Igår var min sambo så där underbar som jag längtat efter hela helgen.
Vi låg i sängen och pratade i nästan två timmar.
Det kändes så skönt att få prata ut. Få skratta åt mig själv för mitt humör och få höra dem tröstande orden jag längtat efter så!
Nu är det ju tyvärr inte som på film, att ett djupt samtal får en att totalt vrida sin livssyn och sitt sätt att vara. Men det känns bättre!
Tanken slog mig när jag skulle somna (som så många andra kvällar) att "jag kanske ska gå upp när Conny går upp imorgon". Jo tjena!
Det gjorde jag inte. Värmen under täcket och tyngden i mina ögonlock höll mig kvar i sängen tills det var precis för lite tid kvar innan det var dags att åka.
Det slutar alltid med att jag får stressa och komma nån halvminut för sent......
För dem gånger jag är klar i tid så får jag alltid för mig att göra nåt i sista sekund så att jag får bråttom i alla fall.
Dagen på arbetet för flöt väl sådär... Lite irritation (såklart!) men nu är det ju äntligen kväll. Så jag låtsas som att det inte finns, förrän imorgon när jag är tillbaka vid mitt skrivbord igen.
Till middag ikväll blir det gryta. Inte världens bästa vardags mat eftersom den behöver koka så länge. Men den står å bubblar nu, så om en timme eller två hoppas jag att vi kan äta. =P
Det är första gången jag gör riktig gryta. Annars brukar jag göra wok eller likanande gejer med fläskfile, men denna gång fick det bli en riktig gryta.
Det luktar och smakar gott än så länge, så jag känner mig hoppfull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar