Jag känner mig så ensam.
Min sambo är underbar. Vi älskar varandra och vi vill båda att det ska komma en bebis till oss snart.
Men jag är så myket mer... besatt av det här än va han är.
Jag analyserer varendra andetag jag tar. Jag har tänkt på vad jag har ätit och gjort i snart ett år inför graviditet.
Jag letar ÄL och väntar med spänning på BIM.
Och när kärringen knackar på dörren. Så faller jag.
Sambon förstår inte. Han tycker att jag överdriver och tänker för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar