Det gjorde vi redan innan vi fick bran, vilket var väldig tur! För efter man fått barn är det ännu svårare att "hinna med" att vara jämstäld. För visst måste man jobba för det lite. Klart att det tar lite extra tid och energi. I BÖRJAN!! Men sen har man igen det. Jämstälda par håller ihop mer och har bättre hälsa, både fysiskt och psykiskt. Bara att sätta någon bra litteratur i nävarna på honom på en gång. Och ställa ultimatum. Det är också viktigt när era barn växer upp att se att mamma och pappa jobbar lika hårt hemma och att man kan räkna med mamma och pappa lika mycket i alla situationer. Tycker jag och min man i alla fall! För känner man att man håller på att bli bitter är det det HÖG TID att ändra på mönstret.
Hej! Va kul att du också såg Kuta och Kör som liten! Och den är lika bra när man ser den som stor! :) Självklart ska jag hjälpa dig att få tag på den! Jag har den på datorn, rippad från VHS så det är tyvärr väldigt dålig kvalite, både ljud och bild. Om du vill kan jag lägga upp den så att du kan ladda ner den? Eller så finns den på demoniod.me ! Annars kan jag alltid bränna och skicka en kopia! :)
SvaraRaderaOch va kul att du ¨också håller på med islandshästar! :)